Hormuzattack låser 600 fartyg

Hormuzsundet är fortfarande formellt öppet, men osäkerheten räcker för att stoppa sjöfarten. Efter tio dagars diplomatiska framsteg pausade Internationella sjöfartsorganisationen, IMO, FN-organet som samordnar global sjöfart, sin plan för att få ut omkring 600 strandsatta fartyg och cirka 11 000 sjöanställda ur Persiska viken (Al Jazeera, IMO newsroom). Beslutet kom efter att ett lastfartyg uppgett att det träffats av en oidentifierad projektil 7,5 nautiska mil utanför Oman. Fartyget fick skador på bryggan, men inga personskador rapporterades (DW). Det ingick inte i IMO:s program. Programmet pausades ändå.

Under normala förhållanden passerar omkring 20 miljoner fat olja per dag genom Hormuzsundet, liksom ungefär en femtedel av världens handel med flytande naturgas, LNG (EIA, EIA). Själva farleden stängdes inte. Det som slutade fungera var systemet som talade om för fartyg när och hur de kunde röra sig genom sundet. Där börjar Europas exponering.

Vad IMO-planen faktiskt gjorde

IMO-planen var ingen väpnad konvoj. Den var ett schemaläggningssystem. Fartyg anmälde sig, fick en avresedag och en rutt och väntade på att deras grupp skulle kallas fram (IMO newsroom). UKMTO, den Royal Navy-kopplade enhet som förmedlar säkerhetsvarningar till handelsfartyg, skötte informationen till befälhavarna (Straits Times).

IMO kan dela information och samordna tidtabeller. Organisationen kan inte tvinga Iran, Oman, USA, försäkringsbolag eller fartygsbefäl att acceptera risk. När programmet pausades slutade UKMTO att meddela vilka fartyg som stod på tur. Ingen förbjöd avgångar. Men förtroendet som krävs för att segla försvann.

Danska Maersk visade hur luckan ser ut i praktiken. Rederiet tog ut två fartyg ur viken efter en egen säkerhetsprövning, men inte hela sin flotta och inte enligt något ordinarie schema (Copenhagen Post). Före incidenten hade antalet kommersiella passager stigit till omkring 70 per dag, fortfarande ungefär hälften av nivån före konflikten, då omkring 120 fartyg passerade dagligen (Al Jazeera). Ett sund kan vara politiskt öppet och samtidigt kommersiellt opålitligt.

Hur kostnaden når Europa

Stöten går genom de företag som avgör om fartyg ska segla och vad risken kostar: försäkringsbolag, redare, råvaruhandlare och energiköpare. Varje led lägger på sin egen prissättning innan effekten når grossistmarknaden för gas eller drivmedel.

Enligt S&P Global låg krigsriskpremierna fortfarande på 3–4 procent av fartygens skrovvärde, jämfört med omkring 0,25 procent före konflikten (S&P Global). EU:s gaslager avslutade vintern på 28 procent, mot ett femårssnitt på 41 procent. Det gör kontinenten mer känslig för prissättning av leveransrisk än den hade varit med välfyllda lager (EIA).

Kostnaderna når däremot inte europeiska konsumenter i en rak linje. Nederländsk grossistgas hade fallit mot ungefär 40–42 euro per MWh när handlare bedömde att Hormuztrafiken höll på att normaliseras (Investing.com NL). I Polen sjönk de officiella pristaken på drivmedel mellan den 17 och 25 juni, eftersom skatter, reglering och inhemsk politik filtrerar den globala prissignalen innan den når pumpen (gov.pl). Ingen tysk tillsynsmyndighet eller konsumentorganisation har kopplat just denna IMO-paus till en mätbar prisstöt (Handelsblatt). Attacken utanför Oman ökade Europas prisrisk genom att skada förtroendet för rutten, inte genom att visa att det redan råder brist.

Vem som saknas och vad som är okänt

Vem som avfyrade projektilen är inte klarlagt. Amerikanska företrädare pekade ut Iran, medan UKMTO endast rapporterade de operativa omständigheterna (Gulf News, DW). Någon offentlig teknisk utredning har inte identifierats. De säkerhetsgarantier från Iran, Oman och USA som låg bakom IMO-rutterna har aldrig publicerats. Iran varnade för att fartyg utanför landets godkända korridorer inte hade någon garanti för säker passage (Straits Times).

Europas svar är splittrat. Danmark har bidragit med drönare och specialister till en fransk-brittisk maritim insats (Engine Online). Tysklands försvarsminister har avfärdat en snabb marin insats utan stabil vapenvila och internationellt ramverk (Tagesschau). Polen har gjort risken till en inrikespolitisk konflikt om pristak på drivmedel och skatt på övervinster (e-prawnik). EU som institution finns i stort sett inte i den operativa kedjan.

Hormuzsundet är politiskt öppet. De aktörer som gör det kommersiellt användbart tvekar. Europa kan inte beordra dem tillbaka.