Hormuz stoppar LNG till Europa

Oljepriset reagerade snabbare än diplomatin. Brent steg på några dagar från omkring 70 dollar till 79–80 dollar per fat (Süddeutsche Zeitung). Samtidigt föll antalet LNG-fartyg genom Hormuzsundet från 13 på en vecka till två (Lloyd's List). Genom den smala farleden mellan Iran och Oman passerar över 30 procent av världens sjöburna råolja. Ingen har formellt stängt sundet. Ändå behandlas rutten alltmer som kommersiellt osäker.

Den 8 juli förklarade Donald Trump att det 60 dagar långa avtalet mellan USA och Iran var dött. Washington drog tillbaka Irans tillfälliga undantag för oljeförsäljning efter nya attacker mot tankfartyg. USA:s centralkommando genomförde därefter nya attacker mot iranska mål, något som Natos generalsekreterare Mark Rutte kallade "absolut nödvändigt".

Memorandumet som undertecknades den 17 juni skulle skapa tid för samtal om sanktioner och Irans kärnprogram. Det gav däremot inte rederierna det de behövde: säkra resor, försäkringar till rimlig kostnad och banker som vågade hantera betalningarna. Den konfliktavvärjande telefonlinje som parterna enades om i Schweiz hann aldrig prövas.

Den 25 juni träffades det Singaporeflaggade fartyget Ever Lovely nära Oman. Dagen därpå slog USA mot iranska kustmål. Iran svarade den 27 juni med attacker mot baser i Gulfområdet. Varje ny omgång minskade avståndet mellan vapenvila och öppna fientligheter. För Europa avgörs frågan inte av om sundet formellt är öppet, utan av om rederier, försäkringsbolag, banker och befraktare behandlar passagen som normal. Det gör de inte.

Hur priset når Europa

Europas direkta råoljeimport från Gulfregionen är mindre än rubrikerna ofta antyder. Tyskland tog 6,1 procent av sin råolja från Mellanöstern 2025 (Destatis). Spaniens andel var 5,5 procent i maj 2026 (Europa Press). Men referenspriser bryr sig inte om var det enskilda fatet har pumpats upp. När Hormuz blir riskfyllt prissätts Brent om globalt, och kostnaden hamnar hos europeiska raffinaderier, transportföretag och hushåll.

Gaspriset rör sig ännu snabbare. Det tyska spotpriset på gas nådde 45,2 euro per MWh, upp från omkring 30 euro per MWh vid årets början (BDEW). Redan i mitten av april hade svängningarna i gaspriset lagt 13 miljarder euro på EU:s grossistnota för el (EEA).

Italien visar vad det kostar att ersätta bortfall. Italienska terminaler tog emot 113 LNG-laster under första halvåret 2026, varav 70 från USA (MarketScreener), när leveranserna från Qatar föll kraftigt. Enligt Prima Pagina News har QatarEnergy åberopat force majeure, alltså att störningen ligger utanför bolagets kontroll, för leveranser till det italienska energibolaget Edison. Sedan april har 21 laster ställts in. Varje ersättningslast som köps på spotmarknaden blir dyrare.

Spanien har gjort chocken till finanspolitik. Madrids stöd via bränsleskatten börjar på 15 cent per liter i juli, inom ett paket som kostar över 1,825 miljarder euro (Hacienda, Agencia Tributaria). Sådana stöd dämpar effekten nationellt. De får inte fartyg att segla.

Vem kontrollerar vad

Maktordningen är tydlig. USA kan skärpa eller lätta OFAC-sanktionerna mot Iran genom presidentbeslut långt snabbare än Europa kan organisera en marin eskort. Flottor kan minska den fysiska risken. Frankrike och Storbritannien fick den 3 juli Omans godkännande för att bidra till patrullering av landets vatten, och ett multinationellt minröjningsuppdrag med omkring 30 stater är på väg framåt. Italiens premiärminister Giorgia Meloni har sagt att Rom inte kommer att delta i attacker, men kan bidra kring Hormuz i former som parlamentet godkänner (Il Fatto Quotidiano).

Men varken flottor eller diplomater avgör ensamma när handeln återgår till det normala. Det gör försäkringsbolag och banker. För att rutten ska normaliseras krävs lastade tankfartyg som passerar säkert under flera veckor, så att krigsriskpremierna kan falla. Det krävs också banker som hanterar handel kopplad till Gulfregionen utan att frukta amerikansk sanktionsrisk. Inget av detta är nära. Enligt Lloyd's List har Hormuz redan utlöst tvister om fraktavtal och sjöförsäkringar som kan ta månader att reda ut.

ECB har pekat ut en utdragen energichock i Mellanöstern som ett scenario som skulle höja inflationen och sänka tillväxten. EU-länderna är skyldiga att hålla beredskapslager av olja enligt direktiv 2009/119/EG, som kräver reserver för 90 dagar. Men centralbanker kan inte öppna farleder, och lager köper veckor snarare än normalitet. Europa fortsätter därför att betala premien för ett sund som är politiskt öppet men kommersiellt opålitligt.