Ungern stoppar Ukrainas EU-spår

Vid ett stängt möte mellan EU-tjänstemän med ansvar för utvidgningen den 17 juli stoppade Ungern enligt European Pravda, som hänvisar till diplomatiska källor, nästa steg i Ukrainas medlemskapsförhandlingar. Någon offentlig redogörelse från rådet har inte bekräftat uppgifterna. Men blockeringen pekar på ett grundproblem i EU:s utvidgningspolitik: varje steg mot medlemskap kräver enhällighet, och en enda regering kan därför göra rutinbeslut till förhandlingsvapen.

Det handlade inte om ett ungerskt veto mot ukrainskt EU-medlemskap. Beslutet låg tidigare i processen och var mer tekniskt. Ungern blockerade godkännandet av de så kallade screeningresultaten, alltså den genomgång som krävs innan Kyiv kan lämna sina förhandlingspositioner för två kluster som rör den inre marknaden och konkurrenskraftsregler (European Pravda, Commission). Ukraina har redan öppnat två av sex förhandlingskluster. De återstående fyra kräver godkännande från samtliga EU-regeringar för att kunna gå vidare. Artikel 49, fördragsregeln för att ta in nya medlemsländer, kräver fortfarande enhällighet vid varje beslutspunkt (EUR-Lex, Le Monde). Det finns ingen fördragsmekanism som flyttar medlemskapsbesluten till majoritetsomröstning.

Budapests argument och den bilaterala hävstången

Premiärminister Péter Magyar beskrev hållningen som en fråga om rättvisa, inte som motstånd mot Ukraina. Hans argument var att EU inte bör snabbspåra Ukraina när kandidatländer på västra Balkan har väntat i mer än tio år (RFE/RL, The New Union Post).

Den mer konkreta hävstången är bilateral. Ungerns långvariga konflikt med Ukraina om behandlingen av etniska ungrare i Zakarpattiaregionen har tidigare fördröjt öppnandet av förhandlingskluster, tills Kyiv gjorde särskilda utfästelser (Euronews, European Integration). Den frågan ger Budapest ett återkommande verktyg: minoritetsrättigheter kan lyftas vid varje enhällighetsbeslut, vilket tvingar Ukraina till bilaterala förhandlingar innan EU-processen kan röra sig vidare.

Moldavien betalar för någon annans konflikt

Den mindre synliga förloraren är Moldavien. Ukraina och Moldavien är juridiskt separata kandidatländer, men politiskt har EU behandlat dem som ett par sedan båda fick kandidatstatus efter Rysslands fullskaliga invasion (Commission). Ungern uppges ha stött att enbart Moldaviens ärende skulle gå vidare. Andra medlemsländer vägrade skilja processerna åt, vilket lämnade båda frusna (Ziare).

Moldaviens president Maia Sandu har varnat för att utvidgningsfönstret inte nödvändigtvis förblir öppet hur länge som helst (Europa Liberă Moldova). Rumänien, som har språkliga band och medborgarskapsband till Moldavien, undertecknade vid ett toppmöte i Kyiv en gemensam deklaration om att de återstående klustren bör öppnas "så snart som möjligt" (Moldpres). Sammankopplingen skulle stärka båda kandidaturerna. Nu innebär den att Moldavien får bära en försening som landet inte har orsakat.

Polen är varningssignalen

Ungern är inte den enda huvudstad där medlemskapsfrågan blir mer politiskt laddad. Det polska oppositionspartiet PiS har lagt fram ett förslag i sejmen om att regeringen ska blockera Ukraina vid varje beslut som kräver enhällighet (TVN24). Tuskregeringen stöder fortfarande Ukrainas väg mot EU, men kräver övergångsperioder för jordbruket och skyddsmekanismer för spannmål, fjäderfä och raps (WP, CER). Ett ukrainskt EU-medlemskap skulle förändra jordbruksstödet i Centraleuropa. Om inhemska jordbrukslobbyer får tillräckligt genomslag kan Warszawa börja använda samma broms som Budapest redan har dragit åt.

Efter sitt gemensamma ministerråd den 17 juli efterlyste Tyskland och Frankrike en meritbaserad och gradvis anslutning, med institutionella reformer inbyggda i processen (Élysée, Bundesregierung). Enligt FAZ säger diplomater att andra regeringar har kunnat gömma sig bakom Budapest och låta Ungern ta skulden medan mer lågmält motstånd finns kvar. Om det stämmer behöver den fransk-tyska reformlinjen besvara en konkret fråga: innebär "gradvis anslutning" att processen ändras så att en huvudstad inte kan frysa den, eller innebär den bara att tveksamma regeringar får mer tid att hitta skäl att säga nej?

Ungern har visat att en anslutning kan stoppas långt före själva medlemskapsbeslutet. Polen visar varför den hävstången inte nödvändigtvis förblir ungersk. Medlemskapsprocessen fungerar när enhällighet tvingar kandidatländer att uppfylla villkor. Den går sönder när enhälligheten används för inrikespolitik och för att pressa fram eftergifter som inte rör kandidatlandets beredskap. Budapest har passerat den gränsen. Berlin och Paris behöver avgöra om reform betyder att processen lagas, eller bara att kandidatländerna uppmanas att vänta mer tålmodigt.