EU köper rysk LNG för €6 billion

Av de 140 laster som lämnade Rysslands LNG-anläggning Jamal under första halvåret 2026 gick 136 till EU-hamnar, till ett uppskattat värde av 5,96 miljarder euro (Urgewald). EU:s fulla förbud mot rysk LNG, alltså naturgas som kylts ned till vätska för att kunna fraktas med fartyg, börjar gälla för långsiktiga kontrakt den 1 januari 2027 (EUR-Lex). Fram till dess har bolagen ett tydligt incitament: köp medan det fortfarande är lagligt.

Varför förbudet skapade ett köpfönster

EU stoppade kortfristiga kontrakt för rysk LNG från den 25 april 2026, men lät långfristiga avtal fortsätta till januari 2027. Rysk gas via rörledning fasas ut enligt en separat tidsplan som sträcker sig till slutet av 2027 (S&P Global). Skälet var försörjningstryggheten. Ett omedelbart stopp för all rysk gas hade kunnat skapa en prischock och bristsituation. ACER, EU:s byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, bedömer att godkända ryska gaskontrakt fortfarande omfattar 45–55 miljarder kubikmeter per år (ACER).

Den försiktigheten går att förstå. I början av juli var EU:s gaslager fyllda till bara 42,88 procent, och prisnivåerna var inte tillräckligt höga för att göra det lönsamt för handlare att lagra mer gas inför vintern (ZfK). Men stegvisa tidsfrister skapar också förutsägbart beteende. När företag vet att ett lagligt utrymme snart stängs blir det rationellt att maximera inköpen innan dess. I ACER:s första övervakningsrapport konstaterades att importen av rysk LNG ökade med 17 procent jämfört med året före efter att regleringen trädde i kraft i mars (Euronews).

Gasen landar inte alltid där den används

Frankrike tog emot 3,74 miljoner ton, Belgien 2,70 miljoner ton och Spanien 2,50 miljoner ton under första halvåret 2026 (Urgewald). Bara i juni köpte Frankrike rysk LNG för 349 miljoner euro, Spanien för 258 miljoner euro och Belgien för 254 miljoner euro (CREA).

Det finns ingen offentlig EU-databas som följer en rysk LNG-last från hamn till slutkund. Spaniens importstatistik räknar inte av återexport (El Confidencial). Den belgiska terminalen i Zeebrugge erbjuder lossning, lagring, återförgasning och omlastning mellan fartyg. Den fungerar därför som en knutpunkt för den bredare europeiska marknaden, inte bara för belgiska konsumenter (Fluxys). Tyskland, Europas största gasmarknad, syns knappt i fartygsstatistiken men är sammankopplat med Belgien och Nederländerna genom rörledningar. Rysk LNG som landar i Zeebrugge kan därmed påverka tyska grossistpriser utan att något fartyg anlöper Hamburg.

Bruegels data över gasflöden och Kplers fartygsspårning svarar på olika frågor, och ingen av dem visar var gasmolekylerna till slut förbrukas (Bruegel). EU:s hamnar tog emot rekordvolymer rysk LNG. Vilka länder som faktiskt använde gasen framgår inte offentligt.

Vem tjänar, vem betalar

Ryssland får intäkterna. Jamal står för mer än 60 procent av Rysslands LNG-export, och Europa tog emot nästan hela anläggningens produktion medan bara fyra laster gick till Kina (Kyiv Independent). Det grekiskkopplade rederiet Dynagas transporterade omkring 35 procent av Jamals laster under första halvåret och fick fraktintäkter på varje resa (gCaptain).

Förlorarna är mindre synliga. Polen ökade sin egen LNG-import från 41 TWh till 88 TWh mellan 2021 och 2025 och byggde ny kapacitet för återförgasning för att ersätta rysk gas (PIE). I polska medier har västeuropeiska inköp beskrivits som en rättvisefråga: vissa medlemsländer betalade tidigt för att diversifiera, medan andra fortsatte köpa ryskt tills tidsfristen tvingar dem att sluta (TVN24).

För konsumenterna går effekten åt två håll. Mer LNG vid europeiska terminaler kan på kort sikt pressa navpriserna, alltså de grossistpriser som används som riktmärke i gashandeln, eftersom större utbud dämpar konkurrensen mellan köpare. Samtidigt kan en koncentration av ryska inköp fram till december göra övergången i januari 2027 svårare. Ju mer Europa lutar sig mot Jamal nu, desto större blir ersättningsbehovet när förbudet träder i kraft.

EU undvek en omedelbar gaschock genom att skjuta upp det fulla förbudet. Fördröjningen gjorde samtidigt delar av utfasningen till ett sista köpfönster. På sex månader gick 5,96 miljarder euro till Rysslands arktiska gasindustri, medan lagen som ska stoppa just den handeln redan var beslutad.