Frankrikes nästa stridsvagn utan tyskt löfte

Frankrike måste planera för nästa stridsvagn utan någon offentlig fransk-tysk plan för produktionen. Berlin har ännu inte sagt vad som återstår av det gemensamma programmet. Den 8 oktober sade chefen för Frankrikes försvarsstab, general Fabien Mandon, inför nationalförsamlingens försvarsutskott att programmets resultat ”ne sont pas bons” (”är inte bra”) och att tyskarna ”har beslutat att lämna projektet” (utfrågningen i nationalförsamlingen, BFMTV). Det går längre än något de två regeringarna har formulerat skriftligt.

Mandon nyanserade också sitt omdöme. Han ville inte kalla arbetet ett fullständigt misslyckande, eftersom de två arméerna under flera år hade enats om principerna för en framtida stridsvagn. Samtidigt medgav han att utfallet var dåliga nyheter för industrin (BFMTV).

Vad de två regeringarna faktiskt har enats om

Programmet kallas MGCS, en förkortning av Main Ground Combat System. Det utformades som mer än en stridsvagn: en nätverksansluten familj av bemannade och obemannade fordon, sensorer och vapen som skulle ersätta Frankrikes Leclerc och Tysklands Leopard 2.

Den bredden spelar roll nu. Tyskland kan avbryta arbetet med ett gemensamt fordon och ändå fortsätta forska om systemen runt det. En talesperson för den tyska regeringen gjorde den poängen den 15 juni. Teknik som inte är knuten till ett enda fordon, sade han, innebär inte att Tyskland lämnar MGCS som helhet (tyska regeringen).

Vid de båda ländernas gemensamma försvarsråd den 17 juli åtog sig regeringarna endast att forska om ”samverkande strid” fram till en konceptdemonstration. De förnyade inte något löfte om att bygga ett gemensamt chassi (Élysée). Tysk försvarspress tolkade tystnaden som slutet för den gemensamma stridsvagnen (Behörden Spiegel).

Den tolkningen är rimlig, men inte bekräftad. I julitexten ströks löftet om en gemensam stridsvagn utan att programmet förklarades avslutat. Mandons uttalande antyder något mer: att Tyskland också har lämnat den återstående forskningen. Inget tyskt svar på hans uppgifter har publicerats. Inget uppsägningsbesked, ändrat avtal eller inställt kontrakt har kommit fram. Tills Berlin säger något annat vilar bilden av ett bredare tyskt utträde på den franske generalens uppgifter.

Varför samarbetet sprack

I maj sade general Pierre Schill, chef för den franska armén, till senatorer att länderna var oense om hur många fordon de behövde och när de behövde dem (franska senaten). De var också oense om vilken tillverkare som skulle bygga dem.

Den industriella konflikten hade en konkret grund. När den tyska vapentillverkaren Rheinmetall anslöt sig till den redan känsliga balansen mellan ländernas försvarsindustrier bidrog bolaget med en 130 mm-kanon som konkurrerade med Frankrikes 140 mm-kanon ASCALON (Ifri). Två konkurrerande huvudkanoner innebar två olika visioner för samma stridsvagn.

Berlin hade också mindre skäl att kompromissa. Den moderniserade Leopard 2A8 introducerades i april 2026 (tyska försvarsministeriet). Den ger den tyska armén ett alternativ som Paris saknar.

Frankrikes tidsfrist

Mandon angav tidsplanen inför utskottet. Frankrike börjar successivt ta sina Leclerc-stridsvagnar ur bruk 2038, och utredningar om en ersättare måste inledas 2027 (utfrågningen i nationalförsamlingen). Schill har sagt att armén behöver omkring 200 stridsvagnar eller motsvarande tunga fordon. Om internationella planer försenas har han också sagt att Frankrike ska kunna ta fram en egen lösning för perioden 2035–2040 (franska senaten).

Det som regeringarna har offentliggjort innehåller ett åtagande om forskning, men inget löfte om en gemensam stridsvagn. Inget undertecknat avtal förpliktar dem att bygga ett fordon tillsammans innan Leclerc börjar tas ur bruk. Berlin behöver offentligt klargöra vilka delar av MGCS som fortfarande får tysk finansiering. Paris kan inte vänta på beskedet. Utredningarna om en ersättare ska börja 2027 (utfrågningen i nationalförsamlingen), och Tyskland har redan en moderniserad stridsvagn i tjänst.