Hegseth granskar USA:s Europaresurser

USA:s försvarsminister Pete Hegseth har beordrat en sex månader lång översyn av alla amerikanska militära resurser i Europa. I Washington beskrivs den som "NATO 3.0": en ordning där européerna i högre grad försvarar sin egen kontinent medan USA tar ett steg tillbaka. Översynen är en ensidig amerikansk process, grundad i presidentens konstitutionella befogenheter som överbefälhavare. Ingen europeisk regering och inget Natobeslut kan stoppa den (CBS, Le Monde). För Europas huvudstäder är det en anpassning som måste hanteras, inte förhandlas bort.

Vad Washington faktiskt bidrar med

De resurser som uppges ingå i översynen omfattar 50 av 150 stridsflygplan, samtliga åtta lufttankningsflygplan, 11 av 26 sjöpatrullflygplan, en robotubåt, en hangarfartygsgrupp och en av två bombflyggrupper (Tagesspiegel). Det är sådana system som gör Natos försvarsplaner praktiskt genomförbara: luftskydd, övervakning, långräckviddiga anfall, sjöövervakning och förmågan att snabbt förstärka Europa över Atlanten (Al Jazeera). Utan lufttankning kan europeiska stridsflyg inte stanna i luften lika länge. Utan sjöpatrullflyg uppstår luckor i ubåtsspaningen. Översynen riktas mot de sammanbindande förmågorna i det allierade försvaret, inte bara mot dess synliga volym.

Natos generalsekreterare Mark Rutte försökte begränsa skadan genom att säga att översynen ska ske "i nära samråd med allierade" och att Natos högste militäre befälhavare bedömer att många förmågor som kan dras tillbaka redan täcks, eller snart kommer att täckas, på annat sätt (NATO). Tysklands försvarsminister Boris Pistorius var mer direkt: snabba minskningar utan en tydlig plan för hur Europa ska kompensera skulle skapa "farliga förmågeobalanser" (Der Spiegel, Adevărul). Skillnaden mellan Ruttes lugnande besked och Pistorius varning visar Europas problem.

Utgifterna ökar, beroendet består

Washingtons argument om bördefördelning saknar inte underlag. De europeiska allierade ökade sina centrala försvarsutgifter med mer än 90 miljarder dollar 2025, en uppgång på nästan 20 procent på ett år (NATO). Polen lägger mest i Nato mätt som andel av BNP. Rumänien har avsatt 16,68 miljarder euro från SAFE, Security Action for Europe, ett nytt EU-låneinstrument för militär upphandling, till stridsfordon, system mot drönare och ammunition (Mediafax).

Men pengar är inte samma sak som ersättningsförmåga. Mellan 2020 och 2024 kom 64 procent av vapenimporten till europeiska Natoländer från USA (Le Nouvel Économiste). Europa saknar fabriker, komponenter, krut och kvalificerad arbetskraft för att snabbt skala upp den egna försvarsindustrin. Frankrike, Tyskland och Italien riskerar dessutom att utveckla tre separata stridsflygprogram i stället för ett, sedan det stora SCAF-samarbetet kört fast i frågor om styrning och teknikdelning (Le Monde). Större budgetar som går genom amerikanska leverantörer kan därför förstärka just det beroende som de påstås minska.

Östflanken läser signalen först

Warszawa använder Hegseths press mot Europa för att driva på för en permanent amerikansk bas på polsk mark. Försvarsminister Kosiniak-Kamysz uppger att Pentagon redan har gett ett positivt första svar (Polsat News). Även det Natoland som lägger störst andel av BNP på försvaret vill alltså ha USA fysiskt inbyggt i sin säkerhet.

Litauen ser risken skarpare. Experter där beskriver ett snabbt amerikanskt tillbakadragande som en "gåva till Ryssland" och varnar för att själva övergångsperioden skapar sårbarhet (LRT). Baltiska försvarsplanerare har pekat ut det som inte snabbt kan ersättas: långräckviddigt luftförsvar, elektronisk krigföring, tidig förvarning och de logistikkedjor som flyttar allierade förstärkningar till rätt plats.

Rumänien ser luckan genom Svarta havet, där baserna i Deveselu och Mihail Kogălniceanu bär upp den allierade avskräckningen. Rumänsk rapportering betonar att lufttankningsflyg, ISR-drönare för underrättelser, övervakning och spaning, stridsflyg samt sjöpatrullflyg är just de resurser som Washington inte längre nödvändigtvis kommer att tillhandahålla automatiskt (Euronews Romania).

Ingen utanför Pentagon har sett den faktiska listan över möjliga neddragningar. Kongressen kräver rapportering innan antalet amerikanska soldater i Europa sjunker under 76 000, och försvarsanslagen i både representanthuset och senaten försöker begränsa större minskningar (NOTUS). Men översynen handlar om förmågor, inte bara personalstyrkor. Så länge ingen lägger fram en ersättningskarta, förmåga för förmåga, med svar på vem som fyller vilken lucka, när och med vad, vilar Natos lugnande besked på en övergångsplan som Washington kanske inte följer.