Iran namnger inga fartyg i Hormuz

En del av Europas gasimport går via Hormuzsundet. Den 17 oktober uppgav Irans revolutionsgarde att två tankfartyg hade träffat minor där. Reuters rapporterade i en text som återgavs av sjöfartssajten gCaptain att uppgifterna inte hade kunnat bekräftas oberoende (gCaptain). Iran har inte namngett fartygen. De angrepp som brittiska sjöövervakare registrerade den veckan gällde andra händelser på en annan plats.

Två uppgifter, inga fartyg

I det första uttalandet beskrev revolutionsgardet en supertanker med över två miljoner fat råolja som fattade eld efter att ha följt vad Iran kallar en ”otillåten rutt” (Tasnim). Formuleringen uttrycker Irans anspråk på att bestämma vem som får använda sundet. Uttalandet anger ingen rättslig grund för den regeln.

I det andra uttalandet uppgav revolutionsgardet att en explosion i maskinrummet hade stoppat ytterligare en supertanker av ungefär samma storlek (Tasnim). Inget av uttalandena angav ett IMO-nummer, fartygets permanenta identifikationsnummer som gör det möjligt att koppla skrovet till dess ägare och spårningshistorik. Ingen position eller uppgift från någon besättning lämnades heller.

Vad de brittiska varningarna visar

UK Maritime Trade Operations (UKMTO), en brittisk maritim övervakningstjänst som förmedlar incidentrapporter mellan fartyg och flottor, registrerade att ett tankfartyg hade träffats av en okänd projektil den 16 oktober utanför Saudiarabiens kust vid Persiska viken, långt från Hormuzsundet (UKMTO). Besättningen evakuerades i säkerhet.

Samma kväll rapporterade befälhavaren på ett fartyg att en raketdriven granat hade avfyrats från en liten båt mot ett tankfartyg utanför samma saudiska hamn, Al Jubayl (UKMTO). Varningarna namnger inga fartyg och nämner inga minor.

Det enda tankfartyg som namngavs den veckan är lätt att blanda ihop med Irans supertankers. Indiens sjöfartsminister uppgav att MT ST 3, med 15 indiska sjömän ombord, hade träffats av en projektil den 16 oktober och att alla var i säkerhet (The National). En projektil är inte en mina, och ingen källa kopplar fartyget till revolutionsgardets uppgifter.

Minor i sundet är inte en hypotetisk risk. En navigationsvarning från Pakistanska marinens hydrografiska kontor, utfärdad i juni och fortfarande listad som gällande den 17 oktober, rapporterar en ”bekräftad mina” nära infarten till den östgående farleden (Pakistan Navy). Varningen dokumenterar en officiell risk, men visar inte att minan fortfarande finns kvar eller att den träffade något av tankfartygen.

Europas utsatthet

Trafiken var redan gles före lördagen. UKMTO räknade 254 passager under veckan fram till den 14 oktober, omkring 70 procent färre än före kriget (Anadolu). Irans utropade stängning av sundet styr inte trafiken i sig; redare, befälhavare och försäkringsbolag avgör om fartygen ska passera.

Europeiska köpare påverkas främst genom importen av flytande naturgas (LNG). Internationella energiorganet (IEA) uppskattade att omkring 7 procent av Europas LNG-import 2025 passerade genom Hormuzsundet och påpekade att Qatars LNG saknar en gasledning som går runt sundet (IEA).

Italiens Edison uppgav att bolaget den 28 september hade gått miste om 35 leveranser från Qatar och ersatt 23 av dem (Edison). Bortfallen inträffade före de nya uppgifterna, liksom de sänkningar av lastfartyg som vi rapporterade om den 15 oktober (To Brief). Inget som hittills rapporterats visar att någon europeisk köpare, något försäkringsbolag eller någon redare har ändrat sina planer på grund av de två påstådda minträffarna.

Europas flottor är ännu inte i läge att pröva uppgifterna om minor. Enligt ett brev från Nederländernas regering den 2 oktober hade den fransk-brittiska försvarsinsatsen för Hormuz ännu inte aktiverats. Den nederländska fregatt som var på väg österut var ett ledningsfartyg, inte ett minjaktfartyg (Tweede Kamer). Ett ledningsfartyg samordnar andra fartyg. Ett minjaktfartyg är specialiserat på att hitta och röja minor, och eskortfartyg kan inte ensamma röja en farled.

Revolutionsgardet har inte angett några fartygsnamn, identifikationsnummer eller positioner som går att kontrollera. De två brittiska varningarna beskriver en projektil och en granatattack utanför Saudiarabien, inte minträffar i Hormuzsundet, och bekräftar därför inte Irans uppgifter. De utesluter inte att andra incidenter har inträffat. Teheran kan reda ut saken genom att namnge fartygen. Annars måste beskedet komma från en redare eller en flaggstat (det land där ett fartyg är registrerat) som rapporterar ett skadat skrov. Tills dess är uppgifterna om minträffar en varning riktad till sjöfarten, inte belägg för angrepp.