Frankrikes skuldpremie når 94 baspunkter

Skillnaden mellan franska och tyska tioåriga statsräntor låg den 10 september på omkring 94 räntepunkter, motsvarande 0,94 procentenheter. Investerare kräver alltså nästan en procentenhet högre årlig avkastning för att låna ut till Frankrike än till Tyskland med samma löptid. Ränteskillnaden är den största sedan euroområdets skuldkris 2012 (Le Monde, DHnet).

Statsräntorna steg i hela euroområdet när marknaden tog in ECB:s räntehöjning och ett Brentoljepris nära 100 dollar per fat. Den tyska tioårsräntan steg med omkring 5,3 räntepunkter, medan den franska ökade med 9,8 räntepunkter, enligt Reutersuppgifter som återges av Boursorama. Den franska räntan steg därmed ungefär 4,5 räntepunkter mer än den tyska. Den gemensamma ränte- och energichocken förklarar alltså inte hela rörelsen.

Varför just Frankrike?

ECB-rådet höjde inlåningsräntan, som styr vad banker får i ränta när de placerar pengar över natten hos centralbanken, till 2,50 % (ECB). ECB kan inte påverka tillgången på olja och gas, men försöker hindra högre energikostnader från att spridas till löner och andra priser. I septemberprognosen beräknades energiinflationen i euroområdet ha stigit från 10,3 % i juli till 14,3 % i augusti (ECB:s prognos).

Högre styrräntor driver upp lånekostnaderna i hela ekonomin. Frankrike fick därutöver betala för sina svaga statsfinanser. EU-kommissionen räknade med ett franskt budgetunderskott på 5,1 % av BNP 2026 och 5,7 % 2027 om inga nya åtgärder vidtas. Statsskulden väntades samtidigt stiga till över 120 % av BNP (EU-kommissionen). Underskottet minskar inte tillräckligt snabbt för att övertyga marknaden, vilket nu syns i statens finansieringskostnad.

Jämförelsen med Italien tydliggör problemet. Den italienska statsskulden är större, omkring 138,6 % av BNP, men budgetunderskottet ligger närmare 2,9 % och minskar (UPB). Sedan slutet av augusti har Frankrike därför fått betala något högre ränta än Italien på tioåriga lån (Euronews Italia). Italiens ränteskillnad mot Tyskland ökade den 10 september med omkring 3 räntepunkter, jämfört med cirka 4,5 för Frankrike (QuiFinanza). Marknadens särskilda riskpåslag träffade därmed främst Frankrike.

Budgetkostnaden byggs upp långsamt

Frankrike planerade att emittera rekordhöga 310 miljarder euro i statsobligationer med medellång och lång löptid under 2026 (Agence France Trésor). Varje högre räntepunkt ökar statens kostnad, men bara för nya lån och obligationer som ersätter förfallande skuld. Den utestående statsskuldens genomsnittliga löptid överstiger åtta år. Merparten av räntebetalningarna är därför fortfarande bunden till äldre lån med lägre räntor (franska senaten). Belastningen är verklig men byggs upp under flera års refinansiering, inte på några veckor.

Efterfrågan på franska statsobligationer finns fortfarande kvar. Vid en auktion den 3 september blev räntan 4,23 %, upp från 3,90 % månaden före, samtidigt som buden motsvarade 2,28 gånger det belopp som såldes (Agence France Trésor). Frankrike fick alltså låna hela det planerade beloppet, men till ett högre pris. Investerarna lämnar inte marknaden; de kräver bättre betalt för risken.

Ingen kris, men en tydlig merkostnad

Under 2011–2012 steg Italiens och Spaniens ränteskillnader mot Tyskland till 500–650 räntepunkter. Investerare befarade då att eurosamarbetet kunde falla sönder, samtidigt som banker fick svårt att finansiera sig (ECB:s årsrapport 2012). Frankrikes 94 räntepunkter ligger på en helt annan nivå. Utvecklingen den 10 september tydde inte på att landet hade svårt att få låna.

Frankrike betalar däremot ett eget och tydligt riskpåslag för statsfinanserna. Obligationsmarknaden fungerar, men skulden kommer gradvis att omsättas till högre räntor. Den avgörande osäkerheten gäller om ett splittrat parlament kan enas om utgiftsminskningar eller skattehöjningar innan de växande räntekostnaderna begränsar handlingsutrymmet ytterligare. En enskild handelsdag kan varken slå fast varför premien steg eller hur länge den blir kvar. Riktningen är ändå tydlig: bland euroområdets regeringar är det Frankrike som marknaden nu kräver tydligare besked av om statsfinanserna.