EU:s 13-årsgräns är bara ett förslag

Den 17 september föreslog EU-kommissionen EU KIDS Act, en förordning som skulle införa olika regler för tillgång till sociala medier, onlinespel, AI-tjänster som fungerar som sällskap och videodelningstjänster beroende på användarens ålder. Flera medier beskrev det som ett EU-förbud som redan trätt i kraft. Det stämmer inte. Förslaget (COM(2026) 681) måste fortfarande behandlas av Europaparlamentet och rådet, där medlemsländernas ministrar förhandlar och kan ändra texten, innan det kan bli lag (kommissionens tillkännagivande). Två frågor står i centrum för förhandlingarna: om medlemsländerna får införa strängare regler än de som föreslås från Bryssel och hur plattformar ska kunna kontrollera barns ålder utan att skapa ett nytt integritetsproblem.

Vad förslaget innebär

Förslaget delar in användarna i fyra åldersgrupper. Barn under 13 år skulle inte få tillgång till tjänsterna. Vid 13 och 14 års ålder skulle en förälder kunna öppna ett begränsat konto med en timmes daglig användning, endast godkända kontakter och kamerafunktionerna avstängda som standard. Från 15 års ålder skulle tonåringar kunna hantera sina egna konton. Obligatoriska säkerhetsinställningar, som profiler som är privata som standard och begränsningar av oändlig scrollning, skulle gälla alla under 18 år (kommissionens lagstiftningspaket).

Ansvaret enligt lagen skulle ligga på plattformarna, inte på familjerna. Leverantörerna skulle behöva bygga in åldersspärrarna, verkställa standardinställningarna och lämna rapporter om regelefterlevnaden till oberoende revisorer. Därefter skulle nationella tillsynsmyndigheter agera utifrån revisorernas granskningar (GD CONNECT). Reglerna skulle omfatta mer än sociala medier: även onlinespel som innebär relevanta risker, AI-chatbotar och appbutiker skulle ingå (COM(2026) 681, BiometricUpdate).

Den befintliga förordningen om digitala tjänster (DSA) förbjuder redan plattformar att rikta reklam till minderåriga med hjälp av profilering, när deras ålder är känd, men anger ingen lägsta ålder för tillgång till tjänsterna (DSA). EU KIDS Act skulle göra den allmänna skyldigheten att skydda barn till konkreta krav: tydliga åldersgränser, standardinställningar i tjänsterna och underlag som plattformarna måste lämna till tillsynsmyndigheterna.

Medlemsländernas ministrar är oense om åldersgränserna

Danmark, Spanien och Frankrike stöder alla åtgärder på EU-nivå, men vill se olika åldersgränser. Danmarks digitaliseringsminister Christina Egelund vill ha ett generellt förbud för alla under 15 år, utan möjlighet för föräldrar att göra undantag för yngre tonåringar (DR). Spaniens pågående förslag till en organisk lag skulle sätta gränsen vid 16 år (La Moncloa). Frankrikes försök att införa nationella regler föll 2026 när Conseil constitutionnel, Frankrikes författningsdomstol, underkände ett lagförslag om åldersgräns för sociala medier. Domstolen ansåg att det begränsade yttrandefriheten oproportionerligt och inte angav tillräckliga skydd för den personliga integriteten (Conseil constitutionnel).

Det här är tidiga nationella positioner, inte färdigbildade block i rådet. De får verklig förhandlingskraft först om ministrarna bygger koalitioner under lagstiftningsarbetet. Oenigheten visar samtidigt på en djupare oklarhet i EU-kommissionens egen text. EU-kommissionen beskriver förslaget som att det inför "en och samma ålder i hela Europeiska unionen", men kallar samtidigt 15 år för en EU-gemensam "lägsta ålder" (Artículo14, Berlingske). De båda formuleringarna pekar åt olika håll. Om förordningen inte lämnar medlemsländerna utrymme att införa en högre åldersgräns blir Danmarks 15 år och Spaniens 16 år juridiskt oförenliga med förslaget. Om den bara anger en lägstanivå kan länderna gå längre. EU-kommissionens offentliga budskap har inte klargjort vilken av dessa modeller som avses.

Ålderskontrollerna är förslagets svaga punkt

Alla åldersregler förutsätter att användarens faktiska ålder kan fastställas. EU-kommissionen har publicerat ett verktyg för åldersverifiering som ska bekräfta att en person är äldre än en viss åldersgräns utan att röja personens identitet (kommissionens lösning för åldersverifiering). Tysklands branschorganisation för digital ekonomi, Bitkom, varnar för att den nationella e-legitimationen i regel inte är tillgänglig före 16 års ålder. Ett system som enbart bygger på EU:s digitala identitetsplånbok skulle därför vara opraktiskt för de barn som det ska omfatta (Bitkom). Frankrikes dataskyddsmyndighet CNIL bedömer att självdeklarationer inte fyller någon funktion, att uppladdning av dokument innebär risker och att ansiktsbaserade åldersuppskattningar är opålitliga (CNIL). Australiens regerings test av tekniker för ålderskontroll visade att ingen enskild metod fungerar tillförlitligt (australiskt test).

Det franska beslutet skärper rättighetsfrågan. Conseil constitutionnel prövade en nationell lag mot Frankrikes grundläggande rättigheter och fann den bristfällig. En EU-förordning skulle prövas mot motsvarande skydd i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som skyddar yttrandefriheten (artikel 11), privatlivet (artikel 7) och personuppgifter (artikel 8) (EU:s stadga). En eventuell rättslig prövning skulle hamna i EU-domstolen i Luxemburg, som tillämpar en liknande proportionalitetsbedömning.

EU-kommissionen har dragit upp åldersgränserna. Nu måste Europaparlamentet och medlemsländernas ministrar avgöra om gränserna ska vara enhetliga i hela unionen och hur plattformarna ska kunna tillämpa dem utan att samla in mer personuppgifter än vad regelverket, som ska skydda den personliga integriteten, är avsett att tillåta.