Fem EU-länder låser asylgränser

Från Finlands gräns mot Ryssland, via Baltikums gräns mot Belarus och vidare till Tysklands Schengenkontroller, begränsar nu fem EU-länder möjligheten att söka asyl direkt vid gränsen. I Polen röstade sejmen, parlamentets underhus, för att förlänga begränsningarna vid Belarusgränsen med ytterligare 60 dagar. Åtgärderna infördes första gången 2025 och har därefter förnyats (RMF24, VisaHQ News). Warszawa beskriver rutten som en belarusisk hybridoperation, inte som vanlig migration. Litauen, Lettland och Finland har liknande ordningar vid sina östgränser. Tyskland använder i stället landgränskontroller inom Schengen, med möjlighet att avvisa asylsökande vid gränsen.

Länderna lutar sig mot olika rättsliga konstruktioner. De samordnar inte åtgärderna med varandra. Ingen EU-institution har heller offentligt prövat om dessa system fortfarande ryms inom europeisk rätt.

Östgränsen

De baltiska länderna visar hur tillfälliga krisåtgärder kan bli ett permanent arbetssätt.

Litauen behandlar gränskontrollen som självförsvar mot ett belarusiskt hybridangrepp. Enligt LRT har gränsvakter avvisat 888 irreguljära migranter hittills under 2026, och mer än 25 000 sedan krisen började 2021. Ett fortsatt nationellt nödläge ger gränsmyndigheterna utökade befogenheter att neka inresa utan ordinarie asylprövning.

I Lettland har krisordningen blivit löpande förvaltning. Regeringen har förlängt de förstärkta gränsåtgärderna till slutet av 2026 och avsatt ytterligare 1,7 miljoner euro för att upprätthålla dem (1188.lv). Under 2025 stoppade Lettland 12 046 försök att ta sig över gränsen, medan 31 personer släpptes in av humanitära skäl (BB.lv). Regelverket ligger i gränssäkerhetslagstiftningen snarare än i asylprocessen. Det flyttar systemets grundläge från att pröva skyddsskäl till att stoppa gränspassager.

Finland har byggt in fler spärrar än grannländerna. Den tillfälliga gränslagen gör det möjligt att avvisa personer vid den ryska gränsen när regeringen bedömer att en fientlig stat använder migration som påtryckningsmedel. Lagen är tidsbegränsad och undantar barn, personer med funktionsnedsättning och personer som riskerar tortyr eller död (Finlex, Eduskunta). Amnesty Finland anser ändå att lagen bryter mot internationella åtaganden, eftersom avvisning blir utgångspunkten och prövning undantaget (Amnesty Finland).

Tyskland kontrollerar samma gräns från andra hållet

Samma säkerhetslogik har flyttat från EU:s yttre gräns till de inre Schengengränserna. Berlin har kontrollerat alla landgränser sedan september 2024. Sedan maj 2025 får tyska myndigheter även avvisa personer som söker asyl vid gränsen. Inrikesminister Alexander Dobrindt uppger att åtgärderna har förhindrat mer än 32 000 olagliga inresor (Deutschlandfunk, DW).

Tyska domstolar har invänt. Förvaltningsdomstolen i München bedömde 2025 att flera kontroller var olagliga, eftersom i praktiken permanenta gränskontroller inte kan behandlas som tillfälliga undantag från Schengenreglerna, som normalt garanterar fri rörlighet över EU:s inre gränser (Tagesschau). Polen införde kontroller vid samma gräns i juli 2025 (Auswärtiges Amt). Resultatet är att två EU-länder kontrollerar samma gräns från var sitt håll, eftersom inget av dem litar på att den vanliga Schengenordningen hanterar risken.

Vem granskar undantaget?

EU:s migrations- och asylpakt från 2024 gav medlemsländerna en formell rättslig grund för att begränsa asyltillgången när en fientlig aktör använder migration som verktyg. I EU-rätten kallas detta "instrumentalisering" (förordning (EU) 2024/1359). Men pakten beskriver tillfälliga och villkorade avsteg från normalordningen, inte en fullmakt att stänga asylsystemet. EU-rätten kräver fortfarande att medlemsstater låter människor lämna in skyddsansökningar vid gränsen och att ansökningarna prövas individuellt (direktiv 2013/32/EU). EU-domstolen, unionens högsta domstol, har redan fällt Ungern för att ha gjort det praktiskt omöjligt att söka asyl (CJEU C-808/18).

Gränsen mellan lagliga krisåtgärder och avvisningar utan verklig möjlighet att söka skydd avgörs av uppgifter som inte har offentliggjorts: hur många personer som omfattats av Polens begränsningar som faktiskt försökte söka asyl, hur många som fick en individuell prövning och hur många som släpptes in med stöd av undantag för sårbara grupper. Fem medlemsländer håller på att bygga sina egna svar på samma rättsliga fråga. EU-kommissionen kan inte fortsätta behandla dessa ordningar som isolerade nationella undantag när de tillsammans har blivit en regional gränsmodell.