Frankrikes refinansiering på 340 miljarder euro blir dyrare

Frankrike planerar att sälja 340 miljarder euro i medel- och långfristiga statsobligationer under 2027. Franska medier har kallat beloppet rekordstort (RFI). En stor del av pengarna ska gå till att lösa in äldre obligationer, inte till att öka statsskulden. Däremot förändras kostnaden: Frankrike betalar nu mer för varje obligation som säljs, och den högre räntan slår igenom i statens lånekostnader under flera år.

En rekordförsäljning betyder inte en rekordstor skuldökning

Agence France Trésor (AFT), myndigheten som sköter statens upplåning, redovisar sitt program netto efter återköp. Den drar av äldre obligationer som köps tillbaka i förtid, men inte obligationer som förfaller under året. Enligt Reuters ökar målet från 310 miljarder euro i år framför allt eftersom obligationer som såldes under pandemin nu förfaller (Reuters via Boursorama).

När staten säljer en ny obligation för att betala tillbaka en som förfaller handlar det om refinansiering, eller att lägga om skulden. Försäljningen blir stor, men själva refinansieringen ökar den utestående skulden knappt. Därför kan obligationsförsäljningen växa samtidigt som regeringen utlovar mindre budgetunderskott.

Underskottssiffrorna ger bara en del av bilden. De omfattar hela Frankrikes offentliga finanser, inklusive socialförsäkringen och kommunerna, medan AFT säljer obligationer enbart för staten. Premiärminister Sébastien Lecornus regering räknar med att det samlade underskottet, alltså utgifterna minus inkomsterna, minskar från 5,4 procent av bruttonationalprodukten (BNP) 2026 till 5,0 procent 2027 (Les Echos Investir). BNP är värdet av den årliga produktionen i ekonomin. Siffrorna visar riktningen, men inte hur stor del av AFT:s program som finansierar ny skuld. De publicerade uppgifter som granskats här klargör inte den fördelningen.

Statsskulden fortsätter att växa: från omkring 119,3 procent av BNP till prognostiserade rekordhöga 121,7 procent (Le Monde), som vi tidigare rapporterat (To Brief). I början av 2026 bedömde Frankrikes oberoende revisionsrätt, Cour des comptes, att underskottet behövde minska till omkring 2,8 procent av BNP bara för att skuldkvoten skulle ligga stilla (Cour des comptes).

Investerarna köper fortfarande, men till högre pris

Investerare köpte franska statsobligationer den här månaden, men Frankrikes upplåning blev dyrare. Vid en auktion den 3 september var efterfrågan på en obligation med förfall 2036 2,28 gånger större än utbudet. Ändå steg den accepterade räntan, den årliga avkastning som investerarna kräver, till 4,23 procent från 3,90 procent vid auktionen i augusti (Boursorama).

En stor del av ränteuppgången tycks gälla hela euroområdet. Europeiska centralbanken (ECB), som sätter räntan för euroländerna, höjde sin inlåningsränta till 2,50 procent den 10 september. Den räntan påverkar andra lånekostnader (ECB). När centralbankens räntor stiger blir det dyrare för alla stater att låna.

ECB:s egna uppgifter stöder den bilden. I sitt besked den 24 september konstaterade banken att räntan på tioåriga statsobligationer i euroområdet hade stigit med 45 räntepunkter, alltså 0,45 procentenheter, under mätperioden. Samtidigt låg ränteskillnaderna mellan de enskilda länderna och Tyskland i stort sett stilla (ECB). Frankrikes extra räntepåslag jämfört med Tyskland ökade alltså inte under perioden. Det ligger ändå kvar ovanpå den allmänna uppgången, och följer med varje ny obligation som Frankrike säljer.

Vem betalar – och hur långsamt?

Högre räntor slår igenom i budgeten stegvis. I tidigare rapporter har Frankrikes senat uppskattat att en fransk statsobligation i genomsnitt löper i mer än åtta år. I ett scenario med varaktigt högre räntor beräknade senaten att räntekostnaderna skulle öka med omkring 3,2 miljarder euro första året och 23,5 miljarder euro på fem år (French Senate, French Senate). Varje obligation som förfaller och ersätts med en ny till dagens ränta höjer ränteräkningen något. Tillskotten läggs successivt på varandra.

Skattebetalarna får bära kostnaden under de kommande åren. Köpare av nya franska obligationer får högre avkastning. Ägare till äldre obligationer med lägre ränta förlorar, eftersom marknadsvärdet på deras papper sjunker när nya obligationer ger mer.

Rekordrubriken överdriver hur snabbt Frankrikes skuld växer, eftersom en stor del av programmet går till att lägga om pandemilån. Auktionen visar ändå två saker: Frankrike har fortsatt tillgång till obligationsmarknaden, men får betala mer för att låna. Det kommer stegvis att höja räntekostnaderna när äldre skuld ersätts. En enskild auktion avgör inte utvecklingen framöver. Räntorna påverkas av ECB:s penningpolitik, utvecklingen i euroområdet och av om Lecornus föreslagna besparingar får stöd i parlamentet (Public Sénat).