Ungern tar sista lagsteget mot €16.4 billion

Ungerns president Tamás Sulyok har skrivit under det antikorruptions- och transparenspaket som premiärminister Péter Magyars regering tagit fram för att få loss 16,4 miljarder euro i frysta EU-medel (Telex, Portfolio). Parlamentet godkände paketet tre dagar tidigare med 142 röster mot 39.

Underskriften avslutar den inhemska lagprocessen. Den frigör däremot inga pengar. Beslutet ligger hos EU-kommissionen, EU:s verkställande organ som kontrollerar om medlemsländer lever upp till utlovade reformer, och för delar av pengarna även hos medlemsstaterna i rådet.

Tre pengapåsar, tre grindvakter

De 16,4 miljarderna euro är inte ett enda anslag. Den uppdelningen är avgörande, eftersom olika institutioner kontrollerar olika delar.

Omkring 10 miljarder euro kommer från faciliteten för återhämtning och resiliens, EU:s investeringsfond efter pandemin. Där betalas pengar ut först när ett land når överenskomna reformmål. Kommissionen gör bedömningen, därefter röstar medlemsstaternas regeringar i rådet om utbetalningen ska godkännas (Commission RRF page).

Ytterligare 4,2 miljarder euro frystes med stöd av rättsstatsvillkorsförordningen, en EU-lag från 2020 som gör det möjligt att stoppa finansiering när demokratiska bakslag hotar unionens budget. För att häva den spärren krävs kvalificerad majoritet i rådet, ett röstsystem där större medlemsländer väger tyngre och där inget enskilt land kan lägga veto på egen hand (EUR-Lex, CER).

Därtill finns 2,2 miljarder euro i regional utvecklingsfinansiering. Den delen hänger på att kommissionen intygar att Ungern uppfyller villkor om akademisk frihet och styrning (Euronews, Brussels Signal).

Vad lagen ändrar, och vad kommissionen måste kontrollera

Reformerna är konkreta. Lagen ändrar omkring 30 befintliga lagar. Den ger Ungerns integritetsmyndighet större möjlighet att ingripa mot misstänkta offentliga upphandlingar, gör falska tillgångsdeklarationer straffbara och avvecklar de så kallade KEKVA-stiftelserna, offentligt finansierade stiftelser som fört över statliga tillgångar till styrelser med politiska kopplingar (DW). Det är samma kanaler för korruption och politisk kontroll som låg bakom att EU-medlen frystes.

Att anta en lag är dock inte detsamma som att tillämpa den. Kommissionen måste nu avgöra om lagtexten räcker, eller om den ska kräva bevis för att reglerna faktiskt fungerar.

Den frågan är känslig eftersom kommissionen redan har kritiserats för sin tidigare hantering av Ungern. År 2023 frigjordes medel till Viktor Orbáns regering innan reformerna var fullt genomförda. En generaladvokat vid EU-domstolen bedömde i februari att kommissionen gick för långt och rekommenderade domstolen att ogiltigförklara den tidigare frigivningen (European Relations, NDFR). Om domstolen går på den linjen blir framtida utbetalningar svårare att motivera med lagstiftningslöften. Då krävs belägg för genomförande. En dom väntas senare i år.

Tidsplanen gör prövningen snäv. Enligt ungerska medier måste villkoren för den största delen av återhämtningspengarna vara uppfyllda före slutet av augusti, med betalningsansökningar i september (Telex). Kommissionen har därmed ungefär två månader på sig att bedöma om en antikorruptionsmyndighet med nya befogenheter faktiskt kan stoppa misstänkta upphandlingar, och om KEKVA-tillgångarna verkligen har återförts till offentlig kontroll. Europaparlamentets budgetkontrollutskott har kallat kommissionärer till en utfrågning den 14 juli för att pressa fram svar (Euronews).

Prejudikatet bortom Budapest

Utfallet får betydelse långt utanför Ungern, eftersom det visar hur hårt EU tänker hålla fast vid principen pengar mot reformer. Polen har nyligen visat att kommissionen kan gå från total blockering till stegvisa utbetalningar när en ny regering börjar leverera reformer (Bankier). Ungern är mer komplicerat: tre separata juridiska instrument, inte ett. Jämförelsen med Slovakien, där Robert Ficos regering har försvagat åklagarväsendets oberoende samtidigt som Ungern nu försöker stärka sina kontrollmekanismer, ökar trycket på kommissionen att förklara varför ett lands lagar räcker och ett annat lands inte gör det (Denník N, IBA).

När nästa långtidsbudget för EU nu förhandlas kommer varje regering att följa vad Bryssel räknar som verklig reform. Om en underskriven lag räcker finns modellen kvar men blir svagare. Om kommissionen kräver fungerande institutioner först riskerar den att fördröja pengar till en regering som faktiskt försöker avveckla sin företrädares maktstruktur. I augusti går det knappast att få både snabbhet och trovärdighet.