EU–Nigeria-avtal om återförande väntar på MEPs

EU:s migrationskommissionär Magnus Brunner och Nigerias utrikesminister Bianca Odumegwu-Ojukwu undertecknade på tisdagen den 10 november i Abuja det första återtagandeavtalet mellan EU och Nigeria, rapporterade den österrikiska tv-kanalen ORF (ORF). Avtalet ska påskynda utvisningar av nigerianer som saknar rätt att stanna i Europa. Än så länge är det inte juridiskt bindande, innehållet hålls utanför offentligheten och utvisningar kräver fortfarande resehandlingar som bara nigerianska myndigheter kan utfärda.

En undertecknad text som hålls hemlig

Ett återtagandeavtal innebär att ett land tar tillbaka personer som saknar rätt att vistas på den andra partens territorium, när ett lagligt beslut om att de ska lämna landet har fattats. Avtalet avgör inte vem som har rätt till asyl. De reglerna förblir oförändrade.

Tisdagens undertecknande är det första av tre steg. Rådet, där medlemsländernas ministrar sammanträder, gav klartecken med förbehåll för ett senare slutligt godkännande (rådets beslut om undertecknandet). Först måste Europaparlamentets ledamöter ge sitt godkännande. Därefter kan ministrarna fatta det slutliga beslutet (rådets not).

Allmänheten kan inte bedöma vad omröstningarna skulle godkänna. Den undertecknade texten, ST 12944/26, är märkt LIMITE, rådets beteckning för handlingar med begränsad offentlig åtkomst. Rådet ska offentliggöra texten först i samband med det slutliga godkännandet (Österrikes parlament).

Den enda offentliga redogörelsen för utkastet kom från Irlands statssekreterare Colm Brophy. Inför Dáil, det irländska underhuset, sade han att avtalet innehåller tidsfrister för utfärdande av resehandlingar och även omfattar vissa statslösa personer och medborgare i länder utanför EU och Nigeria (Dáil-debatt). Det är tidsfristerna som skulle kunna påverka utfallet i enskilda fall. Men Brophy sammanfattade ett utkast, inte den undertecknade avtalstexten.

Därför tog det ett decennium

Den 12 september 2016 gav ministrarna EU-kommissionen mandat att förhandla. Så sent som 2024 listade rådet en fråga som fortfarande väntade på svar från Nigerias justitieministerium (rådets rapport från 2024).

Abuja ville ha mer än ett avtal om återtagande. Nigerias utrikesministerium drev på för stöd till återintegrering av personer som återvänder, hjälp med infrastruktur och fler lagliga vägar för nigerianer att arbeta i Europa (Nigerias utrikesministerium). När förhandlarna paraferade texten den 23 mars 2026 sköts samtal om laglig migration och visumfrågor till framtida arbete i det gemensamma uttalandet (uttalandet från mars).

Därmed har båda sidor något som den andra behöver. Nigerias önskemål är beroende av framtida europeiska beslut, många fattade i medlemsländernas huvudstäder. Europa behöver fortfarande Nigerias samarbete när en person som ska utvisas saknar giltigt pass.

Glappet mellan beslut och återvändanden

Återvändanden sker redan utan avtalet. En charterflygning som övervakades av Italiens tillsynsorgan för frihetsberövade landade i Lagos den 26 september med 58 personer ombord, varav 46 kom från Italien (Italiens återvändandeövervakare).

Omfattningen av problemet framgår av en sekretessbelagd bedömning från EU-kommissionen som Statewatch publicerade. Under 2023 utfärdade EU-länderna 11 120 beslut om att nigerianer skulle lämna landet, men verkställde 1 175 återvändanden. Samma år skickades 1 873 förfrågningar till Nigeria om att ta tillbaka personer och 857 provisoriska resehandlingar utfärdades (Statewatch). Siffrorna följer inte samma personer över tid. De visar ett stort glapp mellan besluten och genomförda återvändanden, men inte var enskilda ärenden fastnar.

Tidigare erfarenheter ger få skäl att tro att en underskrift i sig skulle minska glappet. Europeiska revisionsrätten fann att återvändandegraden för nigerianer i genomsnitt låg kring 25 procent mellan 2014 och 2018 och att den inte följde utvecklingen i förhandlingarna om återtagande på något tydligt sätt (Europeiska revisionsrätten).

Viss rapportering har gått längre än underlaget. Den nederländska dagstidningen De Telegraaf skrev att migranter som fått avslag skulle skickas tillbaka inom 30 dagar (De Telegraaf). Tidsfristen på 30 dagar kommer från det separata Samoaavtalet, EU:s partnerskapsavtal med länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Där gäller den tiden för att besvara en begäran om återtagande, inte för att någon ska sättas på ett plan (Samoaavtalet).

Avtalet som Brunner undertecknade beskriver ett förfarande som Italien och andra redan använder från fall till fall. Den möjliga fördelen ligger i gemensamma tidsfrister och regler för resehandlingar, men ingen utomstående har fått läsa dem. Innan EU-parlamentets ledamöter röstar måste rådet lägga fram texten för dem. Vid det slutliga godkännandet bör rådet offentliggöra den, som utlovat. EU-kommissionen, vars egen bedömning låg till grund för 2023 års siffror, kan visa om förfrågningar, resehandlingar och genomförda återvändanden faktiskt ökar därefter. Till dess är snabbare utvisningar till Nigeria ett officiellt löfte. Underskriften i sig säger inget om hur snabbt återvändanden kan ske.