EU sätter oktoberfrist för Kina-handeln

EU:s handelsunderskott mot Kina uppgick 2025 till 359,9 miljarder euro. Importen översteg exporten med omkring 1 miljard euro om dagen (Europeiska kommissionen). På söndagen enades EU:s handelskommissionär Maroš Šefčovič och Kinas handelsminister Wang Wentao om tre månader av intensiva samtal. Bryssel kräver "konkreta resultat" senast i oktober (Euronews, El País).

Men samma kinesiska leveranskedjor som pressar europeiska producenter håller också delar av Europas ekonomi i gång. Ett medlemsland kan samtidigt förlora industrijobb till billig kinesisk import, vara beroende av kinesiska komponenter för sin energiomställning, locka till sig en kinesisk bilfabrik och sälja lyxvaror i Shanghai. Det är den motsättningen som gör oktober svårt. Konflikten går inte bara mellan Bryssel och Peking, utan också inom Europa: hur hårt kan EU trycka utan att skada sina egna ekonomier?

Verktygen för efterlevnad

Oktober är ingen automatisk startpunkt för nya tullar. Om samtalen misslyckas kommer Bryssel i stället att fortsätta lägga på avgifter där EU kan visa att kinesiska varor säljs till oskäliga priser eller gynnas av subventioner, sektor för sektor.

Den processen går redan snabbare. Kinesiska däck ökade från 18 procent av den europeiska marknaden 2021 till över 30 procent 2025. En pågående EU-utredning kan leda till antidumpningstullar, alltså tullar som tas ut när en vara säljs in i EU under normalt marknadspris, på 24,4 till 45,3 procent (Le Figaro). Den 24 juni införde kommissionen tullar på 105,6 till 113,7 procent på import från Kina av BDO, en industrikemikalie som används i plast (Europeiska kommissionen).

EU stänger också ett kryphål i tullsystemet. Hittills har paket med ett värde under 150 euro kunnat föras in utan tull. Omkring 4,6 miljarder småpaket går in i EU varje år, varav över 90 procent från Kina (The Guardian, Upday PL). Parterna har dessutom inrättat ett gemensamt varningssystem med gula och röda nivåer för importökningar, men trösklarna har inte offentliggjorts (SCMP).

Problemet är att tillsynen ofta jagar en rörlig måltavla. När Bryssel i slutet av 2024 införde tullar på upp till 45 procent på kinesiska batterielbilar flyttade tillverkarna fokus till laddhybrider, som inte omfattades av tullarna. Exporten ökade därefter (Le Figaro). Oktoberagendan kan därför breddas till laddhybrider och kemikalier för att täppa till den luckan (The Guardian).

Vem betalar i Europa

Polen visar dilemmat tydligast. Omkring 100 000 jobb i vitvaruindustrin är direkt utsatta för kinesisk konkurrens, enligt branschgrupper som driver på i Bryssel för skyddsåtgärder (Money.pl). Samtidigt bygger Polens utbyggnad av solkraft på kinesiska paneler. Kina står för ungefär 80 procent av den globala produktionen av solcellsmoduler och batterier, enligt branschdata som citeras av Biznesenter. Att skydda polska fabriker gör polsk ren energi dyrare.

Spanien har samma problem från andra hållet: landet vill ha hårdare tulltillämpning men söker samtidigt kinesiska investeringar i elbilssektorn. En batteriverkstad från Leapmotor nära Zaragoza öppnade nyligen med 25 miljoner euro i kinesiskt uppbackat kapital (Motor.es). Italien driver på för starkare verktyg inom stål och kemikalier, men landets export till Kina steg med 24,1 procent på årsbasis i maj 2026. Det ger lyx- och livsmedelssektorerna egna skäl att undvika en större handelskonflikt (Borsa/Corriere).

Vad tre månader inte kan lösa

Det djupare problemet ligger under själva underskottet. År 2023 var EU beroende av Kina för 99 procent av sin magnesiumimport och 79 procent av sin galliumimport, en metall som är central för halvledare och försvarselektronik (Eurostat). Ingen förhandling på ett kvartal ändrar det. Peking vet det och har redan varnat för motåtgärder om EU inför restriktiva åtgärder (Boursorama/Reuters).

Risken för kinesiska exportrestriktioner på kritiska råvaror är skälet till att Bryssel talar om att minska farliga beroenden utan att bryta handelsförbindelserna. Till hösten behöver Europa ett system som är tillräckligt skarpt för att bromsa kinesiska exportvågor, men tillräckligt flexibelt för att säkra de insatsvaror, investeringar och marknader som europeiska företag fortfarande är beroende av. Där ligger höstens verkliga konflikt: 27 medlemsländer har 27 olika exponeringar mot Kina.