EU avgiftsbelägger billiga nätpaket

Den 1 juli tog EU bort regeln som gjorde att e-handelspaket under 150 euro kunde tas in utan tull. I stället införs en avgift på omkring 3 euro per produktkategori i varje försändelse (Europeiska kommissionen, Corriere della Sera). Åtgärden riktas framför allt mot Shein, Temu och AliExpress. Frågan är om extremt billig näthandel bygger på verklig effektivitet, eller på att kostnader för kontroll, säkerhet och avfall inte syns i priset.

Några dagar tidigare gick Frankrike längre. Parlamentet antog en lag som lägger en miljöavgift på ultrafast fashion, alltså kläder som produceras och säljs i mycket snabba cykler. Avgiften ska kunna stiga till 20 euro per plagg 2030, men får högst motsvara halva priset före skatt (Fibre2Fashion, Le Dauphine). Frankrike försöker prissätta sådant som sällan märks i kassan: avfallshantering, föroreningar och kläder som slängs efter några veckor. EU:s och Frankrikes åtgärder har samma grundidé, men använder olika vägar för att föra tillbaka dolda kostnader till priset.

Avgiften slår hårdast mot blandade varukorgar

EU:s avgift på 3 euro är inte en fast kostnad per paket. Den tas ut per produktkategori. Ett paket med en T-shirt och ett par solglasögon kan därför ge två avgifter, medan fem identiska T-shirts kan räknas som en kategori (Dziennik, MacGeneration). Det avgör hur hårt avgiften känns. Tre euro kan radera poängen med ett mobilskal för två euro, men märks knappt i en varukorg på 40 euro.

Formellt är det plattformarna och säljarna som ska betala. I praktiken syns avgiften redan i kassapriser och fraktkostnader (Euronews, BR). Den som enligt lagen betalar en avgift är inte alltid den som i slutändan bär kostnaden. Om Temu höjer priset med 3 euro betalar konsumenten, oavsett vad som står på tulldeklarationen.

Frankrike angriper själva affärsmodellen: tusentals nya plagg varje dag, låg hållbarhet och små incitament att laga eller använda kläder länge. Avgiften tas ut per vara som säljs i Frankrike (Innovation Forum). Franska och italienska medier har också pekat på den politiska konstruktionen: kriterierna tycks utformade för att träffa Shein och Temu, medan europeiska snabbmodekedjor som Zara till stor del lämnas utanför (Politique France).

Nästan sex miljarder paket, de flesta okontrollerade

Skalan förklarar varför frågan inte bara handlar om mode. Omkring 5,9 miljarder lågprisvaror kom in i EU tullfritt 2025, den stora merparten från Kina (Journal du Geek, Europeiska kommissionen). Mer än 60 procent av de kontrollerade produkterna i känsliga kategorier klarade inte EU:s säkerhetskrav (Fibre2Fashion). Belgien och Nederländerna, som är centrala införselnav för plattformspaket, får bära en oproportionerligt stor del av kontrollarbetet (Info.fr).

EU:s bredare svar är att lägga mer ansvar på plattformarna. I tullreformen ska marknadsplatser kunna behandlas som formell importör, vilket gör att tullmyndigheter kan kräva betalning och efterlevnadsdata från plattformen i stället för att jaga miljontals enskilda säljare (Europeiska kommissionen).

Vem vinner, vem förlorar

Europeiska detaljhandlare och textilproducenter har mest att vinna. Avgifterna minskar den prisfördel som direktimporten får när den slipper delar av de kontroll- och efterlevnadskostnader som europeiska säljare redan bär. Den tyska handelsorganisationen välkomnar steg mot mer likvärdiga villkor, men varnar för att avgifter inte kan ersätta faktisk tillsyn mot farliga eller felmärkta varor (Zeit).

Förlorarna är främst konsumenter som köper de billigaste varorna. Polska medier uttrycker saken rakt: en avgift på 3 euro på en vara som kostar några få euro innebär en kraftig prishöjning, och de som handlar i det prisläget är sällan välbeställda (Forsal). I Italien kallar konsumentorganisationen Codacons och Europaparlamentarikern Pasquale Tridico avgiften regressiv, eftersom den slår hårdare mot låginkomsttagare som andel av deras konsumtion (Giustizia News24). Den spanske ekonomen Santiago Niño Becerra är mer skeptisk till effekten: en avgift kan ge intäkter, men behöver inte ändra köpbeteendet om prisskillnaden i grunden består (Moncloa.com).

Politiken går att försvara med konkurrens- och säkerhetsargument. Samtidigt är det en platt avgift som väger tyngst i de minsta varukorgarna. Utan effektiv kontroll av nästan sex miljarder försändelser per år har Europa inte förändrat modellen i grunden. Det har framför allt gjort den billigaste kassan dyrare.