Frankrikes ränteskillnad närmar sig 90 baspunkter

Räntan på franska statsobligationer med tio års löptid steg den 9 september till 4,31 %, den högsta nivån sedan finanskrisen 2008 (Reuters via Les Echos Investir). Nivån kan ge intryck av en skuldkris, men dit har Frankrike ännu inte nått. Merparten av uppgången beror på att obligationsräntorna har stigit i hela världen. För att bedöma den specifikt franska risken måste man i stället se på skillnaden mot jämförbara länder, framför allt Tyskland.

Frankrikes ränta steg mer än Tysklands, men mindre än rubriken antyder

Obligationsräntorna steg i flera länder under veckan. Även Tyskland, som betraktas som euroområdets säkraste låntagare, fick se sin tioårsränta nå 3,42 % (Reuters via Investing.com). Enbart den 9 september steg den tyska räntan med 6 räntepunkter, alltså hundradelar av en procentenhet, medan den franska ökade med 8,5 (Reuters via Les Echos Investir). Den franska merkostnaden ökade därmed med omkring 2,5 räntepunkter den dagen. Skillnaden finns, men en enskild handelsdag räcker inte för att skilja statsfinansiell risk från normala marknadsrörelser.

Utvecklingen över tid ger en tydligare bild. Ränteskillnaden mellan franska och tyska tioåriga statsobligationer nådde 88,7 räntepunkter, nära 90 och den högsta nivån sedan november 2024 (Idéal Investisseur). Skillnaden har vuxit under flera månader. Den visar vilken extra ersättning investerarna kräver för att bära risken från Frankrikes stora budgetunderskott och politiska osäkerhet.

Jämförelsen med Sydeuropa visar hur Frankrikes ställning har förändrats. När handeln öppnade den 9 september kunde Grekland låna billigare än Frankrike (France 24/AFP). Italiens tioårsränta låg samtidigt på 4,21 %, jämfört med Frankrikes 4,26 % (QuiFinanza). Frankrike betalar alltså numera mer än länder som länge betraktades som betydligt mer riskfyllda låntagare.

Så når de högre räntorna statsbudgeten

En marknadsränta på 4,3 % slår inte omedelbart igenom på hela Frankrikes upplåningsprogram för 2026 på 310 miljarder euro. Vid utgången av juli hade statskassan redan emitterat omkring 71 % av årets obligationer till tidigare och lägre räntor (Agence France Trésor). Befintliga obligationer behåller sin ursprungliga ränta fram till förfallodagen, och den franska statsskuldens genomsnittliga löptid överstiger åtta år (French Senate). Belastningen ökar därför stegvis när gamla lån med låg ränta ersätts av dyrare finansiering.

Omsättningen till högre räntor har dock redan börjat. Vid auktionen den 3 september steg den accepterade räntan på Frankrikes referensobligation, med förfall i november 2036, från 3,90 % i augusti till 4,23 %, enligt Boursorama. Efterfrågan var fortfarande god. Teckningskvoten, alltså värdet på samtliga bud delat med det utbjudna beloppet, uppgick till 2,28. Investerarna bjöd därmed på mer än dubbelt så mycket obligationer som staten ville sälja. Marknaden fungerar alltså ordnat, även om priset på upplåningen har stigit.

EU-kommissionen räknar med att Frankrikes budgetunderskott blir 5,1 % av BNP i år och ökar till 5,7 % 2027 om inga nya åtgärder vidtas. Statsskulden väntas samtidigt överstiga 120 % av BNP (EU-kommissionen, EU-kommissionens underskottsförfarande). Enligt den franska senatens känslighetsanalys skulle varaktigt högre räntor öka ränteutgifterna med omkring 3,2 miljarder euro det första året och 23,5 miljarder euro under fem år (French Senate). Kostnaden minskar utrymmet för framtida skattesänkningar, offentliga utgifter och investeringar.

ECB kan köpa ett medlemslands obligationer genom instrumentet TPI om marknadsoron hindrar bankens styrränta från att få ett likartat genomslag i hela euroområdet (ECB). Marknadsläget den 9 september låg långt från en sådan intervention. Samtliga ekonomer i Reuters enkät räknade dessutom med att ECB dagen därpå skulle höja inlåningsräntan till 2,50 % (Reuters via Devdiscourse). En högre styrränta bidrar till att hålla uppe obligationsräntorna i hela euroområdet.

Nya köpare av franska statsobligationer får en högre nominell avkastning om de behåller dem till förfall. För befintliga innehavare, som köpte obligationerna när räntorna var lägre, sjunker i stället marknadsvärdet. De franska skattebetalarna får bära kostnaden gradvis när billiga lån från 2010-talet refinansieras till dagens räntor och med den särskilda riskpremie som marknaden nu kräver av Frankrike. Upplåningen fungerar fortfarande, men varje refinansiering till dessa villkor minskar regeringens framtida budgetutrymme.