EU:s Kinaunderskott når 360 miljarder euro

Den 29 maj beskrev EU-kommissionen handels- och investeringsrelationen med Kina som "inte hållbar", den skarpaste formuleringen hittills från Bryssel mot Peking. Uttalandet kom efter ett år då EU:s handelsunderskott mot Kina steg med 18 % till 359,8 miljarder euro (Eurostat, Courthouse News). Exporten till Kina föll samtidigt som importen ökade, och kommissionen varnar för att 29 miljoner europeiska jobb kan hotas av kinesisk industriell överkapacitet (Le Monde).

Men uttalandet var en politisk markering, inte lagstiftning. Inga bindande åtgärder beslutades. Samtidigt har Europas faktiska beroende av Kina ökat sedan EU för tre år sedan lanserade sin linje om riskminskning.

Beroendet som blev djupare

En studie från Friedrich-Naumann-stiftelsen, publicerad samma vecka, sätter siffror på problemet. Tysklands beroende av kinesisk import ökade i varje kritisk kategori mellan 2023 och 2025: litiumbatterier från 49,7 % till 66,5 %, antibiotika från 65,3 % till 72,9 % och solpaneler från 89 % till 92,6 % (n-tv). Importvolymerna av sällsynta jordartsmetaller tredubblades.

Mönstret syns i hela EU. Italiens import från Kina ökade med 91 % mellan 2019 och 2025, den största uppgången bland de större EU-ekonomierna (Corriere della Sera). I EU kommer 98 % av importen av solpaneler från Kina, och omkring 70 % av leveranskedjorna för batterier och ren teknik går via kinesiska producenter (Bruegel, EU JRC). Europa vill minska beroendet av en leverantör som kontinenten samtidigt behöver mer än tidigare.

Frankrike driver på, Tyskland bromsar

Fem länder, Frankrike, Italien, Spanien, Nederländerna och Litauen, lade den 25 maj fram ett gemensamt papper med krav på snabbare handelspolitiska skyddsåtgärder (Corriere della Sera). EU:s handelskommissionär Stéphane Séjourné följde upp med en plan i tre delar: högst 60 % av en leveranskedja ska få ligga i ett enskilt land, långsamma produktvisa utredningar ska ersättas av sektorsvisa skyddsåtgärder och reglerna för utländska subventioner ska skärpas (Le Monde).

Tyskland skrev inte under. Berlin avvisar inte handelspolitiskt försvar, men vill ha riktade och WTO-förenliga verktyg snarare än breda tak för leveranskedjor som kan utlösa kinesiska motåtgärder (Handelsblatt). Ekonomiminister Katherina Reiche reste samma vecka till Peking med en företagsdelegation på 40 personer för att söka "ömsesidighet" och säkrare tillgång till sällsynta jordartsmetaller. Hon återvände utan avtal (Deutschlandfunk).

Tysklands försiktighet följer av exponeringen. Handeln med Kina uppgick till 250 miljarder euro 2025, även om den tyska bilexporten har halverats sedan 2022 (Euronews, Krone). Motsägelserna är större än Berlin. Italien skrev under den hårdare linjen samtidigt som landet välkomnade den kinesiska biltillverkaren Dongfeng som medförvaltare av en Stellantisfabrik i Cassino (Il Fatto Quotidiano). Ungern, som tog emot 44 % av de kinesiska direktinvesteringarna till EU, riskerar en direkt konflikt mellan sin industristrategi och föreslagna leveranskedjetak som kan slå mot de BYD- och CATL-fabriker som nu byggs i landet (Portfolio).

Retoriken går snabbare än besluten

Séjournés tre delar finns ännu inte som lagtext. Ett föreslaget instrument mot överkapacitet, som skulle ge EU möjlighet att i förväg stoppa import som säljs under produktionskostnad, är fortfarande ute på samråd. Ett formellt förslag väntas tidigast under tredje kvartalet 2026 (Atlantic Council). En uppdaterad förordning om granskning av utländska direktinvesteringar, alltså statlig prövning av uppköp i känsliga sektorer, nådde politisk överenskommelse i december 2025 men börjar inte tillämpas förrän sent 2027 (Consilium).

En konkret förändring är däremot nära. Den 1 juli tas tullfriheten bort för paket under 150 euro (European Commission). I dag kan miljontals småförsändelser från kinesiska e-handelsplattformar som Temu och Shein komma in i EU utan tull, vilket pressar lokala handlare. Tullar på varje paket träffar direkt marginalerna i den affärsmodellen.

Kina väntar inte på att Europa ska bestämma sig. Peking har redan infört 42,7 % tullar på mejerivaror från EU (Euronews), fördröjt certifieringar för Airbus, begränsat exporten av sällsynta jordartsmetaller och sanktionerat sju europeiska försvarsföretag (Radio Free Europe).

Europeiska rådet möts den 18 juni för att ange riktningen. Den underliggande motsättningen är svår att räkna bort: Europa behöver kinesiska solpaneler, batterier och sällsynta jordartsmetaller för att nå sina egna klimatmål. Skydd för den egna industrin kan bromsa klimatomställningen. Obegränsad import kan samtidigt slå ut den industriella bas som krävs för långsiktig självförsörjning (CER). Tre år efter att EU började tala om riskminskning har beroendet fördjupats. Den 18 juni behöver Europa avgöra vilken kostnad som är svårast att bära: en långsammare grön omställning eller en fortsatt försvagning av den egna industrin.