Frankrike fryser utbetalningar mot skuldtryck

Frankrike har en statsskuld på 3 536,1 miljarder euro (INSEE). Budgetunderskottet, alltså skillnaden mellan statens utgifter och inkomster, ligger kvar över 5 procent av BNP (IMF). Förra året inledde Bryssel ett underskottsförfarande mot Paris, EU:s formella process för länder som bryter mot budgetreglerna och måste visa hur de ska få ordning på de offentliga finanserna (Council). Striden gäller inte längre om Frankrike måste anpassa sig, utan vem som ska bära kostnaden.

Bryssel granskar nu utgiftstillväxten

EU:s budgetregler kräver att medlemsländerna håller underskottet under 3 procent av BNP och statsskulden under 60 procent (Council). Frankrike bryter mot båda gränserna. Enligt IMF behöver Paris strama åt med omkring 0,8 procentenheter av BNP per år fram till 2029 (IMF).

Bryssels sätt att övervaka detta har förändrats. I EU:s reformerade finanspolitiska ramverk ligger tyngdpunkten på hur snabbt de offentliga utgifterna växer, efter att räntebetalningar, EU-finansierade program och konjunkturberoende arbetslöshetskostnader räknats bort (European Commission). EU-kommissionen säger inte till Paris exakt vilka ersättningar som ska sänkas. Den sätter en hastighetsgräns för utgifterna, och den franska regeringen måste välja vad som får följa med inflationen och vad som fryses.

En frysning sänker köpkraften

Det är här uttrycket "année blanche" har blivit politiskt laddat i Frankrike. Det betyder ett år då betalningar som normalt räknas upp med inflationen lämnas oförändrade. Pensioner, bidrag, sjukvårdsersättningar och skatteskalor kan därmed bli föremål för frysning.

Mekanismen är enkel. En pension på 1 000 euro i månaden som vid 3 procents inflation borde höjas till 1 030 euro ligger i stället kvar på 1 000 euro. Staten sparar 30 euro per person och månad. När samma beräkning görs för miljontals mottagare blir budgeteffekten stor, utan att regeringen behöver kalla det en nedskärning. Rexecode, ett ekonomiskt forskningsinstitut, har beräknat att upprepade frysningar skulle kunna få ned Frankrikes underskott under 3 procent till 2030 (Le Figaro).

Underskottet förbättras därför att hushållen får mindre i reala termer än de hade räknat med. Pensionärer förlorar köpkraft. Löntagare vars inkomster stiger men vars skiktgränser i skattesystemet ligger still kan hamna i högre beskattning och betala mer. Åtgärden ser administrativ ut. Effekten är ekonomisk.

Vårdkostnaden flyttas, inte försvinner

Det mest konkreta beskedet hittills gäller sjukvården. Regeringen har skickat utkast till förordningar till CNAM, Frankrikes nationella sjukförsäkringskassa, om sänkta ersättningsnivåer för vissa läkemedel, tandvård, medicintekniska produkter och sjuktransporter (Le Monde). IFRAP, en tankesmedja med inriktning på finanspolitik, uppskattar vårdpaketet för 2027 till 2,15 miljarder euro (IFRAP).

Premiärminister Sébastien Lecornu har i sin offentliga kommunikation pekat ut vissa trösklar: personer som köper fler än 50 läkemedelsförpackningar eller gör fler än 24 läkarbesök per år (TF1 Info). Det är politiska exempel snarare än publicerade villkor för ersättning. Förordningarna till CNAM handlar om ersättningsnivåer, inte om tak för patienter.

Kostnaden försvinner ändå inte. Kompletterande sjukförsäkringar, de privata försäkringar som täcker sådant staten inte ersätter fullt ut, varnar för att omkring 1,5 miljarder euro flyttas över till dem och därefter till försäkringstagarna genom högre premier för anställda, pensionärer och arbetsgivare (Le Memento). Statens underskott minskar. Hushållens vårdkostnader ökar.

Räntekostnaden äter upp budgeten

Bara Frankrikes ränteutgifter uppgår till 59,3 miljarder euro 2026 (AFT). BNP Paribas bedömer att omkring 60 procent av den planerade utgiftsökningen 2027 går till räntebetalningar om upplåningskostnaderna ligger kvar på en hög nivå (BNP Paribas). Det är pengar som inte finansierar nya sjukhus, fler lärare eller högre ersättningar. De betalar för tidigare upplåning.

Tyska finansmedier pekar nu ut Frankrike som en risk i euroområdet. Skillnaden mellan franska och tyska upplåningskostnader har ökat till omkring 80 baspunkter, alltså 0,8 procentenheter, och investerare behandlar nu franska statsobligationer nästan lika försiktigt som italienska (Handelsblatt, FAZ). För ett land som länge har räknats till eurozonens säkra kärna är förskjutningen betydande. Högre räntor förstärker det underskott som Paris redan har svårt att minska.

Som vi rapporterade förra veckan anser IMF att Frankrikes konsolideringsplaner inte räcker. Vårdpaketet är regeringens första konkreta svar. Men 2,15 miljarder euro i besparingar är en liten del av ett underskott på över 5 procent av BNP. Lecornus regering har pekat ut den första delen. Den har ännu inte sagt vilka hushåll och företag som ska bära resten.