EU skjuter upp koldioxidtullar

En försening på två dagar säger mer än kalendern antyder. EU-kommissionen flyttade sin översyn av utsläppshandelssystemet, ETS, från 15 till 17 juli (Argus). Medlemsländerna har samtidigt skjutit upp omröstningen om reglerna för EU:s koldioxidtull, CBAM, till september (Sendeco2). Tillsammans visar förseningarna var den politiska konflikten ligger: om tung europeisk industri ska fortsätta få gratis utsläppsrätter efter 2030, och vem som i så fall ska bära kostnaden.

Varför gratis utsläppsrätter är värda striden

EU:s utsläppshandel, ETS, innebär att kraftverk och fabriker måste köpa en utsläppsrätt för varje ton koldioxid de släpper ut. Priset på utsläppsrätten blir industrins koldioxidkostnad. För att inte produktion bara ska flytta till länder utan motsvarande kostnad införde EU CBAM, gränsjusteringsmekanismen för koldioxid. Den lägger en jämförbar avgift på import av bland annat stål, cement och aluminium. Från den 1 januari 2026 började CBAM ta in faktiska pengar (EUR-Lex).

Det handlar inte om små belopp. CBAM-certifikaten kostade 75,28 euro per ton koldioxid under andra kvartalet 2026 (Argus, SteelOrbis). På den nivån flyttar varje beslut om gratis tilldelning verkliga pengar mellan företag, sektorer och medlemsländer.

Inför september har konflikten delat sig i två läger. Omkring 40 industrigrupper, däribland BASF, thyssenkrupp och ArcelorMittal, kräver politiska ingrepp mot stigande ETS-kostnader och varnar för nedläggningar och utflyttning (Finanzen.net). Europeiska folkpartiet, EPP, driver samma linje och pressar klimatkommissionären Wopke Hoekstra att förlänga de fria utsläppsrätterna efter 2030 (Euronews).

Europaparlamentets miljöutskott röstade däremot den 6 juli med 56 röster mot 11 för en skarpare CBAM-text. Utskottet vill utvidga systemet till omkring 180 vidareförädlade produkter, som bildelar och hushållsapparater, och avvisar internationella koldioxidkrediter som ersättning för EU:s utsläppsrätter (European Parliament). Därmed går utskottet rakt emot industrilobbyn inför medlemsländernas omröstning i september.

Tysklands utsläpp föll för att fabriker gick svagare

Den energiintensiva industrin i Tyskland släppte ut 97 miljoner ton koldioxid 2025, en minskning med 5,5 procent. Men Tysklands egen miljömyndighet kopplade nedgången till lägre produktion och svag efterfrågan, inte till investeringar i renare teknik (Umweltbundesamt). När produktionen föll, föll också utsläppen. Granskande rapportering visar dessutom att BASF sedan 2013 har gynnats av 4,7 miljarder euro i gratis certifikat och 800 miljoner euro i handelsintäkter (Correctiv). De fria utsläppsrätterna drev inte fram omställning. De subventionerade det befintliga produktionssättet.

Sverige är motbilden. SSAB investerar omkring 6 miljarder euro för att ersätta kol med vätgas i ståltillverkningen (Cyprus Mail/Reuters). Varje år som konkurrenter fortsätter att få gratis utsläppsrätter försämrar avkastningen på den investeringen. Svenska företag har betalat tidigt och ser nu hur Bryssel överväger att gynna dem som väntat.

Italien visar att industrin inte heller är enig. Ståltillverkare i början av värdekedjan vill ha CBAM-skydd mot billigare konkurrenter utanför EU. Tillverkare längre ned i kedjan, inom bilar, hushållsapparater och maskiner, vill däremot skjuta upp CBAM-utvidgningen till 2030 eftersom den höjer priset på det stål och aluminium de använder som insatsvaror (SteelOrbis). Polen, med industripriser på el kring 170–194 euro per megawattimme och ett elsystem som fortfarande är tungt beroende av kol, driver hårdast på för långsammare minskning av utsläppstaket och förlängda gratisrätter (WP, RMF24).

September avgör om gränsavgiften fungerar

Omröstningen i september avgör hur mycket importörer får dra av när de hävdar att de redan har betalat ett koldioxidpris i ett annat land. Blir avdragsreglerna för generösa kan importörer utnyttja systemet och gränsavgiften förlorar sin effekt. Blir reglerna för strama riskerar exportörer från länder med delvis koldioxidprissättning att möta något som liknar en dold tull.

EU väljer i praktiken mellan två grupper: företag som redan har lagt miljarder på att minska sina utsläpp och företag som tog emot gratis utsläppsrätter och fortsatte släppa ut. I det material som ligger till grund för denna genomgång finns inga offentliga belägg för att förlängda gratisrätter leder till bindande åtaganden om investeringar i ren produktion. De tyska utsläppen föll för att efterfrågan föll. Siffrorna pekar på att lättnader skyddar etablerade aktörer, inte att de driver omställning.