EU:s Rysslandsbud fastnar i mandatstrid

EU närmar sig ett beslut om att utse ett särskilt sändebud för fredssamtal med Ryssland. Men unionen sitter fast i en konstruktion den själv har byggt: personen kan utses med majoritet, medan budskapet till Moskva kräver att alla 27 regeringar är överens. En månad före avgörandet är kandidaterna omstridda, Moskva avvisar EU:s roll och flera huvudstäder agerar redan på egen hand.

Kandidatfrågan

Den 9 maj pekade Vladimir Putin ut den tidigare tyske förbundskanslern Gerhard Schröder som sin föredragna europeiska samtalspartner. Schröder satt i flera år i styrelser för ryska energibolag. "Av alla europeiska politiker skulle jag föredra samtal med Schröder", sade Putin vid en presskonferens på segerdagen (Deutschlandfunk). Berlin kallade utspelet ett "skenbud" och en del av Rysslands "hybridstrategi" (Euronews). EU:s utrikeschef Kaja Kallas sade att ett accepterande av Rysslands kandidat skulle innebära att Schröder "sitter på båda sidor av bordet" (Spiegel, Kyiv Independent).

Avvisandet öppnade för en verklig diskussion om vem EU själv kan skicka. Angela Merkel uteslöt därefter sig själv, med argumentet att en medlare utan politisk makt saknar trovärdighet hos Putin (Open Online). Med det resonemanget faller i praktiken hela gruppen av pensionerade statsmän, från Draghi och Prodi till Niinistö, och urvalet snävas in till sittande ledare. Finlands president Alexander Stubb har därmed blivit den starkaste kandidaten. Han sade till Corriere della Sera den 11 maj att "det är dags för Europa att tala med Ryssland", men betonade att dialogen måste ske från en styrkeposition, med ett tydligt mandat och med Ukrainas samtycke (Yle, Polsat News).

Kallas anmälde själv intresse för rollen den 11 maj, men diplomatiska källor uppgav några dagar senare för Politico att hon hade räknat bort sig själv. Hennes tydligt hårda linje mot Moskva gör ryskt deltagande osannolikt (1news.az). Kreml bekräftade den bilden. Talespersonen Dmitrij Peskov sade att det låg "i Kallas eget intresse att inte vara förhandlare" (Azernews).

Den institutionella fällan

Enligt artikel 33 i EU-fördraget kan ett särskilt sändebud utses med kvalificerad majoritet, där stora medlemsländer väger tyngre och en enskild regering inte kan blockera beslutet på egen hand. Ungern och Slovakien kan alltså inte lägga veto mot personen. Men sändebudets faktiska mandat, alltså vilka positioner som ska föras fram i Moskva, kräver enhällighet i rådet. Det innebär att varje enskild regering kan stoppa innehållet (BST-Europe, Euronews). EU kan välja diplomat, men inte självklart ge diplomaten något att säga.

Slovakiens Robert Fico har redan visat hur problemet ser ut. Den 8–9 maj flög han till Moskva, satt i två timmar med Putin och hävdade att han bar med sig ett budskap från Zelenskyj, allt utan samordning med EU (Netky.sk, TA3). Tysklands Merz ställde därefter in sitt planerade besök i Bratislava. Polen bygger samtidigt ett parallellt spår genom Bucharest Nine, en grupp östeuropeiska Natoländer, som den 13 maj slog fast att varje fred måste vara "rättvis" mot den östra flanken. President Nawrocki varnade för att stormakter åter kan förhandla över huvudet på mindre stater (PISM).

Vad Moskva vill

Kremls talesperson Peskov sade den 14 maj att Europa "inte kan fungera som en medlare i god tro" eftersom det "i praktiken är en direkt deltagare i kriget" (The Moscow Times). Rysslands villkor har inte ändrats sedan juni 2024. Ukraina ska dra sig tillbaka från fyra oblast och avstå från Natomedlemskap innan samtal kan börja. Washington hävdar samtidigt ensam medlarroll. USA:s utrikesminister Rubio sade den 14 maj att "vi är det enda landet i världen som kan medla".

Initiativet till ett europeiskt sändebud kom ändå inte från Bryssel, utan från Kyiv. Zelenskyj sade vid Cyperntoppmötet i april att Europa måste finnas "vid förhandlingsbordet", och hans utrikesminister föreslog en konkret vapenvila kring flygplatser som ett första resultat med europeisk medling (Kyiv Independent, Ukrainian Pravda). Ukraina vill ha en företrädare vid bordet, inte en neutral mellanhand. Det styr hela valet. En kandidat som är tillräckligt hård för Kyiv kommer att avvisas av Moskva. En kandidat som Moskva kan acceptera blir svår att svälja för nästan alla andra.

Beslutsprocessen går i tre steg: det informella utrikesministermötet i Gymnichformat den 27–28 maj, ett formellt rådsmöte den 15 juni och Europeiska rådets toppmöte den 18–19 juni. Då behöver EU svara på den fråga unionen har skjutit framför sig i tre år: vad den faktiskt vill säga.