Finnish Defense Forces stänger Helsinki Airport när rysk störning leder om ukrainska drönare

Klockan 04.00 den 15 maj stängdes Helsingfors flygplats. Finska Hornet-plan gick upp över Nyland, varningar skickades till 1,8 miljoner telefoner och invånare uppmanades att stanna inomhus. Några timmar tidigare hade Ukraina, via sekretessbelagda NATO-kanaler, varnat för att stridsdrönare på väg mot ryska mål kunde ledas in i finskt luftrum av rysk elektronisk krigföring. Tre timmar senare öppnade flygplatsen igen. Finlands försvarsmakt hittade inga bekräftade luftrumskränkningar. Själva händelsen blev ett falsklarm. Bristen den blottlade var däremot verklig.

Fyra länder, fyra improvisationer

Samma vecka skickade Lettland regionala mobilvarningar sedan tre ukrainska drönare kommit in i landets luftrum den 7 maj, varav två störtade nära Rēzekne. En av dem träffade tomma oljetankar. Estland skickade lokala varningar bara till Võru och Ida-Viru, och drog tillbaka dem efter några timmar. Polen skickade upp stridsflyg och höjde beredskapen i det markbaserade luftförsvaret, men informerade inte allmänheten.

Varje regering kunde motivera sitt beslut. Tillsammans visar besluten en lucka: NATO saknar en gemensam procedur för en allierad drönare som hamnar i ett annat allierat lands luftrum. Alliansens målklassificering bygger i praktiken på två kategorier: fientligt eller eget. En ukrainsk drönare som styrts fel av rysk störning passar inte in i någon av dem. Eftersom NATO:s insatsregler inte gäller nationella förband som agerar på det egna territoriet lämnas varje land att hantera situationen på egen hand.

Varningssystemet som inte var klart

Finlands app 112 Suomi, som används av omkring två miljoner personer, fallerade i det avgörande ögonblicket. Den första farovarningen gick fram. Beskedet om att faran var över nådde däremot många användare först efter en till två timmar, eftersom appen kräver internetuppkoppling för att uppdateras. Cell broadcast, EU:s system för att skicka varningar direkt via mobilmaster utan app, skulle enligt den europeiska kodexen för elektronisk kommunikation vara infört i alla medlemsländer senast i juni 2022. Finland ligger nästan sex år efter tidsfristen. Systemet väntas bli klart först i slutet av 2027.

Tyskland införde cell broadcast efter översvämningskatastrofen i Ahrdalen 2021 och når nu 97 procent av befolkningen via minst en varningskanal. Lettland använde cell broadcast den 7 maj, men invånare i Rēzekne fick varningen 70 minuter efter att drönaren redan hade störtat. EU kan sätta tidsfrister. Det kan inte garantera att länderna håller dem.

Politiken följer geografin

Lettlands premiärminister Evika Siliņa avgick den 14 maj efter att ensidigt ha avskedat försvarsministern utan att samråda med hans parti, vilket spräckte regeringskoalitionen. Drönarincidenterna utlöste konflikten, men den underliggande orsaken var bristande koalitionsdisciplin som krisen gjorde synlig (la.lv, Le Monde). I Estland krävde försvarsminister Hanno Pevkur offentligt att Ukraina installerar "kill switches", automatiska självförstörelsemekanismer som slår ut drönare som avviker från programmerad rutt. Finlands besked var ännu rakare: försvarsminister Häkkänen sade till Kyiv att användning av finskt luftrum "är strikt förbjudet. Absolut förbjudet".

Ukrainas utrikesminister Sybiha lade alla avvikelser på avsiktlig rysk elektronisk krigföring och erbjöd sig att skicka säkerhetsexperter till de baltiska huvudstäderna.

Kapplöpningen för att täppa luckan

På materielsidan går svaren snabbt. Rheinmetall och Deutsche Telekom presenterade ett gemensamt civilt drönarskyddsprojekt fyra dagar före larmet i Helsingfors, där mobilmaster ska användas som passiva radarsensorer. NATO har inlett tester av drönarförsvar i Rumänien inom Operation Eastern Sentry. Bukarestnio, en grupp med nio NATO-länder på östflanken, krävde samordnat luftförsvar vid sitt toppmöte i maj.

Alla dessa initiativ handlar om upptäckt och bekämpning. De löser inte doktrinluckan: när en allierad drönare passerar gränsen, vem avgör vad den är och vad som ska göras? NATO:s framväxande European Drone Defence Initiative siktar på full operativ förmåga 2027–2028, men fokus ligger på fientliga drönare, inte på den oklara tredje kategori som fyra länder redan har mött denna månad. Doktrinen behöver hinna ikapp innan nästa drönare inte landar på ett tomt fält.