Fem talibanrepresentanter fick visum för EU-samtal

Bryssel försöker få återvändanden till Afghanistan att fungera utan att erkänna talibanregeringen. Det är den känsliga avvägningen bakom NOS uppgifter om att Belgien utfärdade endagsvisum för fem talibanföreträdare som väntas delta i samtal med EU-kommissionen om afghanska asylsökande med avslag. Det finns ingen offentlig belgisk eller EU-handling som bekräftar uppgiften, men problemet är konkret: återvändanden kräver dokument, tillgång till flygplats och mottagande vid ankomst. De verktygen kontrolleras i dag av talibanerna.

Visumdörren

EU har tillåtit kontakter med talibanföreträdare utan formellt erkännande sedan rådet slog fast sin Afghanistanlinje 2021. Distinktionen ser ordnad ut på papperet. Den blir svårare när regeringar faktiskt ska verkställa avlägsnandebeslut. Ett återvändandeflyg kan inte bygga på juridisk teori; någon i Kabul måste ta emot den person som skickas tillbaka.

Om NOS uppgifter stämmer är Belgiens roll formellt begränsad men politiskt utsatt. Enligt EU:s viseringskodex avgör Belgien vem som får resa in på belgiskt territorium för en sådan kort vistelse. Artikel 25 gör det möjligt att i undantagsfall utfärda visum som bara gäller för ett begränsat territorium.

Ett visum löser ändå inte hela frågan. Om någon av delegaterna finns på FN:s sanktionslista över talibaner behöver Belgien också få resan att rymmas inom FN:s undantagsprocess för reseförbud. Ett korttidsvisum räcker då inte.

Samtal är inte ett avtal

Kommissionen kan öppna en kanal. Den kan däremot inte på egen hand binda EU till ett återtagandeavtal med talibanerna. EU-rätten ger unionen utrymme att förhandla om återvändandearrangemang, men formella internationella avtal måste gå genom fördragens beslutsordning, bland annat artikel 79.3 och artikel 218.

Maktkartan spelar roll eftersom flera regeringar pressas att visa att avslagna asylärenden faktiskt kan sluta med avlägsnande. Tyskland visar gränsen för vad som hittills varit möjligt. Berlin deporterade 28 afghanska män till Kabul i augusti 2024, beskrivna som dömda brottslingar, på ett flyg som enligt uppgifter arrangerades via Qatar (PBS/AP, Al Jazeera). Reuters rapporterade senare att Tyskland ville föra direkta samtal med talibanerna.

Mönstret är hittills snävt, ofta förmedlat via tredje land och juridiskt känsligt. Regeringar kan lova tuffare återvändanden. För att genomföra dem krävs en motpart som de inte vill legitimera.

Även Österrike har drivit linjen att återvändanden till Afghanistan bör hållas öppna, bland annat i den process 2021 som Reuters rapporterade om. Danmarks EU-ordförandeskapsprogram lyfter återvändanden och samarbete med länder utanför EU som höga prioriteringar. Belgien, som värdstat, får den omedelbara granskningen av visum, sanktioner och gränsen mellan kontakt och erkännande.

Rättighetsgränsen

Inget möte i Bryssel ändrar förbudet mot att skicka människor till allvarlig fara. EU:s återvändandedirektiv kräver respekt för non-refoulement, principen att människor inte får återföras till förföljelse eller annan allvarlig risk. EU-stadgan förbjuder avlägsnanden när det finns en allvarlig risk för tortyr eller omänsklig behandling.

Domstolar kan fortfarande stoppa avlägsnanden i enskilda fall. Europadomstolen slog i Saadi mot Italien fast att skyddet enligt artikel 3 är absolut. Aktuell vägledning från EUAA om Afghanistan pekar fortfarande ut grupper som löper allvarliga risker, medan Amnesty och Human Rights Watch beskriver omfattande talibanskt förtryck, särskilt mot kvinnor och flickor.

Kontakt är inte erkännande. De olösta frågorna är mer konkreta: vilka som reste in i Belgien, på vilken visum- och sanktionsgrund, och om någon överenskommelse om återvändanden söktes. Europas återvändandepolitik krockar med talibanernas kontroll, och den mest känsliga delen kan pågå utanför offentlig insyn.