EU väger större Röda havet-insats

Tre örlogsfartyg patrullerade södra Röda havet den 17 juli när Kaja Kallas, EU:s utrikeschef, gick ombord på den italienska fregatten Carlo Bergamini i Djibouti för att be medlemsländerna bidra med mer. Besöket visade samtidigt en grundläggande begränsning i EU:s säkerhetspolitik: Kallas kan lägga fram militära alternativ. Hon kan inte tvinga regeringar att avvara örlogsfartyg, och hon kan inte få försäkringsbolag att sänka sina premier.

Operation Aspides, EU:s marina eskortinsats, har skyddat över 670 handelsfartyg och räddat 128 sjömän sedan den inleddes i februari 2024 (EEAS). Kallas vill nu se minröjningskapacitet och fler fartyg (Euronews). Om hon får det avgörs i huvudstäder som tvekar, i mariner som redan är hårt belastade och i ett kommersiellt försäkringssystem som prissätter risk efter egna modeller.

Ett defensivt uppdrag mot offensiva hot

Aspides bygger på ett rådsbeslut som antogs enhälligt av EU:s medlemsländer i februari 2024 (EUR-Lex). Mandatet är strikt defensivt: övervaka sjötrafik, eskortera handelsfartyg och skjuta ned drönare eller robotar som riktas mot dem. Insatsen slår inte mot mål på land. Den är inte heller en embargostyrka (EEAS). USA:s flotta har valt en annan linje och avfyrat Tomahawkrobotar mot huthirörelsens vapensystem i Jemen (Army Recognition). Aspides ligger medvetet på andra sidan den gränsen.

Kallas har EU:s högsta diplomatiska post. Hon kan föreslå och trycka på. Hon kan däremot inte på egen hand ändra ett militärt mandat eller flytta nationella örlogsfartyg. Uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, EU:s ram för gemensamma militära insatser, kräver att regeringarna beslutar tillsammans och därefter ställer resurser till förfogande (German Foreign Ministry). När Kallas öppnade för att justera den operativa planen markerade Spanien och Italien offentligt att de föredrog ett oförändrat mandat (Ahram Online).

Italiens försiktighet säger något om belastningen. Rom har bidragit med Bergamini och tidigare jagaren Andrea Doria. Landet hör till de tyngsta europeiska bidragsgivarna i Röda havet (Analisi Difesa). Just därför vill Italien inte lägga fler uppgifter på insatsen utan tydliga gränser. Frankrike drar en liknande linje: Paris framhåller att Jemenkonflikten saknar militär lösning, samtidigt som landet kräver att huthirörelsens attacker mot sjöfarten upphör (France ONU). Den gemensamma formeln är eskort, avvärjning och skydd. Inte en föreställning om att marin upptrappning kan lösa ett politiskt krig.

Försäkringsgapet som ingen fregatt kan stänga

Även där Aspides fungerar militärt litar rederierna inte på rutten. Kuehne+Nagel, med hänvisning till Lloyd's List Intelligence, uppgav att godstrafiken genom Bab el-Mandeb i juni, sundet mellan Röda havet och Adenviken, fortfarande låg omkring 41 procent under normal nivå. Trafiken genom Suez låg cirka 45 procent under nivån före krisen (Kuehne+Nagel). Maersk flyttade tillbaka en linje genom Suez, men sade samtidigt att trafiken kan läggas om till den längre rutten runt Godahoppsudden om läget försämras (Ahram Online).

Försäkringen är mekanismen som gör hot till kostnad, oavsett om örlogsfartyg finns i närheten. Krigsriskpremier kan stiga från omkring 0,2 procent till över 1 procent av skrovvärdet, försäkringsskydd skrivs i sjudagarsblock och försäkringsgivare kan ensidigt införa undantag för vissa rutter (Marsh). En fregatt bredvid ett containerfartyg ändrar den militära kalkylen. Den ändrar inte försäkringsbolagens riskmodell, om inte attackerna nästan upphör längs hela korridoren.

Danmark och Nederländerna känner störningen särskilt tydligt genom Maersk och Rotterdam. Båda saknar samtidigt kapacitet att fylla eskortgapet. Det nederländska försvarsdepartementet redovisade främst ett stabsbidrag till Aspides vid det grekiska högkvarteret i Larissa, medan tillgängliga fregatter redan var bundna till Natouppgifter (Dutch Defence). De länder som drabbas hårdast av omdirigerad sjöfart är inte nödvändigtvis de länder som kan bidra med eskort. Kommersiell exponering blir inte automatiskt militär kapacitet.

Aspides kan minska risken för de fartyg som eskorteras. Insatsen kan däremot inte göra Röda havet billigt, förutsägbart eller kommersiellt normalt förrän regeringar och försäkringsgivare bedömer att hela korridoren är säkrare. Det kräver antingen en politisk uppgörelse i Jemen eller så låga attacknivåer att försäkringsbolagens tabeller ändras. EU styr inte över något av detta.