EU stryker varning om Spaniens uppehållstillstånd

I Schengendebatten ville Italien, Danmark och Polen att EU-ledarna skulle varna för att nationella migrationsåtgärder kan locka fler människor att ta sig in irreguljärt. Spanska och internationella medier tolkade formuleringen som riktad mot Spaniens omfattande regularisering av papperslösa migranter. Men i slutsatserna som antogs den 16 oktober finns ingen sådan varning (Europeiska rådets slutsatser).

Spanien avgör fortfarande vem som får bo och arbeta i landet. Landets partnerländer befarar att följderna ska spridas över de öppna gränserna, men de har inte lagt fram belägg för det.

En formulering som varje ledare kunde stryka

I utkastet stod det, enligt två medier, att EU bör undvika åtgärder som kan uppmuntra irreguljära ankomster. Där uppmanades också EU-kommissionen att undersöka hur regeringarna kan samråda när ett lands beslut påverkar andra (POLITICO, EFE). Av rapporteringen framgick inte om samråd skulle innebära mer än att regeringarna talar med varandra innan de agerar.

Slutsatser från EU-toppmöten är politisk vägledning från medlemsländernas ledare, inte lag. De kräver enighet, så en enda ledare kan få en formulering struken genom att vägra skriva under. I den slutliga texten nämns varken Spanien eller några incitament för människor att ta sig till EU (Europeiska rådets slutsatser).

Det är mindre klart vem som fick formuleringen struken. El Mundo tillskriver äran Spaniens premiärminister Pedro Sánchez (El Mundo). Euronews rapporterade, med hänvisning till AP, att även Frankrike motsatte sig ändringen eftersom den sågs som en indirekt attack mot Spanien (Euronews/AP). Oavsett vem som låg bakom beslutet tog ledarna bara ställning till vad de skulle säga. Spaniens rätt att utfärda tillstånd diskuterades aldrig.

Därför bryr sig Spaniens grannländer

De tre regeringarnas argument bygger på Schengenområdet, där de flesta EU-länder har avskaffat passkontrollerna vid sina inre gränser. Italiens premiärminister Giorgia Meloni sade i parlamentet att ett lands migrationsbeslut får följder för dess partnerländer (Melonis anförande i det italienska parlamentet). I ett område med gemensam yttre gräns blir ett nationellt beslut en fråga för alla.

Danmarks statsminister Mette Frederiksen bad EU-kommissionen undersöka vad som händer när ett land ger uppehållstillstånd åt människor som rest in irreguljärt (Altinget). I augusti pekade ett brev undertecknat av 22 ledare ut omfattande regulariseringar som möjliga ”lockfaktorer”, det vill säga påstådda incitament för framtida ankomster (Danmarks statsministerämbete).

Vad ett spanskt tillstånd faktiskt ger rätt till

Den spanska ordningen omfattar bara människor som redan befann sig i landet. De sökande måste ha varit där före den 1 januari 2026 och ha vistats där minst fem månader utan avbrott. Ansökningstiden löpte från den 16 april till den 30 juni (kungligt dekret 316/2026).

En ansökan är inget uppehållstillstånd, och processen har tre steg. Den 2 juli uppgav regeringen att den hade räknat 1 174 978 ansökningar och att 609 737 ärenden hade handlagts eller gått vidare till den provisoriska fasen (Spaniens regering). Då rapporterade El País att cirka 11 000 ansökningar hade fått slutligt godkännande (El País). Den provisoriska statusen ger rätt att bo och arbeta endast i Spanien. Ett slutligt beslut ger ett ettårigt uppehållstillstånd, följt av ett identitetskort (kungligt dekret 316/2026).

Ett slutligt tillstånd ger rätt att besöka andra Schengenländer i högst 90 dagar under en 180-dagarsperiod, men inte att arbeta eller bosätta sig där utan landets eget godkännande (EU-kommissionen). En provisorisk handling räknas inte som resetillstånd. Schengengränskodexen, EU:s regler för gränspassager, räknar inte tillfälliga handlingar som utfärdas under en första ansökan om uppehållstillstånd som resedokument (EUR-Lex).

Gränskontroller som prövar en annan fråga

Italien och Spanien har också tvistat om en separat händelse. Efter ett migrantinflöde till Ceuta i juli, den spanska enklaven vid Marockos kust, började Italien kontrollera passagerare på flyg och färjor från Spanien. Madrid svarade med kontroller av resenärer från Italien (ANSA). Den 16 oktober kom Meloni och Sánchez överens om att förlänga Italiens kontroller med sju dagar, medan ländernas inrikesministrar söker alternativ (Euronews).

Händelsen i Ceuta säger inget om regulariseringen. Människor som anlände i juli kunde inte omfattas, eftersom ordningen krävde att de hade varit i Spanien före januari. Italiens kontroller riktades alltså mot en annan grupp.

EU-rätten ger redan medlemsländerna möjlighet att låta personer som vistas irreguljärt stanna av humanitära eller andra skäl (EUR-Lex). Ledarna lät den nationella befogenheten bestå, och de belägg som hittills har hänvisats till visar inte att Spaniens tillstånd har fått någon att resa vidare till ett annat land. En reservation är att det saknas offentliga uppgifter om antalet slutligt beviljade tillstånd sedan juli. Därför är det okänt hur stor grupp som kan resa lagligt.