Tyskland lånar €110 miljarder till försvaret

Friedrich Merz regering har godkänt ett budgetutkast för 2027 med omkring 203,6 miljarder euro i ny upplåning. Av detta avsätts 109,7 miljarder euro till militären (SPIEGEL, RTE). Därmed skulle Tyskland bli eurozonens största låntagare under ett enskilt år. För övriga Europa är själva lånevolymen ändå inte den viktigaste punkten. Det avgörande är att Berlin har ändrat sina egna finanspolitiska regler för att möjliggöra upplåningen, medan flera partnerländer saknar samma manöverutrymme.

Så lånar Tyskland utanför sina egna regler

De totala utgifterna uppgår till 555,4 miljarder euro. Den ordinarie federala budgeten kräver 118,7 miljarder euro i ny upplåning för att täcka skillnaden mellan skatteintäkter och planerade utgifter. Vid sidan av den ligger två separata lånekanaler: omkring 54,9 miljarder euro från en infrastrukturfond och 30 miljarder euro från den försvarsfond som skapades 2022 (DW).

Dessa särskilda fonder är den centrala konstruktionen. De gör det möjligt för regeringen att visa ett mindre underskott i den ordinarie budgeten, samtidigt som staten lånar tungt genom konton som ligger bredvid den. Tysklands konstitutionella skuldbroms, regeln som begränsar hur mycket den federala staten får låna i strukturella termer varje år, har ändrats så att försvarsutgifter över 1 procent av BNP undantas. Den ändringen gav Merz utrymme att sikta på försvarsutgifter motsvarande 3,5 procent av BNP till 2029 (Bundesregierung).

Kostnaden växer snabbt. Enligt budgetprognoser som återges av Upday väntas räntebetalningarna på den federala skulden nästan fördubblas, från 41,9 miljarder euro 2027 till omkring 80,7 miljarder euro 2030. Tysklands stabilitetsråd, som övervakar upplåningen på federal nivå och i delstaterna, har varnat för att utvecklingen riskerar att bryta mot EU:s skuldregler (Handelsblatt).

Upplåning hemma, åtstramning i EU

Samtidigt driver Berlin på för att minska nästa EU-budget med omkring 400 miljarder euro, enligt ett läckt positionspapper som Marketscreener har rapporterat om. Den gemensamma budgeten finansierar bland annat sammanhållningspolitik, jordbruksstöd och klimatprogram i fattigare medlemsländer. Tyskland har alltså ändrat sin egen finanspolitiska grundregel för att kunna lägga mer på försvar, samtidigt som landet vill att EU-partner ska acceptera mindre från den gemensamma kassan.

Obalansen blir tydligast i Frankrike. Paris har åtagit sig 436 miljarder euro i militära utgifter fram till 2030, men den franska statsskulden ligger redan på omkring 117,5 procent av BNP. På längre sikt väntas räntekostnaderna närma sig 5 procent av BNP (Le Figaro, Le Monde). Tyskland skapade budgetutrymme genom att ändra en konstitutionell bestämmelse. Frankrike har ingen motsvarande lösning och måste refinansiera sig år för år under betydligt snävare villkor.

Obligationsmarknaden visar det bredare trycket. Den tyska tioåriga statsobligationsräntan låg den 6 juli kring 2,94 procent. Den italienska motsvarigheten låg på 3,71 procent, en spread, alltså skillnaden i lånekostnad mellan länderna, på 77 punkter (Borsa Corriere, Teleborsa). Att spreaden har minskat kan se positivt ut för Rom. I praktiken beror minskningen på att Tysklands egna lånekostnader har stigit, inte på att Italien lånar billigare. BNP Paribas har påpekat att strukturellt högre räntor lyfter skuldbördan i alla avancerade ekonomier (BNP Paribas).

Vad pengarna faktiskt köper

Natos generalsekreterare Mark Rutte har pressat Berlin att omsätta högre anslag i stridsdugliga förband och fungerande produktionslinjer, inte bara i budgetposter (NATO). Det är prövningen. Tyskland har den finansiella kapaciteten att bära en stor del av Europas upprustning. Landet behöver nu visa sina allierade att rekordupplåningen leder till brigader som kan sättas in, luftvärn som fungerar och ammunitionslager som fylls på, inte bara till högre styckkostnader och mer importerad materiel. Om Frankrike och mindre medlemsländer kan hålla jämna steg utan mer gemensam EU-finansiering är den fråga som budgeten lämnar öppen.