Frankrike pressas av €59.3 billion i ränta

Frankrikes statsskuld har blivit den budgetpost som avgör allt annat. Den franska statsskuldsmyndigheten Agence France Trésor räknar med 59,3 miljarder euro i räntebetalningar 2026, pengar som måste avsättas innan regeringen kan finansiera nya löften. Det sker efter att Le Monde rapporterat att räntekostnaden steg med 37 % i början av året. OAT-Bund-spreaden, alltså skillnaden mellan fransk och tysk statlig upplåningskostnad, låg kring 71–73 räntepunkter i mitten av juni. En räntepunkt är en hundradels procentenhet. Jämfört med ett förkrisgenomsnitt på cirka 53 räntepunkter och en färsk topp på 85 räntepunkter enligt OMFIF betalar Frankrike nu en tydlig riskpremie.

Därför spelar budgetomröstningen roll

Boursoramas tabell över statsobligationer satte den franska tioåriga OAT-räntan till 3,69 % och den tyska Bund-räntan till 2,98 % den 12 juni. Räntan är den årliga avkastning investerare kräver för att låna ut pengar. När den stiger blir ny upplåning och refinansiering dyrare för staten. Befintliga obligationsägare förlorar, eftersom obligationspriser faller när räntor stiger. Nya köpare får högre avkastning, men bara därför att de kompenseras för en högre upplevd risk.

Den marknadsrörelsen går rakt in i politiken. Varje extra euro i ränteutgifter minskar utrymmet för försvar, välfärd, investeringar eller skattesänkningar. En lösare budget utan trovärdiga besparingar skulle kräva att investerarna litar på framtida disciplin. Om de inte gör det kräver de högre ränta, och då växer räntekostnaden igen.

Europeiska finanspolitiska nämnden räknar med att euroområdets samlade budgetunderskott når 3,5 % av BNP 2027 och att skulden överstiger 90 % av BNP. Frankrike kan inte framstå som ett litet undantag i den bilden. En skattepolitisk sammanställning från ETAF uppgav att Frankrike har vidtagit effektiva åtgärder inom EU:s underskottsförfarande, alltså processen för länder som bryter mot unionens budgetregler. Därför blir nästa budget det verkliga testet. ECB:s stödköp genom TPI-programmet beror också på finanspolitisk efterlevnad, hållbar statsskuld och sund politik, enligt ECB:s kriterier. En synligt svag fransk budget skulle göra en framtida räddningsdiskussion svårare.

Var åtstramningen hamnar

De första förlorarna finns på hemmaplan. Kreditgivarna betalas innan ministrarna får göra sina val. Departement som begär nya anslag, lokala myndigheter som är beroende av statliga överföringar och väljare som väntar sig skyddade välfärdstjänster möter samma betalningsordning: räntan kommer först.

Försvaret visar konflikten tydligt. Frankrike lägger omkring 2,4 % av BNP på försvar enligt Natos senaste sammanställning, samtidigt som senatens granskning av den uppdaterade militära planeringen beskriver en ytterligare satsning på 36 miljarder euro under programperioden. Den kan vara strategiskt nödvändig. Den ska ändå rymmas i samma budget som räntebetalningar och underskottsminskning.

Italien vinner status, men inte skydd. Enligt QuiFinanza låg den italienska tioåriga BTP-räntan på 3,87 %, den franska OAT-räntan på 3,74 % och den tyska Bund-räntan på 3,08 % den 11 juni. Avståndet mellan Rom och Paris är därmed litet. Den gamla hierarkin, där Frankrike självklart hörde till kärnan och Italien ständigt var misstänkliggjort, ser svagare ut. Italien får ändå betala om fransk stress höjer riskpremien i hela euroområdet.

Tyskland stärks som referenslåntagare, men får också politisk exponering. Staatsanzeiger, med hänvisning till ZEW-kopplad analys, rapporterade att EU:s gemensamma skuld kan överstiga 1,15 biljoner euro till 2030 och uppskattade Tysklands möjliga börda till omkring 120 miljarder euro. En bredare fransk riskpremie stärker Bunds som säker tillgång, samtidigt som den väcker den tyska frågan om vem som ytterst står bakom Europas åtaganden.

Spanien visar vad som saknas

Siffrorna visar ännu ingen kris. Eco3min placerar en OAT-Bund-spread på 60–80 räntepunkter i en zon av måttlig spänning och ser varaktiga nivåer över 100 räntepunkter som en allvarligare gräns. Frankrike omprissätts, men brister inte.

Det som saknas finns i budgetprocessen: vilka utgiftskrav som överlever, vilka departement som får bära nedskärningar och om parlamentet kan anta något som marknaden tror håller. Spanien visar skillnaden. Finansdepartementets publicerade underskottsbana sätter underskottet till 2,1 % 2026, 1,8 % 2027 och 1,6 % 2028, även med flexibilitet för försvaret. För Frankrike är frågan mer politisk: kan en regering utan pålitlig majoritet göra siffrorna trovärdiga innan spreaden visar att tålamodet är slut?