EU sätter kvalitetsgolv i upphandling

Offentlig upphandling är en av EU:s största ekonomiska motorer. Varje år använder europeiska myndigheter omkring 14–15 procent av BNP till inköp: sjukhusens it-system, bussflottor, städavtal, vägunderhåll (Europaparlamentet, EU-kommissionen). Det är här skattepengar blir tjänster, infrastruktur och arbetstillfällen. I dag går en stor del av pengarna fortfarande till den leverantör som lämnar lägst pris. Den 9 september väntas EU-kommissionen föreslå en annan definition av vad som räknas som valuta för pengarna.

Enligt ett utkast som läckt till italienska och tyska medier ska offentliga inköpare tvingas väga in kvalitet tillsammans med pris. De ska också få verktyg för att gynna leverantörer med europeisk koppling (ANSA, Il Fatto Quotidiano). Förslaget är början på lagstiftningsprocessen. Det måste fortfarande godkännas av Europaparlamentet och rådet, och pågående upphandlingar omfattas av dagens regler (Vergabevorschriften.de).

En juridisk detalj är viktig för tidplanen. Kommissionen föreslår en förordning, inte ett direktiv. Ett direktiv kräver att varje medlemsland skriver in reglerna i nationell lag, vilket kan ta år. En förordning gäller direkt i hela EU när den har antagits.

Upphandling på lägsta pris har försvagat konkurrensen

Argumentet för förändring är mätbart. Europeiska revisionsrätten har visat att andelen offentliga upphandlingar i EU med bara ett enda anbud steg från 23,5 till 41,8 procent under årtiondet fram till 2021. Det genomsnittliga antalet anbudsgivare föll samtidigt från 5,7 till 3,2 (Europeiska revisionsrätten). År 2023 tilldelade 20 medlemsländer fortfarande mer än hälften av sina kontrakt enbart på pris (Europaparlamentet).

Kostnaden för billiga anbud hamnar ofta hos arbetskraften. Europaparlamentet hänvisar till Europeiska arbetsmyndigheten, som har funnit att upphandlingar enbart på pris ökar risken för svartarbete, eftersom entreprenörer pressar lönekostnader för att vinna kontrakt (Europaparlamentet). Kommissionens egen utvärdering från 2025 kom fram till att de nuvarande reglerna bara delvis har levererat på gröna och sociala mål, medan deltagandet över gränserna är fortsatt begränsat och dataluckor lämnar korruptionsrisker olösta (EU-kommissionen).

Så skulle poängsättningen fungera

I en upphandling som avgörs enbart på pris vinner det billigaste anbudet som uppfyller kraven. Med kvalitetsviktad poängsättning fastställer inköparen i stället en formel. Den kan till exempel ge 60 poäng för kvalitet och 40 för pris. Det bästa sammanlagda resultatet vinner.

Enligt det läckta utkastet ska kvalitetsfaktorer som klimatprestanda, arbetsvillkor, innovation och säkerhet stå för minst 30 procent av tilldelningspoängen. För arbetsintensiva kontrakt, exempelvis bygg, städning och bevakning, höjs golvet till 50 procent (Il Fatto Quotidiano, LavoriPubblici). Ett företag som främst konkurrerar genom låga löner tappar då en del av sin fördel. Ett företag med bättre arbetsvillkor eller lägre kostnader över hela kontraktets livslängd kan vinna trots ett högre synligt pris.

Utkastet innehåller också ett verktyg för "europeisk preferens". Det skulle låta offentliga inköpare straffa eller utesluta anbud där mindre än 50 procent av värdet har ursprung i EU eller i länder som omfattas av handelsavtal som WTO:s avtal om offentlig upphandling, GPA. Det omfattar bland annat USA, Japan och Kanada, men inte Kina (ANSA). I praktiken riktas detta främst mot kinesiska leverantörer i strategiska sektorer. EU har redan prövat logiken: den första åtgärden enligt instrumentet för internationell upphandling uteslöt kinesiska aktörer från upphandlingar av medicinteknik, varpå Kina omedelbart svarade med motsvarande åtgärder (Crowell).

Striden gäller vem som vinner och vem som betalar

Frankrike ser offentlig upphandling som ett strategiskt verktyg (L'Opinion). Italien vill bryta vanan att låta lägsta pris avgöra och samtidigt stärka skyddet för arbetstagare. Den polska fackföreningen Solidarność välkomnade "slutet på lägsta prisets diktatur" (Solidarność). Nio mindre och nordliga medlemsländer, ledda av Tjeckien, Finland och Sverige, varnade i december 2025 för att en bred europeisk preferens kan minska konkurrensen och höja priserna. De uppmanade kommissionen att begränsa verktyget till särskilda sektorer och först göra en fullständig konsekvensanalys (MarketScreener, Euronews).

Tyska upphandlingsjurister pekar på ett annat problem: kommunala förvaltningar saknar ofta kapacitet att skriva rättssäkra kvalitetskriterier för klimat, arbetsvillkor och innovation (Ausschreibungen Staatsanzeiger). Den kapacitetsbristen är reformens svaga punkt. Kvalitetspoäng fungerar bara om inköpare kan formulera mätbara kriterier och kontrollera det som anbudsgivarna lovar. Annars riskerar obligatoriska kvalitetsgolv att ersätta underprissättning med överbud på papperet, samtidigt som stora etablerade leverantörer gynnas eftersom de vet hur anbud ska skrivas.

Underlaget visar tydligt att upphandling på lägsta pris har försvagat konkurrensen och skapat incitament att pressa arbetskostnader. Om obligatorisk kvalitetspoängsättning löser problemen beror framför allt på om tusentals upphandlande myndigheter i Europa klarar något som många av dem hittills inte har behövt göra.