Frankrike lånar dyrare än Italien

Frankrike betalade under en kort period mer för tioåriga lån än Italien, Grekland och Spanien. Den 17 augusti steg räntan på franska tioåriga statsobligationer, alltså den årliga avkastning investerare kräver för att låna ut till Paris i tio år, till omkring 4,05 procent. Det var den högsta nivån sedan 2009 (Boursorama/Reuters, LSE). Italiens motsvarande ränta låg på ungefär 4,0 procent, Greklands på 3,88 procent (Minkabu FX). Under eurokrisen var ordningen den omvända. En dags marknadsprissättning är inte ett trendbrott i sig, men signalen är tydlig: investerare kräver nu tidvis högre riskpremie för Frankrike än för länder som länge sågs som betydligt mer riskfyllda.

En global räntevåg med fransk botten

De långa lånekostnaderna stiger brett. Tysklands tioårsränta nådde sin högsta nivå på 15 år, samtidigt som räntorna steg även i USA, Japan och Storbritannien (Guardian). Den globala rörelsen förklarar en del av att Frankrike nu ligger nära 4 procent.

Den mer franskspecifika signalen finns i ränteskillnaden mot Tyskland, eftersom jämförelsen gäller samma löptid inom euroområdet. Den franska spreaden steg från omkring 74–79 baspunkter i slutet av juli till 84 baspunkter den 17 augusti, över Italiens 77 baspunkter (Boursorama/Reuters, France Epargne). En baspunkt är en hundradels procentenhet. Marknaden lägger alltså en egen fransk riskpremie ovanpå den internationella ränteuppgången.

Så slår högre räntor mot budgeten

En tioårsränta på 4 procent gör inte hela Frankrikes statsskuld på 3 536 miljarder euro dyrare över en natt (INSEE, Eurostat). De flesta befintliga obligationer såldes till lägre räntor och får ny kostnad först när de löper ut och måste ersättas. Frankrikes genomsnittliga skuldlöptid på omkring åtta år bromsar därför genomslaget i statsbudgeten (AFT).

Trycket syns ändå redan. Den franska statskassan räknade med 59,3 miljarder euro i räntebetalningar 2026 (AFT). Under första kvartalet steg räntekostnaderna med 37 procent jämfört med samma period året före (Le Monde). BNP Paribas bedömer att den extra räntebördan, om räntorna ligger kvar på höga nivåer, kan ta omkring 60 procent av de planerade utgiftsökningarna 2027 (BNP Paribas). Det lämnar mindre utrymme för sjukvård, utbildning, försvar eller skattesänkningar.

EU-kommissionen räknar med att Frankrikes budgetunderskott landar på 5,1 procent av BNP 2026 och att statsskulden stiger till 120,2 procent av BNP (European Commission). IMF har krävt nedskärningar motsvarande 0,8 procent av BNP per år till och med 2029 (IMF). Premiärminister Sébastien Lecornu siktar på ett underskott på omkring 4,9 procent 2027 (Le Monde), fortfarande långt från det utlovade målet på 3 procent.

Vilka som förlorar budgetutrymme i Frankrike

En väg tillbaka till 3 procent är vad Le Figaro beskriver som upprepade années blanches: år då statens utgifter fryses i nominella belopp och därmed urholkas av inflationen (Le Figaro). Offentliganställda vars löner inte följer prisökningarna känner av det först. Det gör också sjukhus vars budgetar köper mindre för varje år, och bidragstagare vars ersättningar i praktiken minskar.

Trycket når även privata hushåll. Kompletterande sjukförsäkringsbolag har varnat för att staten kan flytta över omkring 1,5 miljarder euro i kostnader till dem, vilket sedan kan föras vidare till medlemmarna genom högre premier (Le Memento). På andra sidan står obligationsinvesterarna. En fransk statsobligation med 4 procents ränta pressar emittenten, men ger köparen en högre löpande avkastning (Milano Finanza).

Frankrike är inte ensamt. Belgien möter omkring 1,5 miljarder euro i extra refinansieringskostnader i år (BRF), och Italien lånar fortfarande nära 4 procent (Il Sole 24 Ore). Det nya för Frankrike är att landet inte längre självklart behandlas som det trygga mellanläget mellan Tyskland och Sydeuropa.

ECB, Europeiska centralbanken som sätter räntan för euroländerna, har ett verktyg för stökiga obligationsmarknader: Transmission Protection Instrument, som gör det möjligt att köpa utvalda statsobligationer (ECB). Verktyget är lättare att använda när problemet är marknadspanik än när investerarna reagerar på ett lands egen finanspolitik. Frankrike omfattas redan av EU:s underskottsförfarande, den process som startas när ett medlemslands underskott överstiger 3 procent av BNP (Council of the EU). Det gör skyddsnätet svårare att åberopa.

Fitch ser över Frankrikes kreditbetyg den 28 augusti (France Epargne). Paris kan fortfarande sälja sina obligationer. Frågan är hur stor del av nästa budget som går till att betala gårdagens skuld.