Grekland skriver om kabelns avkastning

Greklands energi- och vattenmyndighet RAAEY har öppnat ett samråd om hur stora intäkter Great Sea Interconnector ska få ta ut via elnätsavgifter. Det låter som en teknisk justering. I praktiken handlar det om vem som ska bära risken i den planerade elkabeln mellan Cypern och Grekland. Genom att sänka den antagna skuldsättningen i projektets finansiering vill operatören göra kabeln lättare att lånefinansiera. Motprestationen är att en modell som banker gillar bättre också kan ge högre kostnader för elkunderna, särskilt om projektet försenas eller om omstridda utgifter senare godkänns.

Vad skuldsättningen ändrar och varför det syns på elräkningen

Samrådet, som RAAEY öppnade den 21 augusti, gäller intäktsmodellen för den grekiska delen av kabeln (iEnergeia). Svar ska lämnas senast den 11 september. Själva kabeln är en 1 208 kilometer lång undervattensförbindelse på 1 000 MW som skulle bryta Cyperns ställning som EU:s sista medlemsland utan fysisk elförbindelse med övriga unionen (European Commission).

Kärnfrågan är skuldsättningsgraden, alltså hur stor del av ett projekt som i regleringen antas finansieras med lån. Tillsynsmyndigheter använder den för att räkna fram den vägda kapitalkostnaden, WACC, som i sin tur sätter taket för hur stora årliga intäkter operatören får ta ut genom nätavgifter på elräkningen.

ADMIE, den grekiska stamnätsoperatören, vill att skuldsättningen sätts till 50–60 procent under byggtiden och 40–50 procent under åren därefter, när tillgångens kostnad gradvis skrivs av. Den nuvarande formeln uppges ha byggt på 60–80 procent, betydligt högre än de 45–60 procent som används för ADMIE:s ordinarie elnätsverksamhet (Sigmalive). Lägre antagen skuld innebär högre antagen andel eget kapital. Eget kapital är dyrare än lån, eftersom investerarna tar större risk. När den antagna andelen eget kapital höjs stiger därför den tillåtna avkastningen, och därmed också de intäkter projektet får ta ut varje år.

Det är just denna framtida intäktsström som långivare granskar innan de skriver under låneavtal. För ADMIE och den nya majoritetsägaren Meridiam, som i augusti köpte 66 procent av projektet, för en mer bankvänlig modell finansieringsbeslutet närmare (Politis, iEnergeia). För grekiska och cypriotiska elkunder betyder det att den del av kostnaden som återstår efter EU-stödet på omkring 657 miljoner euro ska tas in via nätavgifter (CINEA).

Cypern bestrider notan

Grekland kan justera sin egen modell. Men kabelns ekonomi avgörs av om båda sidor accepterar kostnadsbasen. Enligt den nuvarande fördelningen ska Cypern bära 63 procent av de återstående kostnaderna för sträckan Grekland–Cypern, trots att landet har en mycket mindre kundbas (Cyprus Mail).

Skillnaden mellan vad ADMIE kräver och vad Cypern godtar är stor. Den cypriotiska tillsynsmyndigheten CERA uppges hittills bara ha erkänt omkring 82 miljoner euro av de cirka 251 miljoner euro som ADMIE säger sig ha lagt ut, motsvarande ungefär 32 procent (Proto Thema). Cyperns regering har hållit inne den första av fem utlovade årliga förskottsbetalningar på 25 miljoner euro. Regeringen säger att den betalar först när en NAVTEX, ett maritimt meddelande som tillåter havsbottenundersökningar, har utfärdats och det fysiska arbetet återupptas (Philenews). Något sådant meddelande har inte bekräftats offentligt (Cyprus Mail).

Vem vinner, vem står för risken

Om kabeln byggs i tid är Cypern den största vinnaren. En förbindelse med ett större elsystem ger bättre försörjningstrygghet och tillgång till billigare el. ADMIE och Meridiam får en reglerad tillgång med lång livslängd. Grekland stärker sin roll som elnätsbro mellan östra Medelhavet och EU:s inre energimarknad.

Om förseningarna växer och godkända kostnader stiger blir elkunderna den yttersta bufferten. CERA:s tidigare ordförande Andreas Poullikkas har argumenterat för att bidrag och marknadsintäkter ska dras av innan någon talar om höjda elräkningar (Cyprus Mail). Redovisningsmässigt är det rimligt. Men Europeiska revisionsrätten har varnat för att gränsöverskridande elprojekt ofta försenas, vilket skjuter intäkter framåt, höjer finansieringskostnaderna och på nytt väcker frågan om vem som ska betala (European Court of Auditors).

Grekland kan förbättra kalkylen för bankerna. Det kan inte finansiera bort Cyperns vägran att acceptera kostnadsbasen. Så länge de båda tillsynsmyndigheterna inte är överens om vad som har lagts ut och vad som får tas ut är kabeln mer finansierbar på papperet än i kassaflödet.