Frankrike och Italien vill ersätta UNIFIL

Emmanuel Macron och Giorgia Meloni enades vid veckans toppmöte i Antibes om att driva på för en multinationell koalition som kan ta över efter UNIFIL, FN:s fredsbevarande styrka i Libanon, när mandatet löper ut den 31 december 2026 (Daily Sabah, UN News). De beskrev syftet som att undvika ett "farligt säkerhetsvakuum" i södra Libanon. Den svårare frågan är om andra europeiska huvudstäder lagligt, politiskt och praktiskt kan ansluta sig.

Två planer, samma etikett

Macrons och Melonis formulering är bred: en koalition, samordnad med EU och FN, som ska stärka Libanons suveränitet (Euronews). Europeiska utrikestjänstens plan är smalare: en treårig civil-militär insats för att ge råd och utbildning till Libanons väpnade styrkor inom gränssäkerhet, övervakning och marint skydd (Devdiscourse, LBC Group).

Skillnaden är avgörande. En utbildningsinsats kan säljas på hemmaplan som stöd. En väpnad fredsbevarande styrka kräver att parlament accepterar risken för döda soldater. FN:s generalsekreterare António Guterres har lagt fram egna alternativ, från omkring 2 000 till över 5 500 uniformerade FN-anställda som ska övervaka vapenvilan och stödja den libanesiska armén (UN News). Om efterträdaren blir en FN-insats, en EU-mission eller en koalition av villiga stater avgör vilken rättslig grund varje deltagarland behöver. Det fransk-italienska initiativet konkurrerar därför med en möjlig omstöpt FN-närvaro, snarare än att bara ersätta den.

De inrikespolitiska låsen

Varje europeisk huvudstad som kan tänkas bidra med trupp har sina egna juridiska spärrar.

Irland är det tydligaste fallet. Irländsk lag kräver tre godkännanden för utlandsinsatser med fler än 12 soldater: regeringen, Dáil (parlamentet) och ett FN-mandat. Regeringen har godkänt ett lagförslag som skulle ta bort FN-kravet, men det har inte antagits av parlamentet och möter redan motstånd bland ledamöter i regeringspartiet Fianna Fáil (RTÉ, Irish Examiner). Om efterträdaren inte blir en FN-insats kan Irland inte delta enligt dagens lag. Det ger säkerhetsrådet, inklusive vetorättsländerna Ryssland och Kina, indirekt kontroll över irländska beslut om krishantering.

Tyskland är på väg ut ur UNIFIL. Förbundsdagen har förlängt Tysklands deltagande en sista gång, med en avvecklingsfas fram till mitten av 2027 (Deutschlandfunk). Varje ny väpnad insats skulle kräva ett nytt parlamentsmandat och en tydlig folkrättslig grund. Berlin har sagt att landet vill se ett "bärkraftigt politiskt-militärt helhetskoncept" innan det binder sig igen (Bundesregierung). I klartext: ett definierat uppdrag, en väg ut och en plan för att skydda styrkan.

Spanien, som i dag har omkring 650 soldater i UNIFIL, har operativ erfarenhet men kräver också kongressens godkännande för utlandsinsatser (Infobae/EFE). Någon officiell spansk hållning till det fransk-italienska förslaget har inte offentliggjorts.

Varifrån styrkan skulle verka

Cypern gör planen till mer än en fråga om Libanon. Den handlar också om varifrån Europa faktiskt kan projicera militär förmåga i östra Medelhavet. Nicosia har byggt ut militära anläggningar inom ramen för ett försvarssamarbete med Frankrike och positionerar ön som logistisk bas för regionala operationer (Cyprus Mail). En europeisk insats nära Libanon skulle sannolikt vara beroende av cypriotisk infrastruktur för försörjning och evakuering.

Det skapar friktion med Turkiet. Operationer från Cypern berör Ankaras olösta konflikt om ön och Turkiets bredare anspråk i östra Medelhavet. En europeisk mission med Cypern som bas lär i Ankara inte främst läsas som stabilisering, utan som att Frankrike och dess allierade skaffar sig ett mer permanent regionalt fotfäste.

Det som återstår

Sju UNIFIL-soldater har dödats sedan mars. Säkerhetsrådet har antagit en resolution om ansvar för brott mot fredsbevarare, där attacker kan utgöra krigsbrott (UN Press). Den erfarenheten kommer att prägla varje parlamentsomröstning om en efterträdare.

Sex månader innan UNIFIL:s mandat löper ut står den fransk-italienska koalitionen inför en fråga som toppmöten inte kan lösa: vilka länder skickar soldater till södra Libanon utan FN:s blå hjälmar, med vilken rättslig grund, med vilka regler för våldsanvändning och med vilket ansvar när något går fel? Europa har en ambition. Det finns ännu ingen styrka, inget mandat och ingen klar ansvarskedja.