Estland köper pansarfordon till Moldavien

Estlands centrum för försvarsupphandling har tecknat avtal om fler än 100 kanadensisktillverkade pansarfordon från Roshel till Moldaviens väpnade styrkor. Priset uppges överstiga 50 miljoner euro och leveranserna väntas vara klara i maj 2027 (Digi24). Pengarna kommer från den europeiska fredsfaciliteten, EU:s fond utanför den ordinarie budgeten för militärt stöd. Köparen är en estnisk myndighet. Mottagaren är Moldaviens armé, vid gränsen till ett krig. Leverantören är kanadensisk. Den kedjan säger mycket om hur EU numera beväpnar sina partnerländer.

Varför EU-budgeten inte kan köpa vapen

EU:s fördrag förbjuder militär finansiering ur den ordinarie EU-budgeten. För att hantera det skapade medlemsländerna den europeiska fredsfaciliteten, EPF, som finansieras direkt av regeringarna. Rådet, där medlemsstaterna sitter, styr fonden utanför de vanliga budgetreglerna (Council). Det gör EPF snabbare och mer flexibel än normal EU-finansiering. Samtidigt får Europaparlamentet, som annars granskar EU-pengar, betydligt svagare insyn i hur medlen används.

Moldavien är EPF:s näst största mottagare efter Ukraina. Sedan 2021 har EU kanaliserat 197 miljoner euro till landet genom fonden, främst för utrustning och utbildning som ska föra den moldaviska militären närmare EU-standard (European Commission, Vocea Basarabiei). I april 2024 godkände rådet ett särskilt stödpaket till Moldavien och kopplade det uttryckligen till Rysslands krig mot Ukraina (Council).

Bryssel godkänner, Estland köper, Moldavien tar emot

Roshelavtalet är intressant mindre för fordonen i sig än för modellen bakom leveransen. EU har godkänt militärt stöd till Moldavien. Men EU har ingen central myndighet som köper pansarfordon. I stället agerar Estlands RKIK, landets centrum för försvarsinvesteringar, som upphandlande part: myndigheten genomför upphandlingen, skriver kontraktet och hanterar leveransen. EU-länderna står för det politiska mandatet och pengarna. Moldavien får utrustningen.

Den här modellen håller på att bli normal på EU:s östra flank. Den låter EU agera försvarspolitiskt utan att bygga upp en federal upphandlingsbyrå. Men den lämnar en grundläggande fråga öppen: varför valdes just RKIK som genomförare och inte en myndighet i något annat medlemsland? Inga offentliga handlingar förklarar urvalet, vilka kriterier som styrde valet av leverantör eller styckpriset.

Att leverantören är kanadensisk visar också något annat. EPF-upphandling för partnerländer är inte begränsad till europeisk försvarsindustri. I tidigare estniska upphandlingar kopplade till Moldavien har anbudsgivare från Kanada, USA, Storbritannien, Japan och Sydkorea godtagits (SSB).

Grannarna följer utvecklingen

För Rumänien, som delar gräns med Moldavien, är avtalet en del av en direkt säkerhetskalkyl. Moldavien ligger mellan Rumänien och krigets spridningsrisker. Drönarincidenter nära Galați och Constanța har gjort närheten konkret (DW Romania). En bättre utrustad moldavisk armé innebär ett mindre sårbart mellanrum mellan krigszonen och EU-territorium.

Ungern har däremot flera gånger använt sin vetorätt i rådet för att bromsa EU-stöd till Ukraina och Moldavien (Portfolio). Budapest stoppade inte detta kontrakt. Men framtida EPF-medel i miljardklassen kan fortfarande försenas politiskt, och ledamöter i Europaparlamentet har uppmanat medlemsländerna att öka Moldaviens andel (Moldova1).

Snabbhet utan full insyn

Roshelavtalet fungerar som ett praktiskt test av EU:s nya leveransmodell: ett beslut på EU-nivå blir faktisk militär materiel inom en angiven tidsram. Men det offentliga underlaget är tunt. Det framgår inte vem som valde RKIK, vad varje fordon kostar eller var medborgare kan granska uppföljningen. Europaparlamentets budgetmakt över EPF är begränsad genom fondens konstruktion. Moldaviens eget parlament syns inte heller i den rapportering som finns om kontraktet.

EU bygger nu ett system för försvarsleveranser som rör sig snabbare än den ordinarie budgeten tillåter. Roshelkontraktet visar att systemet kan leverera. Det visar ännu inte vem som svarar när allmänheten frågar varför just denna myndighet valdes, varför just denna leverantör vann och vad fordonen faktiskt kostar.