Frankrikes 4%-ränta pressar budgeten

Räntan på franska tioåriga statsobligationer, alltså den avkastning investerare kräver för att låna ut till franska staten till dagens marknadspris, steg förra veckan till 4,05 %. Det är den högsta nivån sedan 2009 (Boursorama/Reuters, LSE). När räntorna stiger blir det dyrare för staten att låna. Effekten slår inte igenom över en natt. Den byggs upp år för år, när gamla billiga lån förfaller och ersätts med nya till högre ränta. Problemet är därför inte att Frankrike stängs ute från marknaden. Problemet är att räntekostnaden äter sig in i budgeten.

Frankrike är inte ensamt. De långa statslåneräntorna har också stigit i Tyskland, Japan, USA och Storbritannien (The Guardian). Den särskilda franska oron syns i stället i spreaden, skillnaden mellan vad Frankrike och Tyskland betalar för att låna. Förra veckan låg den på 84–86 punkter, alltså 0,84–0,86 procentenheter (Boursorama/Reuters, QuiFinanza). Italiens spread låg kring 78–82 punkter (El Economista). Frankrike betalar nu mer än landet som för drygt tio år sedan kom att symbolisera eurozonens skuldkris.

Hur 4 procent långsamt äter upp budgeten

Frankrikes offentliga skuld uppgår till 3 536 miljarder euro (INSEE). Den räntesätts inte om direkt. Redan utgivna obligationer fortsätter att betala den ränta som gällde när de emitterades, fram till förfallodagen. Trycket uppstår vid refinansieringen: när gamla lån löper ut ersätter den franska skuldförvaltningen, AFT, dem med nya lån till dagens högre räntenivåer. I år planerar AFT att ge ut omkring 310 miljarder euro i medel- och långfristiga obligationer, jämfört med mindre än 210 miljarder euro 2019 (Le Figaro, AFT).

Det syns redan i statsfinanserna. Frankrikes ränteutgifter uppgick till 34,5 miljarder euro under första halvåret 2026, 19 % mer än under samma period i fjol (Reuters Breakingviews). Regeringens prognoser pekar på en helårskostnad på 64,8 miljarder euro 2026 och 74,2 miljarder euro 2027, jämfört med 31,6 miljarder euro 2019 (Le Figaro). Varje extra euro till räntor är en euro som inte kan användas till offentliga tjänster eller till att minska underskottet.

Vem betalar, vem får betalt

Nya köpare av franska statsobligationer får högre avkastning än när Frankrike kunde låna till 1 eller 2 %. Försäkringsbolag, pensionsfonder och sparare som söker ränta gynnas av högre kuponger. För befintliga obligationsägare gäller motsatsen: när marknadsräntan stiger faller priset på äldre obligationer med lägre ränta (Notizie.it). Förlusterna är bokföringsmässiga så länge innehaven inte säljs, men banker och fonder som värderar sina portföljer till marknadspris får se effekten i balansräkningen (Il Messaggero).

De tydligaste förlorarna är framtida skattebetalare och användare av franska offentliga tjänster. IMF bedömer att Frankrike behöver en strukturell budgetåtstramning på omkring 0,8 % av BNP per år till och med 2029 för att stabilisera skulden (IMF). Premiärminister Sébastien Lecornu siktar på ett budgetunderskott på omkring 4,9 % av BNP 2027, medan EU:s bana kräver närmare 4,3 % (Le Monde). Skillnaden måste stängas med frysta utgifter, högre skatter eller båda delarna.

Regeringarna i Rom och Aten får samtidigt ett politiskt argument. Italienska faktagranskare påpekar att jämförelsen delvis gynnar Italien därför att tyska räntor också har stigit kraftigt, inte bara därför att Italien har förbättrat sin position (Pagella Politica).

Frankrike kan fortfarande låna. Budgeten är problemet.

Den 20 augusti sålde AFT 12,5 miljarder euro i obligationer, med efterfrågan som tydligt översteg utbudet (Les Echos Investir). Investerare vill fortfarande låna ut till Frankrike. De kräver bara bättre betalt. ECB, Europeiska centralbanken, har ett obligationsköpsverktyg för att stoppa omotiverad marknadspress, Transmission Protection Instrument. För att det ska användas måste låntagarlandet följa EU:s finanspolitiska regler. Frankrike omfattas sedan juli 2024 av EU:s underskottsförfarande, processen för länder med för stora budgetunderskott, vilket gör ett ingripande svårare att motivera (ECB, European Commission).

Frankrike kan fortfarande sälja statsobligationer. Den svårare prövningen är politisk: Paris måste få igenom flera år av budgetåtstramningar innan presidentvalet 2027 gör finanspolitisk disciplin ännu mindre populär.