Fitto kopplar Turkiet till Cypern

EU-kommissionen utsåg den 13 juli sin italienske vice ordförande Raffaele Fitto till särskild representant för Cypern, vilket öppnar ett andra diplomatiskt spår vid sidan av FN:s sedan länge etablerade medling (EU-kommissionen). För Nicosia är kalkylen enkel: EU:s relation till Turkiet ska användas som hävstång för att få i gång nya samtal om den delade ön. Ankara väntas invända av lika tydliga skäl. Republiken Cypern är redan medlem i EU, vilket gör unionen till part i konflikten snarare än neutral medlare.

Vad FN gör och vad EU tillför

Den formella fredsprocessen ligger fortfarande hos FN:s generalsekreterare António Guterres. Genom sitt personliga sändebud María Ángela Holguín Cuéllar försöker han samla parterna och pröva om det finns gemensam grund för nya samtal (FN:s generalsekreterare). Kommissionen säger att Fitto ska arbeta inom den ramen, inte ersätta den.

Men EU har verktyg som FN saknar. Ett återförenat Cypern måste omfattas av hela EU:s regelverk. En lösning kräver EU-finansiering och institutioner som fungerar enligt unionsrätten. Den bredare politiska relationen med Turkiet, från moderniserad handel till visumlättnader och de frågor Ankara vill få rörelse i, går dessutom genom EU:s huvudstäder (Europeiska unionens råd). Fittos uppgift är därför inte att medla. Den är att göra ett eventuellt avtal genomförbart inom EU:s strukturer, om FN-processen väl leder dit.

Nicosias kopplingsstrategi

Cyperns president Nikos Christodoulides har formulerat linjen öppet: framsteg i EU:s relation med Turkiet bör kopplas till framsteg i Cypernfrågan (Cyprus Mail). Varje europeisk öppning mot Ankara, om handel, migration eller säkerhet, ska därmed passera ett cypriotiskt test. Grekland stöder samma ansats och behandlar östra Medelhavet som en del av Turkietpolitiken (Kathimerini).

Europeiska rådet, där stats- och regeringscheferna sätter EU:s politiska riktning, gav i april 2024 stöd åt en version av den linjen. Återupptagna kontakter med Turkiet skulle vara "gradvisa, proportionerliga och reversibla" (Europeiska rådets slutsatser). Formuleringen ger Nicosia ett procedurmässigt fäste: om Turkiet bromsar i Cypernfrågan kan andra öppningar mellan EU och Turkiet också bromsas.

Turkiets utrikesdepartement avfärdade Fittos utnämning som en intern EU-fråga och avvisade unionen som trovärdig aktör i konflikten (Turkiets utrikesdepartement). Invändningen har institutionell tyngd: Republiken Cypern sitter i EU, medan den turkcypriotiska sidan inte har någon plats vid unionens bord. För Ankara företräder Fitto ett block där den ena konfliktparten redan ingår.

Christodoulides beskriver ändå målet som att återuppta förhandlingarna "där de avbröts" 2017. Det innebär i praktiken att det ännu inte finns någon ny, gemensamt accepterad grund för samtal (Kibris Postasi, Cyprus Mail).

Tysklands obekväma avvägning

Spänningen märks tydligast i Berlin. Tyskland har starka skäl att hålla fungerande relationer med Ankara. Turkiet är både Natoallierat och migrationspartner. Hård cypriotisk villkorlighet riskerar att låsa samarbeten där EU behöver Turkiets medverkan.

Att däremot runda ett EU-land för att nå en pragmatisk uppgörelse med Ankara skulle undergräva de solidaritetsprinciper som Berlin hänvisar till i andra europeiska konflikter (Euractiv). Det är samma avvägning som varje EU-huvudstad står inför. Om Cypern blir ett hårt förhandsvillkor för varje öppning mot Turkiet drar sig Ankara undan. Om villkoret mjukas upp tappar Bryssel trovärdighet gentemot Nicosia (Euronews, Eurotopics).

Italien välkomnade Fittos utnämning som ett erkännande av Roms tyngd i Medelhavspolitiken (ANSA). Mandatet är ändå begränsat. Fitto kan bidra till att ett möjligt avtal fungerar enligt EU-rätten och unionens finansieringsregler. Han kan inte tvinga fram eftergifter eller få Ankara att godta EU som opartisk medlare.

Utnämningen ger Nicosia större hävstång inom EU, men den skapar ingen ny medlare. Om Turkiet inte ser tillräckligt värde i en bättre relation med EU för att acceptera en mer synlig europeisk roll i konflikten riskerar unionens andra spår att låsa positionerna innan det öppnar dem.