EU för över ryska vinster

EU-kommissionen meddelade den 5 augusti att 1,4 miljarder euro i avkastning från frysta ryska centralbankstillgångar har förts över till Ukraina (European Commission, Reuters). Det är avkastningen som flyttas. De ryska valutareserverna ligger kvar. Den skillnaden förklarar både varför pengarna kan användas och varför verktyget fortfarande är begränsat.

Så skapar frysta tillgångar pengar

När EU frös ryska centralbankstillgångar efter invasionen 2022 fortsatte kupongbetalningar från obligationer och andra kassaflöden att komma in. De kunde däremot inte skickas vidare till Moskva. Pengarna blev kvar hos centrala värdepappersförvarare, alltså institutioner som håller och avvecklar värdepapper, och gav ränta under tiden.

2024 beslutade rådet, där EU-ländernas regeringar förhandlar och röstar om lagstiftning, att dessa vinster efter frysningen skulle öronmärkas för Ukraina utan att själva kapitalet rördes (EUR-Lex, The Brussels Times). G7-ländernas gemensamma linje är att reserverna ska förbli immobiliserade tills Ryssland avslutar sin aggression och betalar för skadorna (G7 Apulia communiqué). Den femte överföringen följer samma princip.

Lånebetalningar, inte vapen

Rubriken kan ge intryck av att pengarna går direkt till vapen. Nästan hela beloppet går i stället till att hjälpa Ukraina att betala på lån. Enligt kommissionen används 95 procent för att täcka Ukrainas kostnader för EU- och G7-lån inom ramen för planen Extraordinary Revenue Acceleration på 45 miljarder euro. Bara 5 procent går via den europeiska fredsfaciliteten, EPF, som är EU:s budgetexterna instrument för militärt stöd (European Commission, Euronews).

Fördelningen är politiskt viktig. Ungern har flera gånger blockerat eller fördröjt utbetalningar genom EPF. Genom att lägga nästan hela beloppet i lånekanalen undviker EU den konflikten (Onet/Politico). Samtidigt innebär det att denna delbetalning främst används för skuldtjänst. De faktiska militärpengarna, 3,47 miljarder euro till drönare, robotar, luftförsvar och stridsflyg, frigjordes den 30 juli inom ett annat program (European Commission).

Belgien tar den juridiska värmen

Mekanismen fungerar så länge Rysslands reserver förblir frysta och fortsätter att ge avkastning. Båda villkoren innebär risker, och båda är i hög grad koncentrerade till Belgien, där Euroclear håller den största delen av de immobiliserade tillgångarna.

En domstol i Moskva har beordrat Euroclear att betala omkring 200 miljarder euro till Rysslands centralbank. Euroclear säger att bolaget ska överklaga. Domen kan inte verkställas i Europa, men den ger Moskva ett juridiskt argument för motåtgärder mot västliga tillgångar som fortfarande finns i Ryssland (Washington Post, The Brussels Times). Ryska investerare har dessutom lämnat in skiljedomsanspråk direkt mot Belgien (21news, Le Monde).

Belgiens exponering förstärker en politisk skiljelinje inom EU. Litauens utrikesminister Kęstutis Budrys krävde rysk ersättning efter att Litauens ambassad skadats i en rysk attack mot Kyiv och efterlyste internationella system för att dokumentera skador (Delfi). Den litauiske Europaparlamentsledamoten Petras Auštrevičius har kallat modellen, där bara vinsterna används, ett politiskt misslyckande (Friends of Europe). Polska medier beskriver överföringen som ett användbart minimum snarare än ett fullständigt svar (Rzeczpospolita). I tysk rapportering framställs pengarna mer som löpande ränteintäkter, och Berlin har inte offentligt krävt att själva kapitalet konfiskeras (Spiegel).

Kommissionen uppger att de immobiliserade ryska tillgångarna hittills har skapat 8 miljarder euro i extraordinära vinster. Den har däremot inte publicerat någon samlad redovisning som visar hur mycket som har genererats, överförts, bundits upp och faktiskt betalats ut till Ukraina (European Commission). Regeringarna avstår än så länge från att konfiskera reserverna eftersom de fruktar processer om statsimmunitet, ryska motåtgärder mot västliga bolagstillgångar i Ryssland och risken att centralbanker utanför väst omprövar om de vill placera reserver i euroområdets finansiella infrastruktur. För närvarande väljer Europeiska rådet, där stats- och regeringscheferna anger EU:s politiska riktning, den juridiskt försiktigare vägen: ta avkastningen, lämna reserverna och låta Belgien bära en stor del av den rättsliga exponeringen. Ingen stats- eller regeringschef har hittills tagit offentligt ansvar för en annan linje.