Frysta EU-pengar pressar Ungerns budget

Ungerns budgetunderskott väntas i år nå 7,5 procent av BNP, enligt Portfolio, som hänvisar till finansdepartementets egen bedömning. Utan korrigerande åtgärder hade underskottet blivit 8,3 procent. Båda nivåerna ligger långt över EU:s gräns på 3 procent, den regel som ska hålla medlemsländernas offentliga finanser inom stabilitets- och tillväxtpaktens ram.

Förklaringen är inte en akut kris, utan en utdragen konflikt mellan Budapest och Bryssel. Ungern har räknat med EU-medel från återhämtningsfonden, men miljardbelopp hålls fortsatt inne eftersom regeringen inte har uppfyllt EU:s villkor om rättsstat, korruptionsbekämpning och offentlig upphandling. Staten fortsätter samtidigt att betala för projekt som var tänkta att finansieras av EU och täcker mellanskillnaden genom egen upplåning.

När uteblivna ersättningar blir statsskuld

EU:s återhämtningsfond, Recovery and Resilience Facility, skapades efter pandemin och bygger på modellen att medlemsländerna först betalar själva och sedan får ersättning från EU-kommissionen när överenskomna reformer har genomförts och kontrollerats (Europeiska kommissionen, förordning 2021/241).

För Ungern är den återbetalningen blockerad. Kommissionen har ställt 27 villkor som rör domstolarnas oberoende, korruptionsbekämpning och reformer av offentlig upphandling innan några RRF-utbetalningar kan göras (kommissionen). Separat har rådet fryst 6,3 miljarder euro, motsvarande 55 procent av åtagandena i tre sammanhållningsprogram, med stöd av EU:s villkorsmekanism för att skydda budgeten (rådet).

Effekten syns tydligt i statsfinanserna. Enligt Portfolio, som hänvisar till finansdepartementets siffror, förklarar den uteblivna tillgången till RRF-medel omkring 1,1 procentenheter av BNP av underskottet. Med andra ord beror ungefär en sjundedel av hela underskottet på att Budapest har räknat med ersättning för utgifter som Bryssel hittills vägrat betala. Om pengarna till slut betalas ut väntar sig departementet att saldot förbättras med omkring 0,5 procentenheter (Portfolio). Telex/G7 formulerade saken rakare: utan EU-medel hade underskottet överstigit 8 procent.

När ett land fortsätter att betala ut pengar innan EU har ersatt kostnaden måste någon finansiera glappet. I Ungerns fall sker det genom att statskassan emitterar mer skuld, använder reserver eller låter statliga bolag och andra offentliga enheter bära finansieringen. En konflikt om rättsstatliga reformer har därmed blivit en konkret upplåningskostnad.

Vem betalar för konflikten

Byggbolag, kommuner och projektentreprenörer fortsätter att få betalt. Regeringen slipper också den synliga politiska kostnaden av att EU-märkta projekt stannar på marken. På kort sikt är det dessa aktörer som gynnas.

Kostnaden hamnar hos ungerska skattebetalare. Mer statlig upplåning betyder högre ränteutgifter, vilket tränger undan annat utrymme i budgeten. MNB, Ungerns centralbank, kopplar statens upplåningskostnad till räntenivån i ekonomin i stort (MNB). När staten måste betala mer för att sälja sina obligationer påverkas även bankernas prissättning av lån till företag och hushåll.

Forinten förstärker trycket. Om investerare ser de blockerade EU-medlen som en varaktig politisk risk snarare än ett tidsproblem kräver de högre ränta för att låna ut till Ungern, eller minskar sin exponering mot forinttillgångar. ECB beskriver växelkurser som beroende både av ränteskillnader mellan länder och av investerarnas förtroende (ECB). En svagare forint höjer importkostnaderna och kan därmed slå igenom i priserna för ungerska hushåll.

Polen visar vad fördröjningen kostar

Polen är den närmaste jämförelsen. Warszawas återhämtningsplan försenades med omkring två år under landets egen rättsstatstvist med Bryssel. I juni 2026 hade Polen fått 34,15 miljarder euro, cirka 62 procent av sin tilldelning, efter att de politiska relationerna förbättrats (Bankier, Strefa Inwestorów). Den polska erfarenheten visar att en försening kostar även om pengarna senare kommer, eftersom staten måste låna under tiden och betala ränta på bryggfinansieringen.

Rumänien visar marknadssidan av problemet. Landets centralbank har varnat för att riskerna för den finansiella stabiliteten fortfarande är förhöjda, samtidigt som Rumänien har ett av EU:s största underskott (Digi24). Obligationsinvesterare kräver redan högre avkastning för att låna ut till Bukarest än till flera andra större central- och östeuropeiska regeringar (Bursa). Ungern riskerar att hamna i samma kategori: ett land där finanspolitisk trovärdighet blir en löpande fråga, inte ett tillfälligt bekymmer.

Ungerns underskott sprider sig inte automatiskt till grannländerna. Men investerare jämför budgetdisciplin regionalt. Ett land som lånar för att täcka ett hål som skulle kunna minska genom uppfyllda rättsliga villkor bedöms annorlunda än ett land som lånar för investeringar. Budapest står därför inför ett tydligt val: uppfylla villkoren för EU-pengarna eller fortsätta betala för att slippa göra det.