Euroländernas räntor stiger, budgetnotan dröjer

Den 28 september steg Belgiens tioåriga upplåningsränta över 4,3 procent, enligt La Libre. Portugals ränta steg samtidigt till 4,015 procent (ECO). Obligationsräntan är den årliga avkastning som en köpare får på statspapper till dagens marknadspris. När investerare säljer och priset faller stiger räntan. Länder i euroområdet får nu betala mer för nya lån, men budgeteffekten kommer gradvis när äldre lån förfaller.

Räntorna stiger i hela euroområdet

Uppgången är bred och började före den här veckan. I sitt nyhetsbrev den 24 september uppgav Europeiska centralbanken (ECB), som bestämmer styrräntan för euroområdet, att den genomsnittliga tioåriga statsobligationsräntan hade stigit med 45 räntepunkter till omkring 3,9 procent (ECB).

En stor del av uppgången berodde på att marknaden räknade med högre räntor generellt, snarare än på oro för enskilda länders betalningsförmåga. ECB beräknade att ränteförväntningarna i sig hade stigit med 37 räntepunkter under perioden. Det extra påslag varje land betalar utöver detta låg i stort sett stilla och ökade bara något för de mest skuldsatta (ECB).

Den 28 september kopplade Reuters uppgången till stigande oljepris och en opinionsmätning som pekade på att inflationen i euroområdet skulle nå 3,6 procent i september, upp från 3,2 procent i augusti (Reuters via LSE). Dyrare bränsle driver upp priserna. Investerare räknar då med att ECB håller räntorna högre under längre tid, och köpare av tioåriga statsobligationer kräver högre avkastning. Bränslepriserna steg redan i hela EU, vilket vi rapporterade om förra veckan (To Brief).

Det är en rimlig marknadsförklaring, men sambandet är inte belagt. En global utförsäljning av obligationer pågick redan den 1 september (CNBC/Reuters), och en enskild inflationssiffra kan inte visa hur mycket av uppgången som beror på oljan och hur mycket som beror på andra faktorer.

Frankrike kan vara det land där investerare också kräver ett särskilt påslag. Ränteskillnaden, eller spreaden, är det extra som investerare kräver för franska statspapper jämfört med tyska. Den låg på omkring 94 räntepunkter den 10 september, enligt La Tribune. En marknadsrapport den 28 september angav den franska räntan till 4,749 procent och den tyska till omkring 3,62 procent, en skillnad på ungefär 113 räntepunkter (XTB). Uppgifterna kommer från olika leverantörer och datum. De pekar mot en större skillnad, men visar inte exakt hur mycket den har ökat.

Hur marknadsräntan blir en budgetkostnad

En högre ränta ändrar inte kostnaden för redan sålda lån. En obligation med fast ränta betalar den avtalade räntan tills den förfaller. Staten möter dagens ränteläge först när den lånar nya pengar eller ersätter obligationer som förfaller. Frankrike har exempelvis omkring 197,4 miljarder euro i obligationer som förfaller vid fyra tillfällen under 2027 (Agence France Trésor).

Portugal visar skillnaden mellan gammal och ny upplåning. Vid utgången av 2025 låg den genomsnittliga räntan på landets utestående statsskuld på omkring 2,1 procent. Obligationer som gavs ut under årets första åtta månader kostade ungefär 3,4 procent (Jornal de Negócios). När en billig äldre obligation ersätts med en dyrare ny stiger den genomsnittliga räntan stegvis.

Den kostnadsökningen fanns redan med i Lissabons beräkningar före den senaste ränteuppgången. En prognos från augusti pekade på att Portugals ränteutgifter skulle öka med 776 miljoner euro 2027 jämfört med 2026 (Jornal de Negócios). Sedan dess har tioårsräntan stigit med omkring 0,4 procentenheter, enligt Público. Augustiprognosen föregår uppgången och räknar alltså inte med kostnaden för den senaste ränteökningen.

Vem bär kostnaden

För tillfället märks uppgången hos investerarna. Nya köpare får högre avkastning. De som redan äger obligationer ser marknadsvärdet sjunka, men förlusten blir verklig först om de säljer innan obligationerna förfaller.

Skattebetalare och användare av offentliga tjänster påverkas senare och mer gradvis. Varje års refinansiering lägger till en del på ränteutgifterna, som konkurrerar med alla andra utgifter i budgeten.

Nya statslån har blivit dyrare i hela euroområdet. Den befintliga skulden med fast ränta gör att budgetkostnaden slår igenom långsammare och fördelas över flera år. Frankrike kan dessutom betala ett särskilt påslag, men ränteskillnader hämtade från olika datum och leverantörer visar ännu inte hur stort det är.