Ungern skriver under, elnätet väntar

Ungerns statliga utvecklingsbank har undertecknat fem avtal som ska föra EU:s återhämtningspengar vidare till utbyggnad av elnätet och smarta elmätare. Ett politiskt närstående bolag stoppades med hänvisning till bristande transparens. Tidsfristen för att uppfylla EU-kraven löper ut den 31 augusti, om nio dagar. Än så länge har avtalen däremot inte gett en enda kilometer ny kabel eller en enda installerad mätare.

Pappersarbetet är klart. Elnätet är det inte.

Den 22 augusti meddelade ministern István Kapitány att avtalen hade skrivits under (24.hu, Telex). Parterna är Magyar Fejlesztési Bank, MFB, Ungerns statliga utvecklingsbank, MAVIR, landets systemansvariga stamnätsoperatör, E.ON, det tyskgrundade energibolag som driver ungersk eldistribution, samt MVM, den statliga energikoncernen.

Pengarna kommer från faciliteten för återhämtning och resiliens, RRF, EU:s pandemifond som betalar ut medel först när kommissionen har kontrollerat att ett medlemsland uppfyllt överenskomna reform- och investeringsmål (Europeiska kommissionen). Regeringen beskrev paketet på nära 500 miljarder forint, omkring 1,2 miljarder euro, som ännu ett steg i att ”ta hem EU-medel” (Népszava). Formuleringen kräver försiktighet. Som To Brief rapporterade för tre dagar sedan prövar Ungerns författningsdomstol fortfarande en av de lagar som ingår i regeringens efterlevnadspaket, och kommissionen har ännu inte fattat något beslut om utbetalning kopplat till dessa milstolpar.

Omkring 486 miljarder forint går till att bygga ut elnätet så att det kan ta emot mer sol- och vindkraft (444.hu). Ytterligare 54 miljarder forint ska finansiera smarta elmätare. Stödnivåerna skiljer sig åt: distributionsbolag får upp till 75 procent av kostnaderna täckta, MAVIR upp till 90 procent och smarta mätare finansieras till 100 procent (Portfolio). Det innebär att nätbolagen själva måste bidra med kapital i själva nätinvesteringarna, vilket i praktiken gynnar aktörer med stark balansräkning.

Det handlar om nationella bidragsavtal. MFB fungerar som mellanhand, medan MAVIR, E.ON och MVM är bolagen som ska använda pengarna (kormany.hu). Den ungerska finanssajten Portfolio sammanfattade läget tydligt: underskrifterna avslutar den administrativa fasen, och ”det praktiska genomförandet kan nu börja” (Portfolio). Det fysiska arbetet börjar alltså efter beskedet, inte före.

EU-villkoren ändrade vilka som får pengarna

Ett bolag uteslöts. MFB stoppade OPUS TITÁSZ, som i ungersk affärspress kopplas till oligarken Lőrinc Mészáros, från både nätprogrammet och stödet till smarta mätare med hänvisning till transparenskrav (Világgazdaság). OPUS TITÁSZ kallade tillbakadragandet ogrundat (Alternativ Energia). Det är det tydligaste tecknet på att EU-villkoren faktiskt har påverkat vilka som kan få del av pengarna. Ungern skärpte också kontrollen av EU-medel i augusti, bland annat genom obligatorisk användning av ARACHNE+, kommissionens dataverktyg mot bedrägerier, och nya kontroller av intressekonflikter (Schoenherr).

Nu ska Bryssel avgöra om de nya kontrollerna kan stoppa utgifter med intressekonflikter, eller om de bara snyggar till akten före tidsfristen. Milstolparna ska vara uppfyllda senast den 31 augusti, den sista ansökan om utbetalning ska lämnas in senast den 30 september och kommissionens utbetalningar kan göras fram till den 31 december (Schoenherr). Därefter går outnyttjade RRF-pengar förlorade permanent.

Varför elnätet spelar roll utanför Ungern

Ungerns flaskhalsar i elnätet är inte bara ett byggproblem. När nätet är för svagt kan sol- och vindparker inte anslutas, eller också måste produktion stängas av. Det slösar bort fossilfri el och höjer systemkostnaderna. Problemet är bredare än Ungern: i Centraleuropa styrs RRF-medel nu mot elnät som tar flera år att bygga ut fysiskt. Rumäniens Transelectrica har anslutit mer än 2 500 MW ny produktions- och lagringskapacitet under 2026 (InvesTenergy), och den rumänska exporten mot Ungern har nått toppar nära 3 974 MW när solproduktionen varit hög (xchg.ro). Ett starkare ungerskt nät skulle göra det möjligt att ta emot eller föra vidare mer av den importerade elen i stället för att fastna i lokala flaskhalsar. Då blir gränskorridoren mer användbar för båda länderna.

Avtalen är inte tom kommunikation. Namngivna operatörer har skrivit under, ett politiskt närstående bolag har sorterats bort och behovet av nätinvesteringar är verkligt. Men skillnaden mellan ett undertecknat avtal och fungerande infrastruktur är just där ansvarsprövningen börjar. Nästa bevis kommer senare och är mätbart: kommissionsgodkända utbetalningar, upphandlingar, installerade mätare, driftsatta stationer och faktisk kapacitetsökning. Tills dess har Ungern klarat pappersarbetet. Elnätet väntar fortfarande.