Iran stänger Hormuz, oljan når $93

Irans militär förklarade Hormuzsundet stängt för kommersiell sjöfart den 11 juni, sedan nya amerikanska attacker förvandlat tre månaders konfrontation till öppna hot mot tanktrafiken (Reuters via Internazionale). Brentoljan handlades nära 93 dollar fatet (Straits Times). Europa står inte inför gasbrist i morgon. Däremot betalar EU redan betydligt mer för varje last som köps, och Bryssel har inget instrument som kan styra det priset.

Den globala budgivningen

Genom Hormuz passerar normalt omkring 20 miljoner fat olja per dag, ungefär en fjärdedel av all sjöburen oljehandel (EIA). Qatar, vars LNG-export går genom sundet, stod för omkring 8,2 procent av EU:s LNG-import 2025 (S&P Global). Den låga andelen underskattar effekten. Gasmarknaden prissätts globalt: när LNG från Gulfområdet försvinner från asiatiska marknader börjar asiatiska och europeiska köpare bjuda mot varandra om de laster som finns kvar. Den sista tillgängliga lasten sätter priset för alla.

Europas riktpris för gas, TTF, låg på 14,80 dollar per MMBtu veckan som slutade den 24 april, 35 procent över nivåerna före stängningen (EIA). Hormuz behöver inte vara hermetiskt stängt för att Europa ska känna av trycket. Det räcker att passagen bedöms så riskfylld att redare väljer bort den.

Uppgifter från Lloyd's Market Association visar hur kraftigt trafiken har fallit. Sedan början av mars har bara 111 passager med lastfartyg registrerats, och mer än 60 procent bedöms ha haft iransk koppling eller förhandlat samtycke för att passera (LMA). Sundet har blivit en högriskkorridor där försäkringskostnader, militära hot och politiskt godkännande avgör vem som rör sig och vem som väntar.

Marknaden håller redan på att ställa om. Från mars till maj steg USA:s andel av EU:s LNG-import från 56 till 60 procent. Norsk LNG till EU ökade med 84 procent jämfört med året före. Rysk LNG steg med 25 procent (Euronews). Europa hittar gas, men till högre pris och delvis från leverantörer som unionen under flera år försökt minska beroendet av.

Beredskapslager sänker inte priset

EU-kommissionen kräver att gaslagren ska vara fyllda till 90 procent inför vintern (Commission). ICIS varnade i början av juni för att EU-lagren, om den långsamma påfyllningen fortsätter, bara når omkring 73 procent i november, alltså klart under målet när uppvärmningssäsongen börjar (ICIS). Gasförsörjningsförordningen, EU:s ramverk för att samordna krisåtgärder och skydda hushåll vid gasbrist, skapar solidaritetsplikter mellan medlemsländerna. Den kan däremot inte trolla fram LNG-laster som inte finns (EUR-Lex). För olja kräver EU-rätten beredskapslager motsvarande 90 dagars förbrukning, och IEA kan samordna frisläppanden. Buffertarna är verkliga, men de hanterar fysisk tillgång. Priset lämnas i stort sett åt marknaden.

Ett krisstrategidokument från kommissionen i våras formulerade grundproblemet tydligt: 57 procent av EU:s energi kommer fortfarande från importerade fossila bränslen, och unionen har tagit på sig ytterligare 24 miljarder euro i energiimportkostnader sedan mars (AccelerateEU).

Två svar, samma nota

Medlemsländerna möter samma stigande världsmarknadspris. De politiska svaren skiljer sig kraftigt. Italiens utrikesminister Antonio Tajani uteslöt en ensidig militär insats och slog fast att en utplacering skulle kräva mandat från EU eller FN samt ett nytt godkännande i parlamentet (Adnkronos). Spaniens centralbank beskrev krigets ekonomiska effekt som "begränsad" i sitt huvudscenario, men räknade i ett negativt scenario med Brentolja på 145 dollar och inflation på 6,8 procent (Cadena SER). Spaniens utrikesminister José Manuel Albares har separat krävt förhandlingar framför militära åtgärder (La Moncloa). Avståndet mellan det lugnande huvudscenariot och det hårda riskscenariot visar hur begränsad säkerheten är i europeiska regeringskanslier.

Den största frånvaron är densamma i huvudstad efter huvudstad: ingen regering har publicerat en öppen exponeringskarta över vilka laster, kontrakt, terminaler och lagerpositioner som är beroende av flöden från Gulfområdet. Den politiska debatten bygger på scenarier och försäkringar. Lastdata på detaljnivå finns hos handlarna. Så länge det förblir så kan europeiska medborgare inte avgöra om de står inför en försörjningskris, en prischock eller ett sjösäkerhetsproblem som främst ritar om den globala marknaden. Det som går att belägga redan nu är prischocken. Inför vintern avgörs frågan av om lagersäsongen hinner minska gapet innan diplomatin öppnar sundet igen.