Europa satsar 2,4 miljarder euro på oprövad fabrik

Aerospacelabs megafabrik i Marcinelle i Charleroi, Vallonien, var fortfarande under uppförande i mitten av augusti. Produktionen planeras starta 2027 (Kölnische Rundschau). Den 10 september meddelade bolaget att det fått ett kontrakt på 2,4 miljarder euro för att bygga 264 satelliter i låg omloppsbana till IRIS², EU:s eget satellitsystem för krypterad myndighetskommunikation (Aerospacelab, Reuters). Beställningen motsvarar omkring 80 procent av systemets låghöjdssegment och tre fjärdedelar av hela satellitflottan (European Commission, Aerospacelab). Därmed har merparten av tillverkningsansvaret lagts på ett uppstartsbolag vars nya fabrik ännu inte har visat att den klarar storskalig produktion.

Vad fabriken måste bevisa

Enligt Aerospacelab ska anläggningen i Charleroi kunna tillverka upp till 500 satelliter om året när den är i full drift (Kölnische Rundschau). Bolaget har dock inte redovisat några belägg för att fabriken genomgått leveranskontroller, fått nödvändiga kvalitetscertifieringar eller nått någon annan milstolpe för serieproduktion (Aerospacelab).

Produktionskedjan skapar dessutom ett beroende av en annan leverantör. Aerospacelab bygger satellitplattformen, alltså den bärande konstruktionen med strömförsörjning, framdrivning och datorer. Thales Alenia Space levererar den säkra kommunikationsutrustningen genom ett separat avtal värt omkring 500 miljoner euro (Thales Alenia Space). Aerospacelab ska därefter förena delarna och lämna de färdiga satelliterna till Eutelsat (European Spaceflight). Om Thales utrustning inte klarar testerna eller levereras för sent blir Aerospacelabs monteringsstationer stående, även om de egna plattformarna lämnar produktionslinjen enligt plan.

En tidigare tysk rapport beskrev beställningen som ”upp till 264” satelliter till ett värde av ”minst 1,8 miljarder euro”. Skillnaden visar hur få uppgifter ur det undertecknade avtalet som har offentliggjorts (Kölnische Rundschau).

Vem valde Aerospacelab och vem kan ingripa?

EU-kommissionen har inte köpt satelliterna direkt. I stället tilldelade den SpaceRISE, ett konsortium bestående av satellitoperatörerna Eutelsat, SES och Hispasat, en tolvårig koncession (European Commission). Eutelsat ansvarar inom denna konstruktion för segmentet i låg omloppsbana och valde Aerospacelab efter ett förfarande där möjliga lösningar förhandlades före de slutliga anbuden. När Airbus och Thales drog sig ur den anbudsgivande kärnan återstod SpaceRISE som enda konsortium, vilket minskade konkurrenstrycket på avtalsvillkoren (Journal of European Public Policy, European Commission).

Som jämförelse bygger Airbus minst 66 satelliter ur den första omgången vid sin produktionslinje i Toulouse, med leverans 2029 (Airbus). Tyska OHB uppger samtidigt att bolaget fått ett kontrakt värt närmare 1 miljard euro för 18 plattformar i medelhög omloppsbana (OHB). Aerospacelabs andel är betydligt större än båda dessa beställningar.

Av den offentliga rapporteringen framgår inte vem som kan ingripa om låghöjdssegmentet försenas. Det är okänt om Eutelsat får minska beställningsomgångarna, kräva vite eller säga upp leverantörsavtalet. Även EU-kommissionens möjligheter att utöva tillsyn över koncessionen är oklara. Det ursprungliga koncessionsvärdet var 10,6 miljarder euro: 6 miljarder från EU-budgeten, 550 miljoner genom ESA, Europeiska rymdorganisationen som delar ansvaret för utvecklingen, och mer än 4 miljarder från de privata operatörerna (ESA). Efter att programmet i augusti 2026 utökades till sammanlagt 348 satelliter uppskattade en branschpublikation kostnaden till närmare 15,6 miljarder euro, men EU-kommissionen har inte bekräftat beloppet (Advanced Television). De offentliggjorda avtalsuppgifterna visar inte heller om operatörerna, leverantörerna eller EU-budgeten ska bära merkostnaderna vid förseningar.

Tidsplanen

Enligt EUSPA, EU:s rymdprogrambyrå, planeras de första uppskjutningarna till 2029. Aerospacelabs satelliter ska följa från 2030 (EUSPA). EU-kommissionen anger fortfarande upphandlingen av uppskjutningstjänster som ett kommande steg, utan att namnge någon leverantör (European Commission).

Kontraktet ger Aerospacelab ett omfattande och konkret tillverkningsansvar, men leveransförmågan återstår att bevisa. Aerospacelab behöver redovisa att fabriken har tagits i drift och klarar en uthållig produktionstakt. Eutelsat behöver klargöra vilka kontrollpunkter som gäller för godkända leveranser. EU-kommissionen behöver i sin tur förklara vem som betalar när tidsplanen spricker. Med de uppgifter som hittills har offentliggjorts går det inte att avgöra.