Fyra länder stoppar 90%-mål för bilar

Tyskland, Italien, Polen och Tjeckien uppges ha samlat tillräckligt stöd för att stoppa EU-kommissionens egen kompromiss om bilarnas utsläpp. Om gruppen håller samman kan ingen version av förslaget antas i rådet, där medlemsländernas regeringar röstar om EU-lagstiftning, utan att deras krav vägs in. Konflikten handlar om hur mycket flexibilitet EU ska bygga in i övergången från förbränningsmotorer, och vem som betalar när tidsplanen börjar bita.

Aritmetiken som låser förhandlingen

Enligt gällande EU-regler måste nya bilar som säljs efter 2035 minska koldioxidutsläppen från avgasröret med 100 % jämfört med 2021 års nivåer. I praktiken innebär det ett stopp för nya bensin- och dieselbilar (EUR-Lex). Kommissionen föreslog att målet skulle öppnas på nytt och sänkas till 90 %, vilket skulle lämna ett begränsat utrymme för bilar som körs på syntetiska eller förnybara bränslen (Reuters/MarketScreener, EUobserver).

Vid miljöministermötet den 25 juni markerade Tyskland och Italien att även 90 % var för strikt, enligt Bloomberg och RMF.

De flesta EU-lagar antas med kvalificerad majoritet: minst 15 av 27 regeringar, som tillsammans företräder 65 % av EU:s befolkning, måste rösta ja (rådet). För att stoppa ett förslag krävs fyra länder som företräder mer än 35 % av befolkningen. Tyskland, Italien och Tjeckien har befolkningsvikten men är bara tre regeringar. Polen ger gruppen det fjärde landet och lyfter den till omkring 42 %, klart över båda spärrarna (Eurostat, RMF).

En blockerande minoritet kan inte skriva en alternativ lag. Den tvingar däremot fram en förhandling.

Fyra huvudstäder, fyra olika krav

Flexibilitetslinjen är gemensam i riktning, men inte i detaljer. Tyskland vill ha mer tid, erkännande för e-bränslen, alltså syntetiska bränslen som framställs med infångad koldioxid och förnybar el, samt skydd för laddhybrider. Italien driver biofuel och "teknikneutralitet", tanken att lagstiftaren ska sätta utsläppstak men inte styra vilken motortyp som klarar målet. Roms tyngd kommer från en bilindustri som producerade 591 000 fordon 2024, ned från 1,74 miljoner år 2000 (OICA). Tjeckien, vars ekonomi är tätt kopplad till Škodas leverantörskedjor, vill ha lättare regler före 2030 så att tillverkarna undviker höga böter under omställningen. Polen beskriver frågan som en rättvisefråga: vem bär kostnaden, och enligt vilken tidsplan.

Elbilar säljer redan i betydande volymer. I Italien nådde laddbara bilar 16,7 % av nyregistreringarna i början av 2026, mot ett europeiskt genomsnitt på 31,6 % (Repubblica). De fyra ländernas argument är att omställningen är verklig, men att arbetstagare och underleverantörer behöver fler verktyg för att klara den.

Den strikta linjen och Frankrikes dubbelhet

Sju länder, däribland Danmark, Frankrike, Nederländerna, Spanien och Sverige, varnade Bryssel i början av juni för att mjuka upp reglerna. Deras argument är att reträtter skulle skrämma bort investerare som redan bygger fabriker för elbilar och batterier (Euronews). Klimatkommissionären Wopke Hoekstra förstärkte den linjen vid rådsmötet den 25 juni och beskrev tillväxten i elbilsförsäljningen som "spektakulär" (Economic Times/Reuters).

Sverige visar logiken bakom motståndet. Med över 40 % elbilsandel i nyregistreringarna och elkörning till ungefär halva kilometerkostnaden jämfört med diesel har Stockholm byggt sin infrastruktur kring de nuvarande reglerna (Energimyndigheten, Nordea). Ett svagare mål flyttar kostnader mot länder som gick tidigt.

Frankrike är den avgörande osäkerheten. Paris skrev under sjulandsbrevet men gjorde samtidigt ett gemensamt uttalande med Rom om arbetstillfällen och Europas behov av att undvika att föreskriva en enda motorteknik (Adnkronos). Frankrike stöder riktningen mot 2035 men vill samtidigt skydda sin egen pressade leverantörskedja inom bilindustrin. Det är fortfarande oklart om den hållningen håller i en slutlig omröstning.

Själva fyralandsgruppen bygger på diplomatisk rapportering, inte på en offentlig röstlista (Bloomberg). Kommissionens text är ännu inte färdig, och de fyra ländernas krav drar åt olika håll: Tysklands krav på syntetiska bränslen gynnar andra fabriker än Italiens linje om biobränslen eller Tjeckiens krav på lättnader i bötesreglerna. För biltillverkare, underleverantörer och batteriinvesterare i 27 länder är huvudfrågan enkel: går det att planera utifrån stabila regler, eller inte?