Hormuztrafiken ner till 12 passager

Antalet råvarufartyg som passerade Hormuzsundet föll från 29 på lördagen till 12 på söndagen efter nya attacker mot fartyg i den smala farleden mellan Iran och Oman (Punch, WSJ). Genom sundet går omkring en femtedel av världens handlade olja och flytande naturgas, LNG (CNN). Fartyg tar sig fortfarande igenom, men kommersiellt är leden fortsatt mycket osäker: femdagarsgenomsnittet före helgen låg på bara 27 % av nivån före störningen, då omkring 110 fartyg passerade per dag (PortNews).

Den akuta effekten ligger i priser och förtroende, snarare än i en omedelbar fysisk brist. Europa känner redan av den.

Frakt och försäkring stiger först

Kostnadskedjan från Hormuz till europeiska fabriker är kort. När färre passager bedöms som säkra minskar antalet redare som är beredda att köra, vilket pressar upp frakt och försäkring inom några dagar. Dagsraterna för tankfartyg på Gulfrutter steg till omkring 190 500 dollar per dag från 106 500 dollar veckan före, och vissa laster gav nästan 470 000 dollar per dag (Indian Express). Krigsriskförsäkringen, den extra premie redare betalar för att segla genom en konfliktzon, ligger runt 3 % av fartygets värde. Det är lägre än toppnivån på 5 %, men fortfarande tolv gånger mer än de ungefär 0,25 % som togs ut före konflikten (IndexBox). Mer än 1 000 fartyg ligger kvar i Gulfen och väntar på säker passage (n-tv).

De högre frakt- och försäkringskostnaderna slår mot olje-, gas- och kemikalielaster redan när transporterna bokas. Europeiska producenter möter därmed dyrare insatsvaror. En del för över kostnaden på kunderna. Andra tar smällen i marginalerna och minskar investeringarna.

ECB, Europeiska centralbanken som sätter räntan för de 20 euroländerna, bedömer att energichocken kan minska eurozonens tillväxt med 0,4 procentenheter och har höjt inlåningsräntan till 2,25 % (ECB, Boursorama/Reuters). Centralbankens oro gäller förväntningarna: om företag och hushåll börjar räkna med varaktigt högre priser kan en störning i utbudet övergå i mer seglivad inflation.

Italiens fabriker märker det först

Italien visar den tydligaste smärtan på fabriksnivå. Stålverk i Brescia överväger att stänga ugnar under de timmar då elpriset är som högst. En lokal industrienkät visar att 64 % av företagen möter högre råvarukostnader, samtidigt som omdirigerade transporter kan lägga till upp till 18 dagars försening (Giornale di Brescia). Italiens småföretagarlobby uppger att gaspriserna har stigit med 38 % och elpriserna med 11 % sedan krisen började (Confartigianato).

Polen har ett långsammare problem via gödselmarknaden. De inhemska ureapriserna ligger högt, och eftersom gödsel kan stå för upp till hälften av lantbrukets kostnader är livsmedelsinflationen en fördröjd men reell kanal (Top Agrar). I Nederländerna föll TTF, Europas viktigaste gaspris för leverans nästa månad, till omkring 41,68 euro per megawattimme när en del LNG-tankers åter började röra sig (Baird Maritime). Nederländska analytiker ser lättnaden som skör så länge frakt och försäkring ligger kvar på höga nivåer.

Redare och mäklare som tar ut högre charterrater hör till vinnarna. Försäkringsbolag som prissätter om krigsrisk täckning gynnas också. Energiintensiva tillverkare, småföretag utan prissäkring och till slut konsumenterna får bära kostnaden när den vandrar genom leveranskedjorna.

Fartygsantal säger inte allt

En viktig reservation är att fartygsantal inte är detsamma som tonnage. Tre stora tankfartyg transporterade ensamma 4,1 miljoner fat ut ur Gulfen på en enda dag, vilket innebär att några få lastade fartyg kan väga tyngre än dussintals mindre eller tomma (New Indian Express). UBS räknar med att nära 80 % av den störda oljetillförseln återkommer inom tre månader, och alternativa rörledningar från Saudiarabien och Förenade Arabemiraten kan helt kringgå sundet för vissa flöden (CNN).

Testet den kommande veckan är konkret. Om sjudagarsgenomsnittet för passager återhämtar sig och krigsriskpremierna fortsätter nedåt var helgens fall en varningssignal som ebbade ut. Om fartygsantalet förblir ryckigt och industriköpare rapporterar försenade eller omprisade insatsvaror får Europa ingen bristkris, utan en kostnadskris som fabriker och centralbanker inte kan bortse från.