Fyra länder, fyra olika protestkrav

Missnöje med skolor, löner och priser fick hundratusentals människor att demonstrera runt om i Frankrike på lördagen. Inrikesminister Laurent Nuñez uppskattade antalet till 550 000, medan arrangörerna hävdade att de var 800 000 (TF1 Info). Samma dag demonstrerade människor även i Belgien, Italien och Portugal. Protesterna hölls samtidigt, men kraven riktades mot respektive lands regering.

En skolprotest möter fransk budgetpolitik

Mobiliseringen i Frankrike började med upprop på nätet. Gula västarna, missnöjda med bränslepriserna, anslöt till elever som protesterade mot lärarbrist och kalla klassrum. Därefter slöt fackförbunden CGT och Solidaires upp. Elevprotesterna hade börjat innan budgeten presenterades. Den 8 oktober rapporterade Reuters att blockaderna av lycées, franska gymnasieskolor, hade gått in på sin tredje vecka.

Premiärminister Sébastien Lecornus budget för 2027 gav eleverna en tydlig måltavla. Budgeten presenterades den 1 oktober och höjer utbildningsanslagen på papperet, men minskar samtidigt antalet lärartjänster med 1 588 (Le Monde). Utbildningsminister Édouard Geffray motiverar nedskärningen med att elevkullarna minskar. Eleverna invänder att skolorna redan har svårt att ersätta lärare som är frånvarande.

Förslaget kan fortfarande ändras. Lecornu har ingen säker majoritet i nationalförsamlingen, vilket ger ledamöterna utrymme att förhandla om tjänsterna när budgeten behandlas.

De flesta demonstrationerna var fredliga, men våld förekom i vissa städer. I Limoges förstörde en brand till stor del det stadshus som byggdes på 1800-talet, enligt den lokala prefekten (TV5MONDE/AFP). Strax efter midnatt uppgav Lecornu att 1 200 personer hade frihetsberövats (TF1 Info). Siffran är preliminär, och ett frihetsberövande är ingen fällande dom.

Grannländerna, andra missnöjen

I Bryssel pekade upprop på sociala medier på det franska exemplet. Flera hundra ungdomar, främst franskspråkiga elever, marscherade från Centralstationen mot förändringar i skolan, enligt BRUZZ. Marschen började lugnt och slutade i sammandrabbningar med polisen. Omkring tio personer greps. Elevernas kritik riktas mot Franska gemenskapen, den franskspråkiga regering som ansvarar för skolorna i Vallonien och Bryssel. Varken den federala regeringen eller EU beslutar om frågan.

Italiens demonstration kom utanför de vanliga politiska kanalerna. Italia in Piazza, ett medborgarnätverk som organiserats via meddelandeappar, protesterade mot levnadskostnader, bränslepriser och låga löner. I Milano marscherade över 5 000 personer innan en utbrytargrupp kastade sten och smällare mot polisen (Corriere della Sera). Omkring 50 personer fördes till polisstationen, nästan hälften av dem minderåriga (ANSA). Nätverket leds varken av ett fackförbund eller ett parti. Giorgia Melonis regering i Rom har därför ingen självklar motpart att förhandla med.

I Portugal var protesten fackligt organiserad. Landsorganisationen CGTP demonstrerade i Lissabon, Porto och Coimbra. Dess ledare Tiago Oliveira krävde en generell löneökning på 15 procent och en minimilön på 1 100 euro från januari 2027 (CGTP). Kravet har en tidsgräns. Facket planerar nästa protest till den 24 november, då parlamentet väntas hålla den slutliga omröstningen om budgeten för 2027 (CGTP).

Vad EU beslutar – och inte beslutar

De fyra länderna påverkas av samma ekonomiska läge. Inflationen i euroområdet nådde 3,8 procent i september, och energipriserna var 18,8 procent högre än ett år tidigare (Eurostat). Det har också blivit dyrare att låna den här månaden. En utförsäljning av obligationer har drivit upp räntorna på fransk och italiensk statsskuld (To Brief).

För tre av de fyra länderna påverkar EU:s regler också budgetutrymmet. Frankrike, Belgien och Italien omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott, som gäller länder vars underskott överstiger gränsen på 3 procent av BNP (artikel 126 i EUF-fördraget, Europeiska unionens råd). Förfarandet begränsar hur snabbt de offentliga utgifterna får växa. Det avgör inte vilka lärartjänster som ska dras in. Det beslutet fattas av franska ministrar och parlamentsledamöter.

Att protesterna hölls samma dag skapade varken ett gemensamt krav eller en gemensam beslutsfattare som kunde svara på dem. Om eleverna får behålla sina lärare avgörs både av de franska parlamentsledamöternas omröstning om de 1 588 tjänsterna och av regeringen i Franska gemenskapen i Bryssel. Löner och priser är frågor för Melonis regering i Rom och för Portugals parlament, som röstar den 24 november.