Estlands försvarsmiljard saknar kontroll

Hanno Pevkur avgick i veckan som Estlands försvarsminister efter två upphandlingsmisslyckanden som möts i en enkel fråga: kan ett land med gräns mot Ryssland visa vart försvarspengarna har tagit vägen? Estlands statliga revisorer svarar: inte tillräckligt säkert. Problemet stannar inte i Tallinn, eftersom EU-medel nu passerar genom samma nationella system som brustit här.

Som To Brief tidigare rapporterat, när Pevkur först meddelade sin avgång, handlar skandalen om förskottsbetalningar och bristande ansvar i brådskande försvarsaffärer. Den fulla bilden består av två separata fel. Tillsammans är de allvarligare än var för sig.

Ammunitionen som inte kom fram

Estlands centrum för försvarsinvesteringar, RKIK, är den statliga myndighet som sköter militära upphandlingar. Myndigheten slöt avtal med Datasel S.R.L., ett Italienregistrerat bolag med koppling till indiska Neco Defence Munitions, om artilleriammunition till Ukraina. Bolaget hade ingen synlig tidigare meritlista som säljare av sådan ammunition (ERR News, Euractiv).

Estland betalade stora förskott. Ammunitionen nådde antingen aldrig Ukraina eller avvisades som ofullständig eller undermålig (Breaking Defense). Revisorerna granskade 72,1 miljoner euro i förskott till leverantörer och fann problem med 71,6 miljoner euro av beloppet. Den största problematiska leverantören hade fått 59,8 miljoner euro (Riigikontroll).

Datasel bestrider Estlands version. Bolaget säger att det fakturerat 58 miljoner euro för levererat material och att Estland hävde avtalet i förtid (ERR News). Tvisten ligger nu i skiljeförfarande. Det offentliga materialet avgör inte om varorna aldrig levererades, levererades men höll för låg kvalitet, eller avvisades utan tillräcklig avtalsgrund. Om Estland inte kan få tillbaka de omstridda medlen hamnar ungefär 70 miljoner euro på den estniska statsbudgeten (Kyiv Independent).

Ansvarsfrågan är fortfarande omstridd. Pevkur säger att ministern lägger fast politiken men inte väljer leverantörer. RKIK:s tidigare chef Magnus-Valdemar Saar säger att större beslut hade godkänts av departementsledningen (ERR). Ingen offentlig handling förklarar varför Datasel bedömdes vara en godtagbar leverantör.

Lagret som ingen kan kontrollera

Det andra felet är fristående men gör skadan större. Estlands riksrevision, Riigikontroll, uppgav att den inte kunde verifiera riktigheten i försvarsmaktens lagerposter på 1,2 miljarder euro. Försvarsmaktens lagerredovisning visade inte tillförlitligt vilka artiklar, mängder och värden som hade bokförts, eller vilka poster som saknades utan godtagbar förklaring (ERR News, Riigikontroll). Det betyder inte att utrustning för 1,2 miljarder euro har försvunnit. Det betyder att revisorerna inte kunde bekräfta att bokföringen stämde med verkligheten. Därmed blir också andra påståenden om försvarsförmågan svårare att bedöma.

Ett land som byggt mycket av sin trovärdighet på stödet till Ukraina och beredskapen på EU:s östra flank kunde varken visa att en brådskande ammunitionskedja var under kontroll eller att de egna lagren gick att granska.

EU-pengar, nationella bevis

Skandalen får betydelse utanför Estland eftersom EU:s försvarspengar bygger på att nationella departement väljer leverantörer, kontrollerar leveranser och för användbara register. Bryssel väljer inte entreprenörer och inventerar inte lager.

Europeiska fredsfaciliteten, EPF, är en fond utanför EU:s ordinarie budget som förvaltas av rådet, där medlemsstaternas regeringar sitter. Den kan ersätta länder för vapen som doneras till Ukraina eller för upphandling som görs för Ukrainas räkning (Council). Enligt ERR News undersöker kommissionen om Estland måste betala tillbaka EPF-kopplade belopp efter den misslyckade ammunitionsaffären. Estland har också ett avtal på 2,34 miljarder euro inom SAFE, EU:s nya låneinstrument för försvar, där en första utbetalning på 351,6 miljoner euro redan har gjorts (European Commission DG DEFIS).

Båda instrumenten lämnar den svåraste delen på nationell nivå. När en leverantör fallerar måste den avtalsslutande staten driva in pengarna genom sina egna domstolar. Tjeckiens ammunitionsinitiativ visar en annan modell: Prag har byggt in givarländerna i kontrollkedjan, och givarnas revisorer har inte funnit den korruption som kritiker varnade för (CT24). Snabbhet kan fungera när bevisen följer pengarna.

Estlands skandal visar inte att EU:s försvarsupphandling är korrupt. Den visar den svaga punkten i Europas största nya utgiftsåtagande: grundläggande frågor om vem som valde leverantören, vilka kontroller som gjordes, vad som kom fram och vem som godkände leveransen blev obesvarade tills en revisor konstaterade, efter ministerns avgång, att nästan alla förskottsbetalda pengar var problematiska. Kommissionen och medlemsstaterna behöver svara på de frågorna innan mer EU-stöttat försvarskapital går genom samma nationella system.