EU-länder splittras om €4 billion i utsläppsstöd

Fem länder röstade nej. Fem avstod. EU:s medlemsländer godkände ändå uppdaterade utsläppsriktmärken för perioden 2026-2030, alltså den formel som avgör hur många fria utsläppsrätter Europas fabriker får de kommande fem åren. Beslutet ger energiintensiv industri lättnader på omkring 4 miljarder euro (BSS/AFP). För stålverk, keramikfabriker och cementugnar handlar det om ett slags industriell stötdämpare medan EU:s nya koldioxidtull stegvis byggs upp för att skydda dem mot konkurrenter med högre utsläpp utanför unionen.

Så fungerar formeln

EU:s utsläppshandel, ETS, är Europas koldioxidmarknad. Systemet sätter ett tak för utsläppen från tung industri och elproduktion. Företag måste lämna in utsläppsrätter, så kallade EU Allowances, för varje ton koldioxid de släpper ut. Vissa utsläppsrätter auktioneras ut. Andra delas ut gratis till sektorer som bedöms riskera "koldioxidläckage", det vill säga att produktionen flyttar till länder med svagare klimatregler (European Commission).

Ett riktmärke är den formel som avgör hur många gratisrätter varje anläggning får. Det sätts per produkt och bygger på hur mycket koldioxid de renaste 10 procenten av anläggningarna släpper ut för att tillverka en enhet av samma produkt (European Commission). Om en fabrik är renare än riktmärket täcker gratistilldelningen en stor del av kostnaden för att följa reglerna. Om den släpper ut mer måste företaget köpa mellanskillnaden på marknaden.

Uppdateringen för 2026-2030 justerar dessa produktvisa måttstockar. Med de nya värdena behåller industrin i genomsnitt gratis tilldelning som täcker omkring 75 procent av utsläppen. Formeln tar nu också hänsyn till indirekta elutsläpp i 14 produktriktmärken, vilket sänker kostnaderna för fabriker som går över till eldrivna processer (UmweltDialog). Nästa steg är ett formellt beslut från EU-kommissionen (Bloomberg).

Vilka röstade nej, och varför

Polen, Italien, Litauen, Lettland och Malta uppges ha röstat emot, enligt polska och internationella medier (RMF24, Bloomberg). Någon officiell röstlista har inte publicerats, så uppgifterna bygger än så länge på medierapportering.

Italiens motstånd är det mest konkreta. Landets keramiksektor, med 242 företag, 25 550 anställda och 7,5 miljarder euro i omsättning, väntas få direkta ETS-kostnader som stiger från 70 miljoner till 120 miljoner euro per år med de nya riktmärkena (Il Resto del Carlino). Premiärminister Giorgia Meloni angrep EU:s "byråkrater" för att ha skärpt regler som hon menar att rådet hade gett mandat att mjuka upp (Il Fatto Quotidiano). Portugal röstade inte emot, men skrev till Bryssel och varnade för att ändrade riktmärken kan slå mot keramik, glas och cement innan ekonomiskt bärkraftiga alternativ finns på plats (Jornal Económico).

Argumentet för riktmärkena drivs av bland andra Nederländerna och kommissionen: ett trovärdigt koldioxidpris, kombinerat med gränsskydd genom CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism, som tar betalt av importörer för koldioxiden i deras varor), gynnar effektiva europeiska producenter och missgynnar smutsigare import (NEa, European Commission DG TAXUD). Men varje utsläppsrätt som delas ut gratis är också en rätt som inte auktioneras ut, vilket minskar intäkterna till offentliga fonder för klimatomställning. Klimatorganisationer varnar för att generös gratistilldelning kan ge företag nära noll i faktisk koldioxidkostnad och därmed försvaga den investeringssignal som ETS är tänkt att skapa (Sandbag).

Glappet i CBAM-tidtabellen

Tidpunkten spelar roll eftersom CBAM fasas in samtidigt. Från 2026 börjar importörer av cement, stål, aluminium, gödsel och andra omfattade varor betala för koldioxiden i produkterna. Den betalningspliktiga andelen stiger från 2,5 procent 2026 till 100 procent 2034 (Finnish Customs). Gratistilldelningen till EU-producenter ska fasas ut enligt samma tidsplan. I teorin ersätter det ena systemet det andra: fabriker förlorar fria utsläppsrätter, men får gränsskydd mot konkurrenter med högre utsläpp.

I praktiken passar systemen inte helt ihop. Gratis tilldelning i ETS beräknas på anläggningsnivå med produktriktmärken. CBAM-justeringar görs på varunivå med tullkoder (Finnish Customs). En fabrik, en produkt och en importkategori är inte alltid samma sak. Industrin hävdar dessutom att CBAM ännu inte är tillräckligt prövat för att garantera skydd. Grönt stål kan till exempel behöva elpriser kring 50 euro/MWh för att investeringar i Europa ska bära sig, en nivå som många producenter ännu inte når (Eurometal).

Det finns ingen offentlig tabell som visar förändringarna riktmärke för riktmärke, hur den extra gratistilldelningen fördelas mellan medlemsländerna eller nettoeffekten efter CBAM-skydd och nationella kompensationssystem. EU-kommissionens ETS-översyn i juli väntas pröva om framtida fria utsläppsrätter ska kopplas till investeringskrav för klimatomställning (S&P Global). Den översynen avgör om de 4 miljarderna blir en bro till renare produktion eller ett stöd utan tydliga villkor. Innan underlaget publiceras kan ingen utanför Bryssel säga säkert vilket det blir.