Googles Finlandsinvestering tillför nästan ingen el

Vem betalar för den el som Googles finländska datacenter kommer att förbruka? Bolaget ska investera minst 13 miljarder euro i Finland under 2027–2028 och bygga ut sin datorkapacitet på fyra platser (Google, Yle). Samtidigt har Google tecknat ett 22-årigt avtal om att köpa upp till hälften av produktionen från kärnkraftverket i Lovisa (Fortum). Avtalet är bindande. Däremot saknas fortfarande besked om hur mycket el datacentren ska använda och om det byggs tillräckligt med ny elproduktion för att möta efterfrågan.

Vad är bindande och vad är det inte?

Den 9 september presenterades tre besked med olika grad av förpliktelse. Elköpsavtalet med Fortum, ett långsiktigt kontrakt som säkrar leveranser och prisvillkor, är undertecknat och kommersiellt bindande. Leveranserna börjar 2028, trappas upp till hälften av Lovisas kapacitet 2030 och fortsätter till 2049. Fortum var skyldigt att informera marknaden och uppgav att avtalet vid full volym höjer avkastningen på det kapital som är bundet i verksamheten med omkring 1,4 procentenheter (Fortum).

De 13 miljarderna euro är däremot ett investeringsbesked från bolaget. Det finns ingen offentlig fördelning mellan anläggningarna eller tidsplan för inköpen. En betydande del av beloppet avser dessutom datorutrustning, men det framgår inte hur stor del som ska köpas i Finland (Aamulehti). Ett separat samförståndsavtal gäller en möjlig ny reaktor i Lovisa och ytterligare förnybar elproduktion. Det förbinder inte något av bolagen att bygga (Google).

Nästan all elproduktion fanns redan

Nästan hela kärnkraftsproduktionen i avtalet kommer från befintliga reaktorer. Finland gav 2023 Lovisaverket tillstånd att drivas till 2050, och Fortum hade redan planerat en turbinuppgradering innan Google kom in i bilden (Fortum 2023 licence). Endast 10 MW ny produktionskapacitet kopplas till det nya samarbetet (Fortum). Google har även avtal om 629 MW finländsk landbaserad vindkraft och har aviserat ett batteri på 94 MW (Google). Vindkraftens effekt i megawatt anger dock maximal produktion under gynnsamma förhållanden, inte hur mycket energi som levereras under ett år. Batteriets effekt visar på motsvarande sätt hur snabbt det kan laddas ur. Utan uppgift om varaktigheten går den faktiska lagringskapaciteten inte att bedöma.

Den relevanta jämförelsen är därför hur mycket el Googles datacenter förbrukar under ett år och hur mycket el verkligt nya anläggningar producerar under samma tid. Google har inte redovisat den väntade förbrukningen. Fingrid, som ansvarar för Finlands stamnät, har hänvisat till 2 GW, men siffran avser tillgänglig nätkapacitet för samtliga datacenterprojekt i regionen och inte enbart Googles behov (Fingrid).

Den nordiska priskanalen

Om den finländska efterfrågan ökar snabbare än elproduktionen kan kostnaden spridas till grannländerna. I januari visade norra Sverige hur det fungerar. Överföringsförbindelsen Aurora Line togs i drift i slutet av 2025 och ökade kapaciteten över gränsen med mer än 40 % (Svenska kraftnät). När kallt och vindstilla väder sammanföll med hög finländsk import steg vinterns genomsnittspriser i de nordsvenska elområdena till 61 euro/MWh, från 16–17 euro föregående vinter (Svenska kraftnät). Vädret förklarade en stor del av uppgången, och ledningen kan föra billig el till Finland när förhållandena är de omvända. Händelsen visar ändå mekanismen: när Finland förbrukar mer el än landet producerar förs prispressen vidare till den nordiska elmarknaden.

Hur mycket av Googles investering stannar i Finland?

En studie som Google beställt uppskattar att satsningen under 2027–2028 i genomsnitt bidrar med 3,6 miljarder euro per år till BNP och ”stöder” fler än 37 000 arbetstillfällen (Google). Beräkningarna behöver granskas närmare. Importerade servrar räknas som en del av investeringen i Finland, men pengarna går tillbaka till utländska tillverkare. Finländska löner, byggföretagens marginaler och lokalt köpta tjänster stannar däremot i landet. Studien skiljer inte mellan dessa flöden. Den förklarar inte heller om ”stödda arbetstillfällen” avser personer sysselsatta under ett enskilt år, sammanlagda årsarbetskrafter eller nettotillskott efter att arbetskraft har flyttats från andra projekt.

Irland visar hur stor belastningen kan bli. Där stod datacenter 2025 för 23 % av all uppmätt elanvändning (CSO). Den irländska tillsynsmyndigheten kräver nu att nya datacenter tillhandahåller planerbar elproduktion som motsvarar deras högsta effektuttag. Därutöver ska ny, osubventionerad förnybar produktion täcka 80 % av förbrukningen (CRU). Spaniens förslag till regler kräver att förbrukningen matchas timme för timme med nya anläggningar för förnybar el (MITECO). Finland har inte infört motsvarande krav.

Elköpsavtalet ger Fortum förutsägbara intäkter under lång tid från ett kraftverk som producerar en betydande del av Finlands el. Google får samtidigt ett bindande underlag för att redovisa fossilfri energiförsörjning. Finland har ännu inte visat att ny produktion ska motsvara datacentrens förbrukning eller att Google, snarare än elnätsanvändarna, ska bära de nätkostnader som följer.