Inställda F126-fregatter ger krav på 4,7 miljarder

Tyskland avbröt fregattprogrammet F126 i juni, men beslutet löste inte frågan om slutnotan. Nederländska Damen, som hade kontraktet, säger nu att Berlin är skyldigt varvet omkring 4,7 miljarder euro för att ha lämnat projektet (Reuters via n-tv, NOS). Damen har bekräftat att bolaget skickat kravet, men inte att summan stämmer. Beloppet kommer från ett brev från varvets advokat, inte från en domstol.

När en beställare avbryter en stor order mitt under arbetet måste någon betala för stålet som redan kapats och utrustningen som levererats. Avtalet avgör vem som står för kostnaden, och det beror på vilken part som brutit mot det. Damens advokat Peter Gauweiler hävdar att Berlin avbröt projektet utan rättslig grund. Enligt den tolkningen måste staten betala för redan utfört arbete och täcka kostnader som varvet har gentemot andra (NOS).

Gauweiler pekar också på att Tyskland 2024 använde en option för att beställa ytterligare två fartyg, trots att förseningarna redan var kända (Handelsblatt). Han menar att det gör staten delvis ansvarig för att tidsplanen sprack. Tilläggsbeställningen kan försvaga Berlins sak, men den visar inte vem som orsakade förseningarna.

Berlin beskriver förloppet på motsatt sätt. När försvarsministeriet avbröt programmet den 24 juni uppgav det att Damen hade signalerat att varvet inte längre kunde hålla den avtalade tidsplanen eller de ekonomiska villkoren. Ministeriet tillade att det inte längre var realistiskt att få fram det första fartyget till mitten av 2028 (German defence ministry). Försvarsminister Boris Pistorius säger att Damens pris för att fortsätta var att få skydd mot alla skadeståndskrav, vilket han avvisade (Reuters via n-tv). Han avvisar Damens anklagelse och säger att Tyskland i stället kan komma att kräva omkring 2,3 miljarder euro av varvet (Die Zeit).

Utgifter är inte detsamma som förlust

Tre olika belopp cirkulerar, och de svarar på olika frågor. Det första är vad Tyskland har betalat hittills. Pistorius anger summan till omkring 2,3 miljarder euro (Correctiv). För pengarna har staten fått skrovsektioner, motorer, växlar och radarutrustning. En del kan återanvändas, säljas eller räknas in i en uppgörelse. Hela summan är därför inte nödvändigtvis förlorad.

Det andra beloppet gäller vad det skulle ha kostat att färdigställa fartygen. Det förklarar varför Berlin drog sig ur. Enligt försvarsministeriet hade man diskuterat omkring 15,2 miljarder euro för att bygga fartygen vid det tyska varvet NVL (German defence ministry). Den summan täckte bara själva bygget. Med tidigare arbete och stödkontrakt inräknade skulle Tyskland, enligt ministeriet, ha fått stå för mer än 18 miljarder euro totalt (German defence ministry). Inget av beloppen mäter en förlust. Båda beskriver en framtida kostnad som Tyskland valde att inte ta på sig.

Det tredje beloppet gäller de motstridiga rättsliga kraven. Damens krav och Tysklands möjliga motkrav är utgångspunkter i en tvist. Skillnaden mellan dem är en summa som ingen har godkänt.

Vem får bära kostnaderna?

Berlin har redan beställt ersättningsfartyg. Den 8 juli godkände förbundsdagsutskottet för budgetfrågor köpet av fyra mindre MEKO A-200-fregatter från ThyssenKrupp Marine Systems (TKMS) för omkring 6,3 miljarder euro (Die Zeit). TKMS får därmed ett säkrat uppdrag. Eftersom de nya fartygen är mindre visar priset inte om avvecklingen av F126 sparade pengar.

Arbetet går inte automatiskt vidare till de varv som byggde delar till F126. Peene-Werft i Wolgast, som tillverkade aktersektioner, hade nästan 500 anställda och säkrad sysselsättning bara till sommaren 2027, enligt NDR.

Avbrottet drabbade också franska Thales, som levererade radar, sensorer och stridssystem. Bolaget bokförde en engångskostnad på omkring 450 miljoner euro (Thales). En sådan kostnad sänker den redovisade vinsten, men är en engångspost. Thales uppger att merparten inte innebär att pengar lämnar bolaget direkt.

Tyskland har åtagit sig att köpa ersättningsfartyg, samtidigt som kostnaden för att avbryta F126 fortfarande är omtvistad. Varken Damens krav eller Berlins möjliga motkrav visar den slutliga förlusten. Den beror på vad den redan inköpta utrustningen visar sig vara värd och på villkoren i en framtida uppgörelse eller dom. Om Berlin förlorar avtalsstriden får tyska skattebetalare betala för de övergivna fregatterna utöver de fyra nya.