E3 jagar plats om Ukraina

Frankrike, Tyskland och Storbritannien arbetar med ett gemensamt format för att säkra europeiskt deltagande i framtida förhandlingar om ett slut på Rysslands krig mot Ukraina. Det uppger europeiska tjänstemän för New York Times. Det handlar inte om en fredsplan, utan om förhandskoordinering: Paris, Berlin och London försöker omsätta Europas sanktioner, pengar och militära stöd till diplomatisk tyngd innan Washington sätter ramarna utan dem.

Brådskan har en konkret orsak. Den 14 augusti sade Sergej Lavrov att Moskva inte skulle avvisa ett möte med Trumps sändebud Steve Witkoff och Jared Kushner, enligt Bloomberg. En amerikansk-rysk skytteldiplomati framstår därmed som mer möjlig än någon gång sedan den fullskaliga invasionen. Om samtalen inleds på Washingtons villkor riskerar européerna att få leva med resultat som de har varit med och finansierat, men inte format.

Vad E3 faktiskt kontrollerar

De tre regeringarna har verkliga påtryckningsmedel, men nästan alla får betydelse först efter en uppgörelse, inte inne i själva förhandlingsrummet. EU:s sanktioner mot Ryssland kräver enhällighet i rådet, där varje medlemsland har veto. Washington och Moskva kan därför diskutera sanktionslättnader, men de kan inte stänga av europeiska åtgärder på egen hand (Europeiska unionens råd). Ukrainas väg mot EU-medlemskap kräver också enhälligt godkännande enligt artikel 49 i EU-fördraget (EUR-Lex). Därtill finns frysta ryska tillgångar till stor del i europeiska banker och clearingsystem. Den 5 augusti uppgav EU-kommissionen att avkastningen från sådana tillgångar finansierade ytterligare 1,4 miljarder euro till Ukraina (EU-kommissionen).

Europa kontrollerar kanske inte förhandlingsrummet. Men flera av låsen efteråt sitter i europeiska händer.

Förbikopplingen i förbikopplingen

E3:s djupare problem är att ett format som ska hindra att USA och Ryssland går runt Europa självt riskerar att gå runt stora delar av Europa. Enligt rapporteringen diskuteras en struktur i tre nivåer: E3 som operativ kärna, Polen, Italien och de nordiska länderna i en andra konsultationsring, och EU-institutionerna först senare (New York Times, European Pravda). Att bli konsulterad är inte detsamma som att vara med och besluta.

Mandatfrågan var känslig redan innan detta format blev känt. I juli möttes tidigare höga företrädare från Storbritannien, Frankrike, Tyskland och Ryssland i hemlighet i Wien, enligt Bloomberg. Ingen regering har beskrivit mötet som officiellt. Det tyska utrikesdepartementet uppges ha sagt att eventuella kontakter inte skedde på dess uppdrag (Berliner Zeitung). Men Wienmötet väckte åter den grundläggande princip som har styrt stödet till Kiev under kriget: inget om Ukraina utan Ukraina. E3 behöver nu följa den principen om koordineringen ska framstå som legitim och inte som exklusiv.

De länder som tar den mest direkta risken finns i den andra ringen eller helt utanför formatet. Polen, som utsätts för ryskt hybridtryck och är central för Natos logistik till Ukraina, har inte gett sitt stöd till något E3-mandat. Warszawas offentliga linje ligger fortsatt på upprustning och den amerikanska alliansen (KPRM). Rumänien, där drönare från krigszonen har utlöst F-16-insatser nära Tulcea (Agerpres), behöver fredsvillkor som minskar den faktiska militära exponeringen längs landets Svartahavsgräns. Finlands president betonade den 14 augusti att Europa bör förbereda sig på Ryssland som ett långsiktigt hot även efter en eventuell vapenvila (Finlands regering).

Italien skärper legitimitetsfrågan. Som G7-land med rösträtt i varje beslut om EU-sanktioner kan Rom acceptera E3 som en samordningskanal, men knappast som ersättning för forum där Italien är med och beslutar (Adnkronos, RBC Ukraine). Även inom E3 uppges Storbritannien vara mer försiktigt än Frankrike, av oro för att belasta relationen till Trump (European Pravda).

Det finns ingen publicerad E3-text. Varken Washington eller Moskva har accepterat någon europeisk plats vid bordet. De tre huvudstäderna positionerar sig, de förhandlar inte. E3 kan argumentera för en europeisk röst i samtal som kan forma kontinentens säkerhetsordning. Men gruppen kan inte trovärdigt göra anspråk på att vara den rösten om länderna som bär den direkta risken hålls utanför mandatet.