Guterres prövar Turkiets Cypernpris

FN:s generalsekreterare António Guterres kommer till Cypern den 27 juli för möten med öns grekcypriotiska och turkcypriotiska ledare. Det är den mest samlade diplomatiska insatsen på flera år för att få i gång samtal om en konflikt som nu har pågått i 53 år (UN, DW). Besöket följer på flera veckors skytteldiplomati av FN-sändebudet María Ángela Holguín och ett förnyat engagemang från EU-kommissionen. Om det leder till ett verkligt förhandlingsformat avgörs av två saker: att Turkiets förhandskrav hålls utanför startpunkten och att Bryssel kan visa hur ett FN-avtal faktiskt ska bli fungerande EU-rätt.

Turkiets inträdespris

Processen stöter på ett hårt hinder redan innan den har börjat. Ankara vägrar formella förhandlingar om inte den turkcypriotiska sidan först erkänns som en likvärdig suverän enhet, det Turkiet kallar "suverän jämlikhet" (Politis, Hürriyet Daily News). I praktiken vill Turkiet att den norra delen behandlas som en egen stat innan parterna ens sätter sig vid bordet. Det skulle flytta hela förhandlingsgrunden bort från FN:s linje sedan länge: ett enat federalt Cypern, där två delstater delar makten. Grekiska och cypriotiska företrädare beskriver den skillnaden som en röd linje (Euronews France).

Guterres uppgift blir att se om han kan runda det kravet och i stället nå fram till ett informellt, utvidgat möte. Ett sådant format skulle samla Grekland, Turkiet, Storbritannien och FN tillsammans med de två cypriotiska sidorna, med en följdordning och tidsplan knutna till processen (RIK). Att komma dit utan att acceptera Turkiets problembeskrivning vore ett konkret framsteg.

Varför Bryssel inte bara kan titta på

EU är ingen åskådare i den här frågan. Enligt EU-rätten är hela Cypern unionsområde. Men EU-reglerna är suspenderade i de områden där Republiken Cypern inte utövar faktisk kontroll. Den ordningen bygger på protokoll 10 i Cyperns anslutningsfördrag, som också säger att EU:s råd, där medlemsländernas ministrar lagstiftar, efter en uppgörelse måste besluta enhälligt på förslag av kommissionen för att EU-rätten ska börja gälla i norr (Protocol 10, EUR-Lex).

Ett politiskt avtal som förhandlas fram genom FN skulle därför snabbt hamna på Bryssels bord för den svåra delen: att anpassa EU-rätten över hela ön, sätta upp regler för egendomstvister, kanalisera stödmedel och justera det så kallade gröna linjen-regelverket, som styr rörligheten över delningen. EU måste vara med. Det ger samtidigt Turkiet dess enklaste angreppspunkt.

Turkiets utrikesdepartement kallade kommissionens utnämning av Raffaele Fitto till särskild representant för Cypern ensidig och partisk, med argumentet att Bryssel förlorade sin opartiskhet när Cypern blev medlem i unionen 2004 (Turkish MFA). Invändningen tjänar Turkiets linje, men den är inte utan logik. Cypern sitter i samma råd som senare måste godkänna delar av den praktiska lösningen och röstar dessutom i frågor som rör EU:s relation till Turkiet. Sett från Ankara spelar domaren för ena laget.

Fitto, kommissionens verkställande vice ordförande med ansvar för sammanhållning och reformer, utsågs den 13 juli (European Commission). Han är inte medlare. Hans uppdrag är att arbeta inom FN-ramen, samordna med Holguín och förbereda marken för nya förhandlingar (Euractiv). Den 22 juli bekräftade EU:s utrikeschef Kaja Kallas unionens stöd för den FN-ledda processen efter samtal med Holguín (Infobae/EFE).

Planen som saknas

Den svagaste länken i dagens upplägg är vad Bryssel faktiskt skulle göra dagen efter en uppgörelse. Ingen av de offentliga uppgifter som hänvisas till här visar om Fitto har ett skriftligt mandat, ett särskilt team, en tidsplan eller ett färdigt paket för hur EU-rätten ska utsträckas till norr, hur egendomstvister ska hanteras eller hur pengar ska flöda. Kommissionens besked om utnämningen (European Commission) beskriver en samordnande roll, inte en genomförandeplan.

Guterres kan pröva om samtal är möjliga. Kommissionen måste svara på om EU är redo för dagen efter.