Tyskland sänker tillväxtprognosen till 0,5 procent

Det tyska ekonomiska expertrådet, Sachverständigenrat, har sänkt sin tillväxtprognos för 2026 från 0,9 procent till 0,5 procent, en nedrevidering med 44 procent på sex månader. Efter BNP-fall både 2023 och 2024 går Europas största ekonomi in i sitt fjärde år av i praktiken stagnation. Rådets ordförande Monika Schnitzer säger att ekonomin växer alls bara tack vare statliga utgifter för försvar och infrastruktur. Räknas den offentliga efterfrågan bort krymper Tyskland.

Illusionen om 500 miljarder euro

I mars 2025 skapade Berlin en särskild fond på 500 miljarder euro för infrastruktur- och klimatinvesteringar, fördelad på federala projekt, 300 miljarder euro, delstatsregeringar, 100 miljarder euro, och en klimat- och omställningsfond, 100 miljarder euro. Upplåningen ligger utanför den tyska skuldbromsen, den grundlagsfästa gränsen för hur mycket staten får låna varje år.

Men enligt ifo-institutet, ett av Tysklands ledande ekonomiska forskningsinstitut, ledde 95 procent av den nya skulden i fonden 2025 inte till ytterligare investeringar. Regeringen flyttade i stället befintliga utgiftsposter från den ordinarie budgeten till specialfonden. Av 24,3 miljarder euro som fanns tillgängliga ökade de faktiska investeringarna med bara 1,3 miljarder euro. ifo-chefen Clemens Fuest beskriver det som att budgethål täpps till med lånade pengar.

Även nya pengar som verkligen tillförs möter flaskhalsar. EU-kommissionen pekar på brist på arbetskraft, planeringskapacitet och snabba tillståndsprocesser. Pengarna finns på papperet, men når inte realekonomin tillräckligt snabbt för att lyfta tillväxten.

Energichock mot en svagare grund

Den direkta orsaken till nedrevideringen är Irankonflikten och den nästan totala störningen av sjöfarten genom Hormuzsundet, som har pressat upp olje- och gaspriserna. Expertrådet räknar nu med att inflationen når 3,0 procent 2026, upp från 2,1 procent i novemberprognosen.

Energichocken träffar en ekonomi som redan har försvagats av tre strukturella förändringar: bortfallet av billig rysk gas efter 2022, svagare kinesisk efterfrågan på tyska maskiner och bilar samt elbilsomställningen i fordonsindustrin. Den tyska exportmodellen byggde på billig energi och stark industriell efterfrågan utifrån. Båda villkoren har försämrats.

Den demografiska väggen

Expertrådets skarpaste varning gäller socialförsäkringarna. Tysklands samlade lönebaserade avgifter till pension, sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring och omsorg, delade mellan arbetsgivare och arbetstagare, uppgår redan till 42,3 procent av bruttolönen. Utan reformer stiger nivån till 45,4 procent 2030 och 49,7 procent 2040.

Den största drivkraften är sjukförsäkringen, där utgifterna har ökat med 64 procent sedan 2005 medan intäkterna bara har ökat med 31 procent. När de stora efterkrigskullarna går i pension väntas pensionsavgiften stiga från 18,6 procent till 21,8 procent 2040. Rådet bedömer att den ökade bördan skulle minska BNP med 0,5–0,9 procent till 2035.

Rådsledamoten Veronika Grimm formulerar problemet rakt: "Välfärdsstatens omfattning måste passa landets tillväxt. Man kan inte fortsätta höja de sociala utgifterna när ekonomin inte växer."

Varför Europa bör bry sig

Tyskland står för ungefär 29 procent av eurozonens BNP. När landet stagnerar förs det vidare genom leveranskedjor och svagare importefterfrågan i hela EU. ECB, Europeiska centralbanken som sätter styrräntan för de 20 euroländerna, står nu inför en kollision: direktionsledamoten Isabel Schnabel driver på för en räntehöjning den 11 juni för att hålla tillbaka energidriven inflation, medan den tyska ekonomin behöver motsatsen. Som Bruegel konstaterar kan ECB inte samtidigt föra optimal penningpolitik för ett stagnerande Tyskland och mer motståndskraftiga sydeuropeiska ekonomier som Spanien.

Tysklands budgetunderskott väntas öka från 2,7 procent av BNP 2025 till 4,3 procent 2027, vilket bryter mot EU:s treprocentsgräns. Landet som länge förmanade Sydeuropa om upplåning har nu ett växande underskott och begränsad tillväxt att visa upp.

Risken framåt är en självförstärkande kedja: svag tillväxt driver upp underskottet, stigande sociala kostnader tränger undan annat i budgeten och den finanspolitiska stimulans som skulle bryta mönstret fastnar i bokföring och kapacitetsbrist. För Berlin blir testet om lånade pengar hinner bli produktiva investeringar innan den demografiska notan förfaller.