Grekland säkrar LNG-undantag i EU-sanktioner

EU:s 21:a sanktionspaket mot Ryssland antogs den 23 juli. Men först sedan Grekland fått igenom sitt krav.

Aten blockerade hela paketet tills grekiskanknutna rederier undantogs från förbudet mot att frakta rysk flytande naturgas, LNG, till köpare utanför EU, så länge avtalen ingicks före Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina (Euronews, rådets pressmeddelande). Under tiden låg resten av paketet stilla: svartlistning av skuggflottans fartyg, alltså äldre eller svårspårade tankfartyg som används för att kringgå västliga sanktioner mot rysk olja, nya bankrestriktioner, kryptoregler och en låsning av pristaket på olja. Inget gick vidare förrän Aten fått sitt undantag.

Som To Brief tidigare rapporterat, när Grekland först stoppade omröstningen, handlar konflikten om något större än en enskild LNG-regel: om EU:s sanktionsmodell håller när den möter de branscher som behövs för att sanktionerna ska fungera.

Företagen inuti vapnet

EU:s energisanktioner mot Ryssland fungerar framför allt genom tjänster, inte genom rena embargon. Bryssel försöker inte lyfta bort rysk olja och gas från världsmarknaden. I stället begränsas de västliga företag som gör exporten möjlig: rederier, försäkringsbolag, hamnoperatörer och mäklare (Europeiska kommissionen). Om tillgången till de tjänsterna stryps blir rysk energi svårare och dyrare att sälja.

Det strukturella problemet är att samma företag finns i medlemsländer vars regeringar måste godkänna varje sanktionsbeslut enhälligt. Ett land vars bolag tillhandahåller den tjänst som ska begränsas kan därför bromsa hela paketet.

Grekland har EU:s största handelsflotta (Al Jazeera). Aten hävdade att ett förbud mot att grekiska operatörer fraktar rysk LNG till tredjeländer bara skulle flytta affärerna till konkurrenter utanför EU, utan att minska Moskvas intäkter. De ekonomiska intressena är betydande. EUobserver, med hänvisning till en analys från Centre for Research on Energy and Clean Air, rapporterade att grekiskkontrollerade fartyg har fraktat ryska fossila bränslen till ett värde av omkring 248 miljarder euro sedan den fullskaliga invasionen inleddes (EUobserver). Enligt UPI, som hänvisar till forskningsgruppen Urgewald, stod Dynagas, rederigruppen med koppling till den grekiske miljardären George Prokopiou, för omkring 35 % av den Novatek-kopplade ryska LNG-aktiviteten i början av 2026 (UPI).

Aten gjorde därmed ett verkligt problem om ojämnt fördelade kostnader till ett undantag som bevarar just den svaga punkt EU hade identifierat och försökt stänga.

Skillnaden mellan huvudstäderna

Litauens utrikesminister Kęstutis Budrys sade att sanktionsbesluten i allt högre grad formas av medlemsländernas ekonomiska intressen, vilket försvagar det gemensamma trycket mot Moskva (LRT). Nederländska företrädare beskrev däremot utfallet som ett steg framåt och betonade svartlistningen av skuggflottans fartyg och de nya verktygen mot kringgående, trots det grekiska undantaget (Rijksoverheid, NRC).

Danmark är den relevanta jämförelsen. Köpenhamn har en av Europas största handelsflottor men begärde inget motsvarande undantag. En stor flotta leder alltså inte automatiskt till ett vetohot. Den grekiska linjen var ett politiskt val, inte en mekanisk följd av marknadsandelar.

Mindre paket, samma grundproblem

Paketet innehåller fortfarande konkreta åtgärder: 41 nya fartyg i skuggflottan svartlistas, kriterierna utvidgas till fartyg som betjänar redan sanktionerade fartyg, och nya restriktioner införs mot banker och kryptoverksamhet (Finlands regering, Global Sanctions). Financial Times har rapporterat att EU-tjänstemän nu undersöker mindre och mer riktade sanktionsrundor, så att en regerings invändning inte kan hålla orelaterade åtgärder som gisslan (FT).

Övergång till majoritetsbeslut ligger inte på bordet. Sanktioner hör till EU:s utrikespolitik, där enhällighet gäller, och en ändring av den regeln skulle i sig kräva enhällighet (IAI). Mindre paket kan begränsa hur mycket en invändning fördröjer. De tar inte bort vetot.

Grekland visade att ett medlemsland kan använda enhällighetskravet för att skydda en nationell bransch, även när det försvagar en tryckpunkt som EU byggt upp mot Ryssland. Aten har en saklig poäng i att affärerna annars kan flytta utanför unionen. Men den praktiska frågan kvarstår: om grekiska företag fortsätter att frakta LNG under avtal från tiden före kriget, vem granskar avtalen, följer volymerna och kontrollerar att förlängningar inte i tysthet vidgar undantaget? De som utformar det 22:a sanktionspaketet behöver kunna svara på det.